Henrik Mitelman: I huvudet på en optimist…

I EFN:s videopodd Börssurr med Mitelman & Mellqvist driver kollegan Gabriel med mig om att jag är så optimistisk.

Inte sällan raljerar jag över hans pessimism. Att optimisten har rätt på lång sikt råder det inget tvivel om, vilket Gabriel sannolikt håller med om. Jag ska fråga i nästa veckas Börssurr. Världsekonomin tenderar att växa, ibland mer, ibland mindre. Men nya rekord slås nästan varje dag. Av det följer ökat välstånd, färre som svälter och stigande vinster i näringslivet. Att månadsspara i aktier är därför en självklar strategi för alla som vill ta rygg på den säkraste av alla megatrender, att världen över tid växer. Men finns det inget som oroar en optimist på kort sikt? Självklart finns det orosmoln. Jag tänker primärt på fyra problem:

1. Krig och konflikter. Förutom det mänskliga lidandet som ju får allt finansiellt att framstå som löjligt futtigt, så finns det så klart risker även krasst ekonomiskt med krig och terror. Just nu är det fokus på Iran och oljepriset som stiger i svallvågorna av oron i Mellanöstern. På längre sikt är det överskuggande hotet Kinas maktambitioner i Sydkinesiska sjön och risken att landet rent faktiskt invaderar Taiwan.

Fokus i dag är på Iran, och om oljepriset skulle stiga radikalt ändras kartan. För då dämpas vår köpkraft och kostnaderna för den varuproducerande industrin blir besvärlig att bära. Dessutom lyfter den totala inflationen, vilket skulle minska förhoppningarna om räntesänkningar, och det är minsann inte kul för oss högbelånade.

2. Handelskrig. EU:s nya tullar på kinesiska bilar har redan fått konsekvenser. Kina har symboliskt svarat med strafftullar på fransk konjak. Det kommer mera, mycket mera. I USA hotar Donald Trump med nya handelskrig och rejäla tullar mot handelspartners från andra länder. Inte heller Kamala Harris är att lita på eftersom president Joe Biden i många fall har behållit de tullar som Donald Trump införde under sin första mandatperiod.

Om vi bara läser vad de båda presidentkandidaterna för fram så är Donald Trump, ur detta perspektiv, en stor risk för den globala handeln. Det hoppfulla är att han inte alltid gör vad han säger.

3. Låg inflation. Centralbanker är glada för den låga inflationen som antyder att de uppfyller sina målsättningar, oftast om att hålla prisökningstakten på 2 procent. Även hushållen gläds över löner som ökar mer än inflationen, vilket ger ökad köpkraft. Dessutom sänks räntor. Men det finns en baksida i form av risker för lägre marginaler för företagen.

För ett och ett halvt år sedan, när inflationen var nästan 10 procent, såg många företagare möjligheten att lyfta sina priser. Fönstret var vidöppet och flera tog chansen att testa sina kunder med lite justerade prislappar. Och det lyckades ganska väl för både frisören och advokatbyrån och många andra. För vinsterna gjorde det under. Frågan är vad som händer nu när möjlighetens fönster har stängts. Risk för marginalpress i vissa sektorer? Kanske.

4. Skulder. USA, Kina och delar av Europa har extremt höga statsskulder. I USA har statsskulden som andel av BNP stigit till över 120 procent, att jämföra med 30 procent för 50 år sedan. Kina, världens näst största ekonomi efter USA, har skuldsatt sig ordentligt under de senaste tio åren, från 40 procent av BNP till cirka 85 procent i dag. Dessutom är näringslivet rejält skuldsatt. I EMU ligger statsskulderna på i runda slängar 90 procent. Med dagens statsobligationsräntor (drygt 2 procent i Tyskland och 3 procent i Frankrike) är det ingen ko på isen, men vad händer i nästa kris? Den europeiska skuldkrisen löste vi ju förnämligt genom att låna ännu mer pengar. Samma reptrick funkar inte nästa gång.

Som företagare eller aktieinvesterare kan man lägga pannan i djupa veck och med dessa fyra fel paralyseras av ångest. Det är dessutom mer intellektuellt att vara skeptisk för världen är komplex och aldrig lättnavigerad. Men det gör ingen varken gladare eller rikare.

I Anders Borgs nya bok ”Vart är vi på väg?” (Albert Bonniers förlag) skriver han väldigt pedagogiskt om de historiska framstegen och om möjligheterna framöver. Ett tankeexperiment som han gör (i kapitel 10) är att anta att världsekonomin fortsätter att växa med 3 procent per år under de kommande 50 åren och därefter öka med bara 2 procent.

”Då kommer den genomsnittliga jordbon efter sekelskiftet att vara nästan dubbelt så rik som dagens schweizare.”

Av en slump är jag i Zürich denna dag när jag funderar över hans ord. Tanken kittlar att snittmedborgaren ska bli dubbelt så rik som de cashmereklädda schweizarna som flanerar förbi. Tänk om tågen också börjar gå i tid.

Hiss: Anders Borgs nya bok med den tilltalande titeln ”Vart är vi på väg?”. Det är en bred bok för en bred publik med allt från privatekonomiska råd till spännande nationalekonomiska resonemang. En rejäl dos optimism innehåller den också. Boken kan varmt rekommenderas.

Diss: Acceptans av det mediokra. I Sverige accepterar vi till exempel den katastrofala järnvägen utan någon större upprördhet. Gör som Schweiz och inför nolltolerans mot det mediokra.