Studerade riskerna – fick egna porten sprängd

KISTA. Stockholm Senseable Lab ligger i Electrum, en sandfärgad tegellåda med lila fönsterkarmar som utgör navet i ”Sveriges Silicon Valley”, för vanliga dödliga mer känt som Kista.

"Sveriges Silicon Valley" är egentligen en gata som löper mellan Kista galleria och den stora mässhallen ute vid E4:an. 

Att ta sig hit går lätt. Några stationer på tunnelbanans blå linje från t-centralen ut mot Akalla, en vänstersväng ner genom gallerian, därefter ett par hundra meter uppför Sveriges Silicon Valley i regnet, Electrum missar man inte. 

Jag är här för att leta reda på Anne. 

Anne är scientific director på Stockholm Senseable Lab, ett institut som pejlar av olika fenomen i stadsmiljöer med hjälp av AI. SSL startades av MIT i Boston, KTH och Stockholms stad 2019, och håller till på Electrum för att KTH har en stor filial här. 

Häromåret drog man igång en genomgripande studie av den upplevda tryggheten i Kista.

Det är den jag åkt hit för att fråga om. 

Anledningen är rätt självklar. Ericsson överväger att flytta sitt huvudkontor härifrån. Ett viktigt skäl ska vara att personalen inte längre känner sig trygg. Det glunkas till och med om poliseskort till tunnelbanan efter skymning. 

Bryter Ericsson upp vore det förstås en sensation. Inget företag har varit viktigare för att bygga Kistas varumärke, inget företag här anställer fler, inget företag präglar omgivningarna på samma sätt.

Lämnar Ericsson… Ja, ni förstår. 

Jag frågar Anne på SSL om hon känner sig trygg här. Kastar hon ständiga blickar över axeln om kvällarna? Undviker hon gallerian? Rymmer Twitterprovokatören Hanif Balis helt förväntade giftpil – ”Kista räknades ett bra tag som tvåa i världen efter Silicon Valley, idag är det tvåa efter Mogadishu” – ett korn av sanning? Eller gör han retoriska dansvirvlar som vanligt? 

Polisen har ju trots allt invänt att brottsligheten i dessa kvarter främst inskränker sig till cykelstölder och smitningar från parkeringsskador.

– Någon poliseskort till tunnebanan har jag definitivt aldrig hört talas om, säger Anne. 

Men det är klart, när mörkret faller och man ska ner till gallerian och vidare upp till station och yngre män börjar bilda klungor, även på Sveriges Silicon Valley, då känner man ju av det, det kan hon inte förneka. 

– Så har jag känt ända sedan sprängningen. 

Sprängningen? 

Tidigt 2023 placerade någon en bomb vid porten till Electrum. Det var bara något dygn efter att det small på en restaurang vid Nytorget inne på Södermalm, och polisen gjorde genast kopplingar till gängkonflikten mellan de så kallade Foxtrot- och Dalennätverken, som då pågick för fullt. 

Explosionen på Electrum var den åttonde i Stockholmsområdet på en knapp månad och en av de kraftigare, men varför en filial till KTH gjordes till måltavla i ett gängkrig blev aldrig riktigt klart.

– Jag fick aldrig någon bra förklaring, säger Anne.

Jag funderar över det en stund. 

Hon jobbar med att göra städer tryggare på ett prestigefyllt lärosäte i Sveriges Silicon Valley – men fick porten till sin egen arbetsplats sprängd i bitar. 

Det finns en absurd ironi i det, men ironi är förmodligen inte rätt ord, låter för lättvindigt. 

Vad Stockholm Senseable Labs stora tygghetsstudie kommit fram till får jag inte veta, resultaten ska presenteras senare i höst. Men Stockholms stad gör ju sin egen återkommande trygghetsmätning, kanhända mer analog, men man tar som bekant vad man får, och resultaten är i vilket fall glasklara. Fler än 40 procent av Kistaborna uttrycker oro för att utsättas för brott i närområdet – fler än någon annanstans i Järva. Nästan 30 procent känner sig mycket otrygga om kvällarna eller går inte ut alls – bara Husby har en högre andel.

Är det så konstigt om de som jobbar i Kista känner likadant? 

Man kan såklart peka på statistiken, som polisen gör. Man kan fundera över om den upplevda bristen på trygghet har mer att göra med vad som står i tidningarna än med hur verkligheten egentligen ser ut. 

Men man kan också lyssna på Anne och förstå precis vad hon menar. 

Enligt samma logik kan man förstå de rådvilla borta på Ericsson. Cheferna där har att fatta ett affärsmässigt beslut om var företaget i framtiden ska ha sin bas. Som alltid väger de för- och nackdelar. Säkerheten är bara en aspekt, men helt klart viktig, och den talar inte för Kista – frågan är snarare hur mycket den talar emot.

Och så är det ju det där knepiga med vad som faktiskt talar för Kista – pluskontot, om man vill. 

Visst, E4:an och Arlanda ligger fortfarande nära, Kistamässan är en viktig tummelplats för mindre företag som vill bolla idéer och visa upp sig, gallerian är betydligt trevligare än sitt rykte.

Men Kista som högteknologiskt framtidscentrum är inte vad det en gång var, det är inte ens nära.

Tunga namn som Microsoft, Oracle och CGI har redan försvunnit. De viktigaste uppstickarna håller hellre till i innerstan eller Solna, där gallerian är finare och och kommunikationerna bättre och man kan gå på fotboll på nationalarenan och till och med se Taylor Swift. Av Sveriges 25 högst värderade teknikbolag 2023 ligger inte ett enda längre i Kista. 

Debatten om säkerheten bör nog ytterst ses i det ljuset.

Eller annorlunda uttryckt: Vore det så märkligt om Ericsson drog? 

I huset bredvid Electrum frågar jag Kalle, community manager på Helio som driver ett co-working space på nedre botten, om också han känner sig otrygg när det mörkas. 

- Nej, men det är ganska dött här, säger han och nickar ut mot Sveriges Silicon Valley. 

Om några månader bommar Helio igen. Man ska satsa på sina tio kontorshotell i innerstan istället.

KTH lämnar sina lokaler i Electrum 2026, efter totalt 38 år.

Stockholm Senseable Lab? 

Det talades ett tag om att stanna, men nej, säger Anne. 

Vart tar ni vägen? frågar jag.  

Oklart.

Men det blir inte Kista.