Därför kollapsade San Francisco

SAN FRANCISCO. Vi äter ramennudlar på 18th street ett stenkast från centrum. Grannen i baren är från Colorado men har bott i stan länge. Liksom nästan alla andra man stöter på jobbar han i techbranschen. Det går bra, för några år sedan köpte han hus. Skönt med promenadavstånd, säger han, men man bör vara försiktig om kvällarna. Har du lämnat datorn i bilen? Gör under inga omständigheter det. Inbrotten sker överallt och hela tiden, förövarna är quite brazen och chefsåklagaren har överlag en förlåtande attityd. Klokt att övernatta nere i Silicon Valley, motellen är fler och billigare där och stämningen en helt annan, mindre spänd. 

Att vandra nerför San Franciscos huvudgata Market Street några är in på 20-talet är en rätt chockartad upplevelse. Utslagna människor överallt. Det är ingenting nytt, invänder antagligen någon, helt riktigt. Missbrukare och hemlösa har varit en del av stadsbilden här sedan åtminstone 60-talet. Arvet från hippietiden, strukturkriserna på 70- och 80-talen, släpphänta politiker, den ständiga bostadsbristen, de svala somrarna och milda vintrarna har alla bidragit. Har man varit här har man sett det: den märkliga blandningen av socialt elände och gränslöst välstånd på mycket täta ytor. 

Men pandemin rubbade den gamla jämvikten mellan hög och låg på ett intressant sätt, och centrala San Francisco är idag en radikalt annorlunda plats än för bara några år sedan. Grundskälen är ekonomiska. Från tidigt 00-tal upplevde stadskärnan en techboom. Viktiga företag som Yelp, Twitter, Uber och Airbnb flyttade in från Silicon Valleys villamattor, mest för att det är roligare att jobba i centrum och trevligt att bo i de vackra träkåkarna på kullarna ovanför Mission eller vid Haight-Ashbury. Kontorshyrorna i city steg kraftigt. De rätta restaurangerna och butikerna öppnade på bottenplan samt i kvarteren nere vid Union Square. San Francisco var, möjligen i konkurrens med New York och London, världens häftigaste stad. 

Sedan svepte coviden in som dimman över bukten och ingenting blev sig riktigt likt. USA stängde ner, särskilt de trånga storstäderna. San Franciscos techarbetare började jobba på distans. Många flyttade från stan, en del långt bort, de flesta till någon av de lummiga förstäderna i nejden. De stora företagen sade upp sina kontrakt i centrum. Hyrorna rasade. Restaurangerna och butikerna förlorade sin kundbas. Många bommade igen. Kvar var i stort sett bara missbrukarna och uteliggarna som i praktiken tog över gatubilden helt.  

Så ser det alltjämt ut hösten 2024, förfallet är slående, liksom för övrigt siffrorna. Befolkningen har minskat med nästan 10 procent på fem år. En tredjedel av kontorsytorna står tomma. Fotgängarna i centrum, ett mått på ekonomisk aktivitet, är 32 procent färre än före pandemin, enligt en stor och omtalad studie vid universitetet i Toronto. Butikerna har försvunnit. H&M lämnade redan under pandemin, Uniqlo, Gap, Macy’s, Nordstroms strax efter. Adidas och North Face stängde sina flaggskeppsbutiker i våras. Zaras bommar igen i januari. Tomma skyltfönster överallt. 

Parallellt har brottsligheten brett ut sig. Stölderna per capita är flest i USA, enligt statistik från FBI. Bilinbrotten och snatterierna liknas vid en epidemi. I de historiska kvarteren kring stadshuset handlas och konsumeras tunga droger öppet. Häromåret utlyste borgmästaren nödläge för att beivra ”massnatterier” och rensa upp på gator ”fulla av avföring och urin”.

Åtgärden var främst symbolisk men kunde också läsas som en signal om att staden nått en viktig gräns för vad man accepterar. Invånarna har i stora stycken tröttnat. 2022 ledde en bred proteströrelse till att den starkt progressiva chefsåklagaren fick sparken. Den nya har en mer konventionell syn på brott och straff. Vaktbytet speglar en större omläggning av stadens politik i mer traditionell riktning, säger både tillskyndarna och kritikerna.

Det senaste året har brotten minskat. Politikerna hoppas att trendbrottet förebådar en återhämtning för stan i stort.

De kan helt klart få rätt. San Franciscos förutsättningar är i grunden urstarka. Staden är och förblir påfallande vacker med sina branta kullar och viktorianska hus i skarpa färger, sin utsikt över den röda bron och sin tjocka över bukten. Rödvedsträden borta i Muir Woods och universiteten i Berkeley och Stanford ligger fortfarande bara någon halvtimme bort, liksom för övrigt Silicon Valley, alltjämt den globala ekonomins hjärtpunkt. The Economist hävdade tidigare i år att man i San Francisco numera ”kan känna AI i luften”; det kan man inte alls, men en del stadsdelar ser ut och känns ungefär som före pandemin. Det är en början. Lägre hyror torde också locka. 

Med det sagt är negativa spiraler svåra att bryta – särskilt för en stad som förlorat stora delar av sin skattebas. Techindustrins omorientering mot mer distansarbete kan mycket väl visa sig vara strukturell, och det är inte alls säkert att de gamla jättarna återvänder till skyskraporna i city. Min granne som sörplar dyr japansk buljong befarar att läget blir värre innan det blir bättre. 

Några dagar innan vi råkar på varann skjuts en ung man i bröstet under ett rånförsök nere vid Union Square mitt på dagen. Han spelar wide receiver för det amerikanska fotbollslaget San Francisco 49ers, som i vintras spelade ligafinal inför 123 miljoner amerikanska tv-tittare. Det blir förstås en jättenyhet. Donald Trumps anhängare gör kopplingar till Kamala Harris, chefsåklagare i San Francisco på 00-talet. Harris säger ingenting. Idrottsmannen överlever, tidningarna rapporterar att förövaren ville åt hans klocka. Var försiktig med värdesakerna, säger grannen i baren. När det går illa kan det gå fort. 

Det är på sätt och vis den sedelärande samt mycket amerikanska berättelsen om San Francisco de senaste fem åren.

Dock finns hopp, enas vi. Se på Pittsburgh! Tillväxtresan där är ju ett mirakel.