Så olika tycker ekonomer och väljare i viktigaste frågan

NEW YORK. På scen i Pennsylvania försökte Kamala Harris ge sig själv, och administrationen hon ännu företräder, välbehövlig ekonomisk prestige. 

Till sin hjälp hade hon tunga referenser. 

I debatten mot Donald Trump nämnde hon att 16 Nobelpristagare påstått att Trumps politik skulle leda till ökad inflation. Hon sa också att investmentbanken Goldman Sachs sagt att den skulle göra “ekonomin värre”, och att prestigeuniversitetet Wharton Business School sagt att Trump skulle få "budgetunderskottet att explodera”. 

Uttalanden som fått omnämnda att reagera. 

Goldman Sachs vd har tonat ner Harris slutsats. Wharton Business School har tillbakavisat hennes beskrivning. 

Om förhoppningen var att vinna fler väljare – något Harris gjorde ändå mycket tack vare hennes motståndares misstag – var referenserna inte säkert nödvändiga. 

Vad Harris säger och väljare erfar skiljer sig åt. 

Bidens och Harris snart fyra år vid makten har inte varit gynnsamma för hushållen. De flesta som bor i USA – inklusive undertecknad – har sett priserna öka och därmed marginalerna krympa. 2021 var inflationen den högsta på 40 år.  

Även om den sedan dess stabiliserats är det inget vidare utgångsläge att bygga en återvalskampanj på. Biden- och Harrisadminstrationen har hanterat situationen genom att förneka allvaret och ansvaret för den - och istället peka på det positiva.

Det stämmer att arbetsmarknaden är stark, med låg arbetslöshet och tillväxt i sysselsättningen. Men det förändrar inte hur långt pengarna räcker. 

Väljarna rankar ekonomin som den överlägset viktigaste valfrågan. 

Och även vad ekonomer, och ekonomiska experter, säger och väljare erfar skiljer sig åt. 

De senaste åren har många ekonomer talat om “intrycket om ekonomin”, som vore ekonomin inte verklig. 

"Folk kopplar verkligen ihop Bidenomics och deras uppfattning om ekonomin med inflationstakten", sa Matt Monday på Morning Consult till Bloomberg i våras. 

Även om andra orsaker spelar in är ekonomer och investerare jag pratat med överens om att Bidenadministrationens stimulanspaket haft en stor inverkan på den amerikanska inflationen.

Nobelpristagaren Paul Krugman tvingades i sin New York Times-kolumn be om ursäkt för att spelat ner konsekvenserna av paketet på 1 900 miljarder dollar, motsvarande 19 000 miljarder svenska kronor (det ska här sägas att även Donald Trump införde stimulansåtgärder i början av pandemin med sin Coronavirus Aid Relief and Economic Security Act som bland annat innehöll checkar med 1200 dollar till amerikaner med en årsinkomst på mindre än 75 000 dollar). 

“Jag hade fel om inflationen", skrev Krugman.

I år renderade Krugman uppmärksamhet på samma tema igen. 

Saken var bara att han inte räknade med det amerikaner lägger pengar på. Krugman hänvisade till till konsumentprisindex men subtraherade “mat, bensin, boende och begagnade bilar”. 

Grafen väckte omedelbara reaktioner. 

"Nobelpristagaren i ekonomi Paul Krugman hånad för att ha sagt att inflationen är över om man exkluderar det mesta av det folk köper", var rubriken i Business Insider.

I sociala medier anklagades Krugman för magiskt tänkande.

Det är förresten inte bara uppfattningen om ekonomin som skiljer sig åt mellan väljare, politiker och ekonomer – utan vad man ska göra åt den. 

Enligt en ny kartläggning i Wall Street Journal föredrar väljare insatser som ekonomer avråder från. 

Fyra av fem väljare är till exempel för att slopa skatt på dricks – ett förslag som infördes av Trump och kopierades av Harris – medan 87 procent av tillfrågade ekonomer ser negativa konsekvenser för bland annat arbetsmarknaden och budgetunderskottet. 

Trumps föreslagna tullar får stöd av 47 procent av tillfrågade väljare medan 100 procent av de tillfrågade ekonomerna “starkt avråder”. 

Harris förslag om förbud för ockerpriser på mat- och förbrukningsvaror får stöd av 72 procent av de tillfrågade amerikanerna, men bara 13 procent av ekonomerna.  

Vilka slutsatser ska dras av detta? 

Fråga inte nödvändigtvis en Nobelpristagare.