Sverige har ett ovanligt stort antal miljardärer per capita – men hur påverkar det mediernas rapportering? Det undersökte Axel Vikström nyligen i ett forskningsprojekt. Han kom bland annat fram till att medierna fokuserar mycket på de spelregler som omgärdar rikedomarna.

Axel Vikström är nybliven akademisk doktor i medie- och kommunikationsvetenskap och har forskat på hur svenska miljardärer skildras i svensk media. Han ville se hur mediernas sätt att rapportera bidrar till att normalisera – eller ifrågasätta – den nya typen av förmögenhetsansamlingar.

– När vi får en större ojämlikhet i samhället så får det följdeffekter. Pengar ger ju en möjlighet att påverka politiken både direkt och indirekt. Så att väcka de här frågorna tycker jag är väldigt viktigt, säger Axel Vikström till EFN.

Han nämner exemplet med diskussionerna kring vinster i välfärden och menar att det är ett område där många politiker gör väldigt få insatser – trots en folklig opinion i frågan.

– Där har flera forskare och andra försökt att lyfta fram att det kan tänkas ha att göra med att det finns väldigt starka kapitalintressen som vill bevara nuvarande ägarmodeller, säger Axel Vikström.
Han konstaterar att medierna fokuserar mycket på de spelregler som omgärdar rikedomarna, alltså vad som är rätt eller fel sätt att bli rik på, snarare än konsekvenserna av den ekonomiska makten.

– Mediebilden av de superrika är i viss mån ambivalent. Tidigare forskning visar att det finns rätt mycket positiva porträtt och reportage som målar upp dem som hårt arbetande och risktagande entreprenörer som bidrar till samhället. Sedan finns det också en del artiklar som snarare pekar ut dem som giriga eller att man har tjänat pengar på allmänhetens bekostnad, säger han.

Axel Vikström menar att det är tydligt att kritiken mot de superrika är ganska mycket begränsad till enskilda affärsmodeller eller enskilda miljardärer.
– Man kan lyfta frågor kring om det ät okej att bli miljardär på kredit, eller på spelbolag eller på fastigheter om dina hyresgäster har väldigt kassa villkor. Så man är mycket fast i en underliggande diskussion om vad är rätt eller fel sätt att bli rik på, säger han.

Generellt sett syns det ganska så få miljardärer i media, möjligen undantaget ett fåtal mer extroverta finansprofiler. Enligt Axel Vikström finns det tre huvudsakliga anledningar till det:
– Det första handlar om att man inte köper mediernas logik eller nyhetsvärdering. Det andra är att man ser en ökad risk för den egna säkerheten att vara med. Det tredje handlar helt enkelt om att man helt enkelt inte ser någon poäng med att vara med i media, säger han.

Axel Vikström berättar om de superrikas roll i debatten kring avskaffandet av bland annat förmögenhetsskatten, och menar att de hade en perifer roll ända fram till 90-talet då de började synas.

– Där vi ser att de superrika används som ett argument för varför skatten borde avskaffas. För man anser då mycket mer att den är formad på ett sätt som gör att de allra rikaste kan komma undan. Men istället för att föra fram en diskussion kring skatten så blir det istället ett rakt argument för att vi ska ta bort skatten helt, säger Axel Vikström.

Närmast framöver ska han fokusera på populariseringen av aktiesparande i Sverige genom att titta på hur digitala aktiemäklare kommunicerade under 1990-talet för att få vanliga svenskar att köpa och handla med aktier på internet.

Reporter: Anders Frick

Sverige har ett ovanligt stort antal miljardärer per capita – men hur påverkar det mediernas rapportering? Det undersökte Axel Vikström nyligen i ett forskningsprojekt. Han kom bland annat fram till att medierna fokuserar mycket på de spelregler som omgärdar rikedomarna.Axel Vikström är nybliven akademisk doktor i medie- och kommunikationsvetenskap och har forskat på hur svenska miljardärer skildras i svensk media. Han ville se hur mediernas sätt att rapportera bidrar till att normalisera – eller ifrågasätta – den nya typen av förmögenhetsansamlingar.– När vi får en större ojämlikhet i samhället så får det följdeffekter. Pengar ger ju en möjlighet att påverka politiken både direkt och indirekt. Så att väcka de här frågorna tycker jag är väldigt viktigt, säger Axel Vikström till EFN.Han nämner exemplet med diskussionerna kring vinster i välfärden och menar att det är ett område där många politiker gör väldigt få insatser – trots en folklig opinion i frågan.– Där har flera forskare och andra försökt att lyfta fram att det kan tänkas ha att göra med att det finns väldigt starka kapitalintressen som vill bevara nuvarande ägarmodeller, säger Axel Vikström. 
Han konstaterar att medierna fokuserar mycket på de spelregler som omgärdar rikedomarna, alltså vad som är rätt eller fel sätt att bli rik på, snarare än konsekvenserna av den ekonomiska makten.– Mediebilden av de superrika är i viss mån ambivalent. Tidigare forskning visar att det finns rätt mycket positiva porträtt och reportage som målar upp dem som hårt arbetande och risktagande entreprenörer som bidrar till samhället. Sedan finns det också en del artiklar som snarare pekar ut dem som giriga eller att man har tjänat pengar på allmänhetens bekostnad, säger han.Axel Vikström menar att det är tydligt att kritiken mot de superrika är ganska mycket begränsad till enskilda affärsmodeller eller enskilda miljardärer. 
– Man kan lyfta frågor kring om det ät okej att bli miljardär på kredit, eller på spelbolag eller på fastigheter om dina hyresgäster har väldigt kassa villkor. Så man är mycket fast i en underliggande diskussion om vad är rätt eller fel sätt att bli rik på, säger han.Generellt sett syns det ganska så få miljardärer i media, möjligen undantaget ett fåtal mer extroverta finansprofiler. Enligt Axel Vikström finns det tre huvudsakliga anledningar till det: 
– Det första handlar om att man inte köper mediernas logik eller nyhetsvärdering. Det andra är att man ser en ökad risk för den egna säkerheten att vara med. Det tredje handlar helt enkelt om att man helt enkelt inte ser någon poäng med att vara med i media, säger han.Axel Vikström berättar om de superrikas roll i debatten kring avskaffandet av bland annat förmögenhetsskatten, och menar att de hade en perifer roll ända fram till 90-talet då de började synas.– Där vi ser att de superrika används som ett argument för varför skatten borde avskaffas. För man anser då mycket mer att den är formad på ett sätt som gör att de allra rikaste kan komma undan. Men istället för att föra fram en diskussion kring skatten så blir det istället ett rakt argument för att vi ska ta bort skatten helt, säger Axel Vikström.Närmast framöver ska han fokusera på populariseringen av aktiesparande i Sverige genom att titta på hur digitala aktiemäklare kommunicerade under 1990-talet för att få vanliga svenskar att köpa och handla med aktier på internet.Reporter: Anders Frick

Anders Frick

Axel Vikström

240522_Inslag_Svensk_miljardärexpert_v2

https://be42d02e9782da4d915e77726eff1427-httpcache0-90107-cachedown0.dna.ip-only.net/90107-cachedown0/assets/cp/cpa7c2hd5a8s73fosk40/74b28bb0-22b5-484f-8433-c96fea408b41.srt

https://81b3653f8bb5de61bb8ccf9c32b1a9f5-httpcache0-90107-cachedown0.dna.ip-only.net/90107-cachedown0/assets/cp/cpa7c2hd5a8s73fosk40/901071717150821528.vtt