Avgörande frågorna inför rapportperioden

De amerikanska storbankerna öppnar böckerna redan den här veckan men i Stockholm är det under nästa vecka som sifferfesten startar. Med Avanza, Sandvik, Swedbank och Essity på agendan är det en hygglig branschmässig bredd redan den första veckan och sedan brister fördämningarna med långt över 50 bolag i rapportkalendern veckan därpå.

Några av de mest intensiva datumen och tongivande rapporterna de kommande veckorna har vi samlat i tabellen nedan.

Efter ett uteblivet tomterally i december och en ganska trött inledning på årets börs blir rapportperioden en chans att tända optimismen bland investerarna igen. För att det ska kunna ske behöver dock flera frågetecken rätas ut.

Här är de avgörande frågorna att leta svar på i rapporterna:

1. Bottnar industrikonjunkturen?

Medan den amerikanska ekonomin pinnar på i ganska god takt, lite för bra kanske om man oroar sig för stigande räntor och inflation, så ser det fortsatt trögt ut i Europa. Decembernoteringen för industrins inköpschefsindex i euroområdet sjönk till 45,1 och stora länder som Tyskland och Frankrike är nere och slår kring 42, vilket ska ställas mot gränsvärdet för tillväxt som ligger på indexnivån 50.

I senaste rapportperioden fick vi höra vittnesmål från många av de stora industribolagen som gick i samma takt. Sandvik pekade på makrotrender som varit svagare än väntat. SKF noterade en trög efterfrågan i Kina och på fordonssidan, medan Atlas Copco förutsåg en försvagad kundaktivitet på kort sikt.

Några starka ljussken i konjunkturtunneln har inte siktats efter det, snarare tvärtom då exempelvis lastbilsjätten Traton nyligen luftade försiktiga kommentar kring Europa.

Aktiemarknaden är därför inställd på att det blir ytterligare ett kvartal med blek efterfrågan i industrin, men också på att en vändning uppåt bör ligga bakom kröken. Alla tecken på en bottenkänning blir därför viktiga. Håll ögonen på orderingången i allmänhet och i synnerhet på produkter som ligger tidigt i cykeln som Sandviks skärverktyg och Atlas små- och medelstora kompressorer, samt nedgångstakten i SKF:s organiska tillväxt. Och förstås på nyansskillnader i utsikterna i vd-orden.

2. Släpper konsumenterna på bromsen?

För många konsumentbolag blev hela 2024 en lång väntan på att hushållen skulle fatta att de borde se lägre räntor, fallande inflation och kommande realräntehöjningar som en köpsignal. Det tog sig aldrig riktigt, även om det finns glänsande undantag som Clas Ohlson.

I synnerhet bolagen med stor exponering mot sällanköpsvaror som tvättmaskiner, gräsklippare, bilar, värmepumpar, datorer och båtar har haft det svettigt, vilket även har synts i vinstvarningar från Dustin och Husqvarna.

Finns det några tidiga tecken i rapporterna på att köplusten till slut är på väg tillbaka bland konsumenterna? Eller ska man tolka de stora inflödena av kapital till Avanza och Nordnet i december som att det fortsatt är spara- och inte slösaknappen som hushållen helst trycker på?

3. En ny vår för bankvinsterna?

Fallande räntor tär på det viktiga räntenettot och det lägger sordin på vinstfesten för bankerna. Det är den tyngsta förklaringen till att analytikerna räknar med fallande vinster i år för såväl de fyra storbankerna som för nätmäklarbankerna Avanza och Nordnet.

Totalt handlar det om ett vinstfall på 10 procent i år för de fyra bjässarna, om nuvarande konsensusprognoser faller in.

Nedgången för långräntorna har dock kommit av sig de senaste månaderna och bankerna har dessutom visat sig vara bra på att hålla lönsamheten uppe även i en mer utmanande räntemiljö. Det öppnar dörren för ett guldlocksscenario med räntenetton som fortsätter generera fina vinster samtidigt som aktiviteten i ekonomin kommer igång och driver på övriga intäktsben. Allt till bakgrundsmusiken från höga utdelningar i vår och politiker som spelar klädsamt upprörda över detta.

Om storbankerna på nytt kan leverera positiva överraskningar i sina rapporter så är det bäddat för stigande vinstprognoser för 2025 och en uppvärdering av de relativt försiktigt värderade aktierna, vilket skulle göra gott för hela börsen givet deras indextyngd.

4. Vilka signaler skickar utdelningsbeskeden?

Bokslut betyder utdelningsförslag och allt talar för ett nytt rekordår. Mest i kronor väntas bjässar som Astrazeneca, Nordea och Volvo ge men räknat i förhållande till aktiekursen, det vill säga direktavkastningen, är det storbankerna som sticker ut. Från Swedbanks dryga 7 procent, via SEB och Nordea på 8-9 procent upp till Handelsbankens 11 procent – givet att analytikerestimaten infrias.

Även teleoperatörerna Telia och Tele2 är flitiga högavkastare när det kommer till utdelning.

I teorin är cashen som ska delas ut redan aktieägarnas tillgång och då ska det inte spela så stor roll om förslagen avviker lite från förväntningarna. I praktiken kan signalvärdet ändå vara stort och säga något om vilken framtidstro bolaget har och även om vad man kan vänta i utdelningsväg flera år framöver. Det gäller speciellt att spetsa öronen i de fall där investerarna ser utdelningen som en viktig del av totalavkastningen, som banker och teleoperatörer, eller i de fall en pausad utdelning återupptas.

5. Vem tar valutanotan?

Kronan är fortsatt svag och efter att ha varit nere och nafsat på 10-kronorsstrecket mot dollarn i början av kvartalet så har den nu rusat förbi 11 kronor. Även mot euron har en försvagning skett, om än inte lika kraftig.

Enkelt uttryckt blir exportföretag vinnare och importbolag förlorare på en svag krona – vilket betyder att många bolag inom verkstad, stål och skog kommer att lämna valutadopade resultat, medan kläd- och prylbolag inom handeln möter motvind.

Vinster som initialt ser oväntat bra eller dåliga ut kan därför behövas synas närmare för att inte luras av att det är kronans fall som ligger bakom avvikelsen. Det borde vara ganska lätt att förutse effekterna för en normalbegåvad analytiker kan man tycka, men i praktiken gör tidsskillnaden mellan inköp och försäljning samt valutasäkringar det svårt för utomstående att pricka rätt i prognoserna. Särskilt när kronan har vobblat ordentligt som nu.

6. Hur förlåtande är investerarna?

Att det här kvartalet inte blir lysande är i många fall är välkänt. Men aktiemarknaden har ibland en väldigt förlåtande sida som kommer fram när framtiden ser ljusare ut och i synnerhet när det är fjärde kvartalet som ska avrapporteras går det att komma undan med mycket.

Nedskrivningar, extraordinära kostnader och andra engångssmällar kan ju ganska elegant förpassas till fjolåret om man tar upp dem i ett fjärde kvartal. Och trög efterfrågan i industrin och i handeln har vi redan hört om hela fjolåret, det är inte ett nytt hot längre.

Det är kort sagt inte på 2024 som investerarna tittar utan det är på 2025 och på förutsättningarna för kommande års vinster. Därför kan positiva reaktioner och tolkningar på börsen ofta säga mer om den framtida kursresan än vad en uppsättning bleka kvartalssiffror gör.