Kritiken om transparens borde tas mer på allvar
Den aktiva analytikern har som uppdrag att bevaka ett antal bolag i en viss sektor och förmedla sina iakttagelser till mäklarkollegor och kunder. Att ha örat mot rälsen och upptäcka sådant som kan påverka bolagen utöver att vara snabbfotad hör till vardagen.
Rapportsäsongen närmar sig och tidigare estimat behöver ses över för att utröna om de är förenliga med verkligheten i dag. Analytikern stämmer löpande av sina utestående frågor med bolagets ansvariga för investerarrelationer, vd eller finanschef. Detta görs specifikt inför kommande kvartalsslut. Ibland hör bolagen av sig själva och meddelar att estimaten är för högt ställda. Det ligger även i bolagens intresse att analytikern är uppdaterad om läget. Detta är en gråzon och därmed är ifrågasättandet befogat gällande om alla verkligen handlar på lika information. Analytikern har visst informationsövertag genom sin nyfikenhet, vilket i sin tur bidrar till nöjda kunder och genererar affärer. Det gäller att vara uppmärksam, helst före andra analytiker som bevakar samma bolag.
Justeringar görs och en uppdaterad analys skrivs och skickas ut med nya antaganden inför rapport. Analytikern förmedlar uppdateringarna snarast möjligt till mäklarna men även direkt till kund. Ofta ringer eller chattar mäklaren uppdateringen till kunderna. Det brukar kunna låta: “min känsla är” eller “vår analytiker tycker”. Det är den känslan och analysen som kunden betalar för. Om känslan är rätt eller fel utvisar sig inte förrän på rapportdagen. Kunder agerar i regel på ett sådant samtal då man vet att analytikern eller mäklaren kommer ringa nästa kund och förmedla samma sak. Ingen vill vara sist på bollen även om långt ifrån alla agerar. Ju fler som agerar i samma riktning, desto större rörelse.
Stora aktiekursrörelser bidrar till att ryktet går om att någon form av information är ute. Har något läckt? Har någon hört något? Sedan går snacket om “analytikermassage”. Samma repiga skiva inför varje rapportsäsong. Alltid irriterar det någon, men det ingår i en analytikers arbetsuppgifter att samla in information, bilda sig en uppfattning och återge en helhetsbild. Det kan vara något så litet som ett tonläge, en osäkerhet hos bolaget eller avsaknad av efterfrågad information som gör att analytikern bildar sig en förstärkt eller försvagad bild inför kommande rapport.
Kritiken om transparens borde tas mer på allvar av bolagen, bankerna och myndigheterna. Kommunikationen inför rapporterna skulle alltid kunna ske genom ”open calls” det vill säga genom öppna samtal där även småsparare kan lyssna in. Någonstans handlar det om att alla ska kunna handla på lika information och då blir det ganska icke-transparent med särskild informationsgivning till analytiker. Problemet är inte den enskilda analytikerns strävan att finna värdefull information för sin helhetsbedömning. Inte heller kan man anklaga det enskilda bolaget för att svara på frågor. Grundfelet ligger i hur strukturen ser ut kring informationsgivningen.
De svenska reglerna kring informationsgivning regleras genom Market Abuse Regulation (MAR) vilka regleras och övervakas av Finansinspektionen (FI) som i sin tur lyder under European Securities and Markets Authority (ESMA). MAR ges ut, övervakas och regleras i grunden av ESMA, så att det ska fungera likvärdigt i hela EU. FI övervakar och ser till att banker och bolag följer och efterlever reglerna. Berörda myndigheter bör sträva i att öka transparensen genom att utmana juridiken kring strukturen av denna. Det handlar trots allt om att alla ska kunna handla på lika information.