Kvalitén i Volvo syns inte tillräckligt i kursen

När fordonsjätten Volvos rapport för det tredje kvartalet rullade in härom veckan så var den lastad med siffror som på punkt efter punkt lutade svagt åt det negativa hållet. Orderingången på lastbilar var lägre än väntat, försäljningen för koncernen likaså. Rörelsemarginalen på 12 procent var något i underkant av förhandstipsen på 12,3 procent och inte minst var den klart lägre än de 14,4 procent som bolaget nådde samma kvartal i fjol.

Här är det samtidigt läge att zooma ut lite och minnas hur det brukade se ut förr i tiden när volymerna vek och försäljningen minskade. I tidigare nedgångar, med finanskrisen som skräckexempel, har det inte varit ovanligt att rörelsemarginalen har dykt ned till låga ensiffriga nivåer. Även om den nuvarande marknadsinbromsningen är relativt försiktig så säger det ändå en hel del att Volvo i nuvarande svacka ligger på en marginalnivå som är högre än vad den brukade vara i riktigt goda tider.

Det är ingen nyhet för aktiemarknaden förstås, men har man som Volvo en förhållandevis låg värdering på börsen så behövs det många och upprepade bevis på att bolaget har förändrats och att riskerna för dikeskörningar är mindre än vad de brukade vara. Vad gäller risker och tillbakablickar så måste man också ha med i kalkylen att Volvo av årsmodell 2024 kör med en stor nettokassa i industrirörelsen, 63 miljarder kronor för tillfället, vilket skiljer sig mot äldre modeller av bolaget.

Det är något som även borgar för fortsatt höga utdelningar och en direktavkastning i toppklass.

Tillfällig motvind under hösten

Återvänder vi till rörelsemarginalen i senaste kvartalet så har den tryckts ned med omkring 1 procentenhet av tillfälliga bestyr i Nordamerika. Det handlar om lagerjusteringar inför introduktionen av nya VNL-serien och leveransstörningar av hytter till dotterbolaget Mack. Inget som är löst på ett kvartal, men heller inget som bör ge någon större effekt på helåret 2025 och definitivt inte på den långsiktiga synen på värderingen av Volvo.

Just Nordamerika kommer att vara i strålkastarljuset de kommande veckorna eftersom Volvo håller en kapitalmarknadsdag i Virginia i USA den 14 november. En möjlig positiv trigger är att rörelsemarginalmålet på minst 10 procent över en cykel då skruvas upp, men det är långt ifrån säkert. Säkert är däremot att Volvo kommer att lovorda potentialen på den amerikanska marknaden och mer detaljerat förklara hur den nya lastbilsplattformen ska hjälpa till att knapra marknadsandelar.

För många svenskbaserade investerare är Volvo redan en tung pjäs i portföljerna och därför ska man kanske inte hoppas på alltför stort köptryck i aktien från den ägargruppen. Kapitalmarknadsdagen är snarare en bra möjlighet för Volvos ledning att även försöka övertyga investerare utanför Sverige om att bolaget har förbättrats och ligger i en bra position för att både fånga nästa cykliska uppgång och att på ännu längre sikt behålla sin ledande position inom elektrifierade lastbilar och att göra det med bra lönsamhet.

Något snabbt konjunkturryck uppåt ligger dock inte i korten. De guidningar för 2025 avseende totalmarknaden för lastbilar och anläggningsmaskiner som Volvo själv bjöd på i senaste rapporten tolkades visserligen positivt men de pekar trots allt mot mestadels sidledes rörelser i både Nordamerika och Europa.

Sidledes pekar även snittprognosen för Volvos omsättning och marginal nästa år och det är först 2026 som tanken är att det ska börja lyfta igen.

Ett p/e-tal på 11 nästa år och en skuldjusterad multipel, ev/ebit, på under 8 är lågt och antyder att aktiemarknaden fortfarande vill prissätta Volvo som ett utpräglat cykliskt bolag.

Det går inte att argumentera emot att Volvo är cykliskt och att bolaget med en kapitaltung verksamhet måste vara snabbfotat för att parera de oundvikliga svängningarna i efterfrågan. Däremot går det att argumentera för att Volvo nu har bevisat i flera svackor att man är allt snabbare på att anpassa sig, bättre på att hantera prisbilden och mer effektiv i sin produktion samt att detta inte syns tillräckligt i värderingen.

Elektrifieringen lurar i kulisserna

Till den långsiktiga riskbilden måste även läggas en osäker väg in i den elektrifiering som på sikt kommer att slå igenom även på marknaden för tunga fordon. Bara tanken på att kinesiska bolag lyckas utnyttja teknikskiftet till att bli en stor aktör, precis som man har gjort inom personbilar, är något som hämmar alltför fylliga värderingsnivåer i fordonssektorn.

Jag tror ändå att Volvo med sina starka marknadspositioner, med rejäla finansiella muskler, en ambitiös elektrifieringsstrategi och upparbetade servicerelationer hos kunderna har alla möjligheter att navigera rätt bland de långsiktiga riskerna. Och med en slutmarknad som är stabil under 2025 och följs av ett bättre 2026 finns goda chanser för att aktien ska få ett par pinnhåls högre värdering under nästa år.

En något högre värdering ovanpå på en svagt stigande vinst, med en hög direktavkastning och en solid balansräkning som livrem. Det är ett paket jag gärna köper.