Niklas Ekdal: För Sverige vore Trump 2.0 extra illa

Ingen har missat att det går bra för amerikanerna ekonomiskt. Tillväxten och börsutvecklingen utklassar resten av världen. Samtidigt skakar det politiska förfallet grunden för USA:s storhet: frihandel, invandring, stabila institutioner.

Det räcker att säga ordet kompiskapitalism. När världens rikaste, Elon Musk och Jeff Bezos, satsar på Trump tar USA ett steg i ungersk riktning.

Trumps tidigare stabschef John Kelly och överbefälhavare Mark Milley kallar honom utan omsvep ”fascist”. Säkerhetsrådgivaren John Bolton – inte heller han någon liberal snöflinga – säger att Trump är oförmögen att tänka en sammanhållen tanke om något annat än sig själv.

För exportlandet Sverige ett stenkast från Ryssland vore Trump 2.0 extra illa, med tanke på hans kärlek till handelshinder och diktatorer. Men oavsett valutgång kan man alltid lära sig något.

Årets ekonomipris till Alfred Nobels minne illustrerar vad som står på spel. Pristagarnas forskning visar varför vissa länder blir rika och andra fattiga. Mest av allt handlar det om just nedärvda institutioner. Äganderätt, givetvis, men också fair play.

Sverige är ett praktexempel. Vår historia är berättelsen om hur en fisksoppa blev ett akvarium. Som synes är det lättare att göra resan åt andra hållet.

Så hur gick det svenska miraklet till? En förenklad version kan se ut så här:

Stormaktstidens krig gav effektiv byråkrati och pragmatisk syn på invandring. När Sverige hade turen att förlora sitt lilla imperium kunde ordning och kompetens växlas in på vettigare spår.

Det stora klippet kom med utrikeshandeln på 1800-talet. Men utan pärlbandet av reformer dessförinnan hade svenskarna fortsatt som Somalia i stället för Schweiz.

Effektiva skatter, stabilt banksystem, investeringar i infrastruktur som järnvägar lade grunden. Uppfinnare och entreprenörer kunde blomma ut. Yttrandefrihet, läskunnighet, folkrörelser med rötter i frikyrkan gav positiv feedback och en fredlig samhällsutveckling genom hisnande sociala förändringar. Det fattiga utvandrarlandet blev en industrination i världsklass.

Från införandet av allmän folkskola 1842 kan det se ut som raka spåret. Men så enkelt är det ju aldrig, förrän i backspegeln. Varje ny generation riskerar att sjabbla bort förtroendet för institutionerna, som USA är på väg att göra.

Visst plågas också Sverige av kriminalitet, klyftor, skolstök, psykisk ohälsa och hårdnande politiskt klimat. Den som blickar ut över världen får ändå leta efter ett mera undervärderat investeringsobjekt. Vi har en pressad valuta, billig börs med några av världens finaste exportföretag, stabila statsfinanser och välfärdssystem, frisk och välutbildad befolkning, låg konfliktnivå.

Om du tappar plånboken i centrala Stockholm är det 80 procents chans att någon lämnar tillbaka den. I New York lär det vara 50 procents chans, och i Peking 15.

Frågan blir hur vi kan behålla och utveckla en amerikansk dynamik, med den svenska tilliten intakt.

När tjänstemän anställer kompisar till höga löner, när politiker gör klipp i välfärdsföretag tack vare en regelbok de själva skrivit, när gängkriminella infiltrerar näringslivet och hotar småföretagare – då lever den svenska modellen farligt. Korruption är dyrt i sig, men urholkar framför allt detta ovärderliga förtroendekapital.

Om det gick att teckna aktier i AB Sverige skulle rådet trots allt vara enkelt: KÖP.

Och när det gäller USA? Om inte SÄLJ så åtminstone AVVAKTA till 5 november.