Trumps handelspolitik kan stöpa om världen

NEW YORK. I oktober, för 134 år sedan, stiftade USA:s kongress en ny tullag.

McKinley-tariffen, som den kallades, ökade tullen på import till nästan 50 procent. Ledamoten den döpts efter, William McKinley, argumenterade att den skulle skydda inhemska arbetare och industrier.

Lagen stöttades av dåtidens republikaner och kritiserades av dåtidens demokrater. Fejden var så uppeldad att den fortfarande hänvisas till som The Great Tariff Debate of 1888. McKinley blev senare USA:s 25:e president. Landets 45:e har inte glömt hans avtryck. Det händer att han hänvisar till McKinley på sina kampanjmöten.

Donald Trump kampanjar på liknande protektionism över ett sekel senare. Kritiker beskyller honom därmed för att vilja kasta USA över hundra år tillbaka i tiden.

På ett sätt är det just det han vill. Trump, och de som håller på honom, hoppas att en en återgång till protektionistisk handelspolitik ska kompensera för effekterna av frihandelsepoken som kom efter. Skydda amerikanska medborgare och företag mot globaliseringens konsekvenser.

Tullarna ska enligt Donald Trump både leda till intäkter och fungera som incitament. Det fanns en tid när merparten av statens intäkter kom från tullar. Först 1913 infördes inkomstskatten. I början av 1900-talet kom 90 procent av statens intäkter från tullar. I dag är siffran cirka två procent. Trump vill inte vända på förhållandet, men ser intäkter från höjda tullar som en möjliggörare för sänkta skatter. Framför allt räknar han med att handelspolitiken ska skapa incitament för inhemsk tillverkning. Att höja tullarna så mycket som det krävs för att företag ska finna det mer lönsamt att flytta sina fabriker till USA.

Förespråkarna hänvisar bland annat till början av 1900-talet och hur USA då kombinerade höga tullar med massiv tillväxt. Motståndarna anser att regeln är den motsatta och pekar på att tillväxten tog fart när tullarna lättades. Andra tar upp praktiska implikationer, som att även företag som flyttar sin tillverkning till USA sannolikt kommer att behöva importera komponenter från utlandet.

En för Trump besvärande uppgift är Committee for a Responsible Federal Budgets uppskattning att hans tullar, skattesänkningar, militära investeringar och massdeporteringar kan leda till att nationens budgetunderskott ökar med 7500 miljarder dollar. Det är dubbelt så mycket som samma organisation räknar med att Harris politik kan leda till.

Harris påståenden om alla ekonomer som avvisar Trumps politik är dock inte fullt ut sanna. Både Goldman Sachs och Wharton Business School har gått ut och korrigerat hennes påstående om att de skulle föredra hennes plan.

Hur utfallet av Trumps handelspolitik kommer att se ut om han vinner beror på flera aspekter. Ekonomer lyfter bland annat frågan om hur andra nationer kommer att svara på tullarna, och hur villig Trump kommer att vara att förhandla med dessa. Liksom i vilken takt tullarna införs. Även om Trumps tidigare mandatperiod inte gick lika långt på området har han ett ekonomiskt cv att luta sig emot. Även under denna tid hade han delar av det ekonomiska etablissemanget emot sig.

William McKinley hann innan han mördades 1901 svänga i frågan, och enligt uppgift bli mer frihandelsvänlig.

Om hans ursprungsidéer får syre i ny tappning återstår att se. Magarepublikaner vill se en ny ordning där gapet mellan Main Streets och Wall Streets inflytande minskar. Och i tullfrågan ser Trump ut att ha väljarna med sig. Reuters rapporterar att 56 procent är för Trumps tullförslag, medan 41 procent är emot.

Om mindre än tre veckor avgörs valet.