Hamilton är trött: ”Var är anständigheten?”

Det ska handla om klippanicher, fågeljakt med hund och ett stenhus på Gotland. Men innan dess går Marianne Hamilton runt i våningen i centrala Stockholm och letar. Här ryms både salonger, skrivarlya, matsal och kontor. Möjligen att rummen fångar Hamiltons breda personlighet och behov av utrymme.

Nu är det något hon inte hittar.

Jaktsäsongen är precis till ända och hon har lämnat Rembs för sommaren.

– Södra Gotland är inte så kul på vintern och nu har jag haft en fin sommar där och sedan hunnit med att jaga rapphöns och efter det är det skönt att lämna och flytta tillbaka in till stan. Jag går i Lill Jansskogen varje dag och sedan skriver jag.

Det slarvas med mycket idag

Marianne Hamilton är visserligen uppfostrad till häst och ägnar en stor del av sin tid i skogen med pointern Gioia. Namnet betyder glädje på italienska och tiken är döpt av Giulio Mazzaluoi, tidigare koncernchef på Atlas Copco. Han som höll enkelhetens lov till varje komplexfråga och kunde skrynkla ihop pannan och väsa fram att något ’fishy’ pågår när så var fallet. Hamilton var HR-direktör på Atlas Copco och satt i ledningsgruppen i 16 år.

Det är ett ord hon letar efter.

Jobbet var enkelt: bygga stark kultur, se till att folk fattar, få saker gjorda.

– Nu för tiden pratar alla om idéer och inte om genomförandet. Men det är genomförandet som är det svåra och det måste man ha större respekt för och ta mer hänsyn till. Ibland låter näringslivet de initiala idéerna få vara hur stora som helst och det långsiktiga genomförandet tar man bara förgivet att det ska funka. Framgång handlar om att ha processer för genomförande. Det slarvas nog med det idag i vissa ställen.

Något saknas i näringslivet

Nu är hon 77 år gammal. Rätt osugen på kotterier och dribblas inte undan i vare sig resonemang eller skytte. Beskriver sig själv som både snabb och eftertänksam vilket närmast får anses vara en unik kombination. Henne lägger du inte orden i munnen på hur som helst. Hon kan också skrynkla ihop sitt ansikte frågande om det blir för många försök till ledande frågor.

Marianne Hamilton har ett ärende.

Det finns något som saknas i näringslivet 

Det är ett ord

Vi letar tillsammans efter det.

Allt är så mycket bättre med engelskan och där heter ordet dignity.

– Anständighet, säger hon sedan, det är nog det bästa ordet på svenska för det jag menar. Det är det jag letar efter och som jag tycker har kommit bort i näringslivet. Var är anständigheten? På Atlas Copco pratade vi alltid om att gör saker enkla att förstå och det gör man genom att hålla orden enkla så att de inte går att missförstås eller att det blir så komplicerat att ingen riktigt förstår. Dignity är ett ord som ingen kan missförstå. Men också att agera och kommunicera tydligt och klart så att ingenting kan missförstås eller döljas är ett sätt att vara anständig på.

Vi behöver fler klippanicher

Född Kugelberg, dotter till en jägmästare och uppvuxen på Loddby herrgård i norra Östergötland fann hon sig tidigt hemma i skog och mark. Tog själv tåget till Norrköping för att gå flickskolan och sedan läroverket i storstaden. Farfar som var ständigt närvarande talade om klippanicher, som får säga vara ett slags östgötskt uttryck. Egentligen inte helt enkelt att anpassa till rikssvenska ty i Slangopedia betyder det ’någon med mycket drag i sig’. Hamiltons farfar Vilhelm Kugelberg sågs som skogens man och huserade under sin barndom på Linnevads gård utanför Skänninge. Han definierade någon som klippanich om vederbörande stod stadigt på jorden och som det gick att lita på. Kanske en direkt anpassning av ordet till nutida skulle kunna vara:

Anständig.

– Det saknas någon form av anständighet när man säger att man bara ska smälla upp en fabrik och storslaget börja en verksamhet. Genomförande är svårt och inte bara något som man kan hoppa över. Det måste börja småskaligt och sedan få växa. Så börjar en produktion och så ska det gå till för att få en hållbar, lönsam och stadig organisk tillväxt. Bästa är om du får med kunden direkt i den processen och sedan växlar upp med ett gemensamt genomförande. Så tror inte jag att det gått till i tillexempel Northvolt.

Trött på stackarna

Numera författare av litteratur som ska väcka liv i ett näringsliv som ibland behöver bli påmint om värderingar. Men det är svårt med skrivandet. Folk läser inte längre.

– De här människorna som bara har massa idéer av typen ’vi ska åka till månen’ men inte är intresserade av hur-frågan, hur kommer vi till månen, hur gör vi, de ger inte jag mycket för? Tycker man det är ointressant eller tar det för givet då har man inte hur i sig. Har man det i sig är man bättre på genomförandet. Ska du starta upp något har du fått någon form av uppdrag av en ägare eller investerare och med det kommer en vision som blir en strategi och sedan kommer hur och då är det processer och taktik och då märks det direkt om du har slarvat eller inte har det i dig. Jag tror inte man sysslar så mycket med det här på Handelshögskolan. Det är mest strategier man talar och lär ut. Efter alla mina år i Atlas Copcos ledningsgrupp har jag lärt mig att de här återkommande mer formella strategimötena blir mer som ett uppsamlingsmöte. I stället kommer man på smarta grejer när flyget är försenat eller när tid med varandra ges. Man kommer på smarta idéer genom att vara i verksamheten. Det ska inte vara en massa overheadbilder och framförallt inga konsulter, nej tack, konsulter tar bort självförtroende i en organisation och de har i uppgift att göra saker mer komplicerade än vad det är. Oanständigt är vad det är.

För tjusiga skor och för lite ansvar

Sedan är det det så ofta omnämnda talangkriget.

Feltänkt.

– Jag tycker näringslivet verkar glömt att alla företag, utan undantag är till för kunderna, här börjar det ibland bli en förskjutning i hur man uttrycker sig och vilka ord man använder och det finns en rörelse mot att företag skulle vara till för personalen och då är man snabbt fel ute. Det är alldeles för mycket fokus på din personliga utveckling och vad du ska få göra. Sanningen är att du får göra saker om företaget växer och de har behov av dig. Om du gör ett habilt jobb får du hänga med på resan som företaget gör men annars får du inte det. Företag har varit för fokuserade på talangjakten och att hela tiden vårda talangerna. Bara ordet talangkriget är förfärligt. Ursäkta mig, vad ska alla dessa talanger i alldeles för tjusiga skor göra? Det första jag gjorde på Atlas Copco var att ta bort traineeprogrammet. Det kom in högskoleutbildade som traineer och liksom flöt omkring lite grann utan ansvar och var lite för mer än andra. Feltänkt. När det kommer in personal ska de ha ansvar direkt så de fattar varför de har en lön. De får lön för att de löser något åt våra kunder. Sedan kan man visst ha olika aktiviteter för att låta unga människor lära känna varandra över divisionsgränserna, men det handlar om habila personer med schyssta värderingar och som är anständiga människor.

När tappade vi bort begreppet anständighet?

– ...Har vi någonsin haft det egentligen? Jag minns en divisionschef på Atlas Copco som en gång sa till mig att för att jobba här ska man vara född på landet. Då är man jordnära, konkret och van att ta ansvar. En anständig person är någon som det går att lita på. Det är en riktig klippanich som man kan lita på i vått och torrt och som säger vad de tycker och menar och slarvar inte med saker och ting. Om du ska göra något kan du väl lika gärna försöka göra det bra och ha lite high quality på grejerna?

”Det gäller att ta för sig”

Rembs var förfallet och det mångåriga arbetet blev både dyrare och mer tidskrävande än hon kunde ana. Varenda del av det stora stenhuset har lokala hantverkare lagt handen med bara den högsta kvalitén för ögonen. Marianne Hamilton skrev en bok om projektet. Fick vänner för livet och en bra mötesplats för familj och kompisar.

Ett annat ord som hör samman med anständighet är tillit, det menar den forne Atlas Copco-toppen som numera är författare av litteratur som ska väcka liv i ett näringsliv som ibland behöver bli påmint om värderingar. Ett möte med Hamilton är ett uppfodrande samtal, lika delar som det är en slags vänlig uppläxning.

– Personalpolitik skall baseras på principer och riktlinjer så beslut fattas på saklig grund. I ett sådant företag vet personen att hen blir schysst behandlad och behöver inte armbåga sig fram och förhandla. Ett anständigt företag! Jag tror att många företag inte är tillräckligt tydliga. I ord kanske men inte i handling. ”Det gäller att ta för sig” men så är det ju inte. Det gäller att våga stå upp för sin person och sitt uppdrag! Man eller kvinna! Anständighet och tillit hör ju ihop. Tror att företagen är bättre än den offentliga sfären. Vulgärt språkbruk som att man sparkar någon, hur man talar, vilka ord man väljer, betyder någonting och skapar ett sammanhang.

Oanständigt beteende av Stora

Rätt fram men samtidigt med en diplomatisk ådra. Vi kommer in på exempel och hamnar på Stora och Dagens Industris avslöjande om hur de felaktigt skjutit upp betalningar

– Det är inte ett anständigt beteende. Hela företagets renommé riskeras på det här sättet. Vi utgår från att företag har bättre värderingar än samhället i övrigt. Det här riskerar förtroendet för näringslivet genom det här oanständiga beteendet. Jag respekterar i och för sig Wallenbergarna och det här är inte i deras anda utan det här är mer på personnivå i Stora. 

Fågeljakten är slut.

Rembs har hon stängt igen för i år.

12 tankar har hon formulerat för framtiden.