Börsyra och en känsla av overklighet

Trogna läsare vet att jag har en optimistisk bias. Det är inget jag ber om ursäkt för. Den som har ett par års horisont bör som regel spara i aktier alltid. Men i skrivande stund känner jag en viss oro. Inte för att världen står inför sin undergång, utan för att ingen annan verkar särskilt orolig.

Aktiemarknaden rusar vidare, till synes oberörd av varningssignaler som annars brukar tas på allvar. Ett svagt konjunkturläge, handelshinder och värderingar som är nära rekordnivåer – allt det borde få fundamentala bedömare att höja på ögonbrynen.

Det finns andra varningstecken: Bank of Americas stora investerarenkät visar att optimismen nu är utbredd. Det brukar vara ett tecken i sig. När alla lutar åt samma håll blir balansen bräcklig.

”Memeaktier” rusar och ”yolo bets” dominerar sociala medier där flocken tycker att man i sann ”carpe diem-anda” ska köpa lite krypto eller annat som är kul för stunden. Investerare jagar inte bara vinster, utan kickar.

Paralleller till it-bubblan år 1999

I EFN-podden Börssurr har Gabriel Mellqvist och jag utsett 27-åringen till dagens huvudrollsinnehavare på börsen. Det är han eller hon och hans eller hennes kompisar på sociala medier som styr alla våra äventyr (fram till dess att de inte gör det).

För oss som är lite äldre än 27 år är det lätt att dra paralleller till it-bubblan år 1999. Då var det den nya tekniken som skulle frälsa världen och lyfta alla vinster till oanade höjder. Redan något år innan den blåstes upp så varnade dåvarande centralbankschefen i USA, Alan Greenspan, för ”irrational exuberance”, alltså en irrationell glädjeyra. Det fick börserna att temporärt nyktra till och ta en andhämtningspaus inför det som komma skulle i slutet av år 1999. Från den 1 oktober år 1999 till mars år 2000 lyfte Stockholmsbörsen med över 80 procent när alla var på jakt efter den sista aktien. Det var yolo det eller som Prince sjöng – ”we gonna party like it’s 1999”.

I dag handlar det om en tjurmarknad som ignorerar negativa nyheter och som sätter sitt hopp till AI. Med AI kommer allt att ändras och företagens vinster slå nya rekord. Känns det igen?

Mitt favoritbubbeltecken är annars så kallade bitcoin-treasury-bolag som väljer att ha sin kassa i bitcoin – för då händer det grejer! Det kan röra sig om ett litet bolag som står och stampar på börsen. Och så väljer de att lägga all överskottslikviditet i bitcoin. Genialt. Eller inte. Men rikligt belönade har de blivit hittills.

LÄS MER:
Hur går börsen idag? Följ aktiekurserna på Stockholmsbörsen och resten av världen här.

Och så har vi det där med börsens öppettider. Nasdaq och NYSE planerar att hålla öppet dygnet runt redan nästa år. Visst, det låter modernt. Men det är ännu ett uttryck för att börsen numera mer betraktas som ett tv-spel, och sådana ska man ju kunna hålla på med när som helst, precis som med krypto. Och visst är det ett tidens tecken eftersom börsens öppettider också förlängdes när vi blåste upp it-bubblan år 1999.

Ingen anledning att kasta in handduken

Inom parentes kan vi också notera att världens största ekonomi har en president som nedmonterar den amerikanska demokratin och skapar osäkerhet.

Så vad gör man? Man lämnar inte börsen. Men man köper inte blint heller.

Vem vet – kanske är det nu vi ska diskontera hela AI-boomen. Företagen kan reducera kostnader eller använda AI som en ursäkt att reducera personal. Och Fed kan sänka räntan. Då blir det party som 1999.

För läsare av Finansmagasinet vill jag vara tydlig. Det finns ingen anledning att kasta in handduken. Det är aldrig antingen börsen eller inte. Det är inte noll eller hundra. Men man kan, och bör, fundera på sin exponering. Man kan vikta om, ha torrt krut att använda på sparkontot om det vänder ner, och man kan vara lite mer selektiv. Det kanske inte är så himla yolo, men det kan vara hållbart hela livet. Fomon får bekämpas även av yolo lovers.

Fotnot: En memeaktie är en aktie vars kurs drivs upp kraftigt av sociala medier och nätforum, inte av bolagets fundamentala värde.

Yolo avser ”you only live once”.

Fomo betyder ”fear of missing out”.