Norrbotniabanan enar och delar Norrland

Den planerade järnvägen Norrbotniabanan ska länka ihop Umeå med Luleå och en rad städer däremellan. Bygget blir kostsamt och diskussioner förs fortfarande om hur, var, vart och varför banan ska byggas och finansieras.

Infrastrukturminister Tomas Eneroth (S) är positiv till bygget och menar att alldeles för lite satsas på infrastruktur.

"Vi ser både en befolkningstillväxt och ett exportvärde i området och vi värderar att hålla ihop hela Sverige", säger han.

Enligt Lena Andersson-Skog, som är professor i ekonomisk historia, kan bygget av den nya järnvägen konkurrera ut den gamla stambanan i inlandet, vilket kan innebära än mindre persontrafik för inlandskommuner som kämpar med utflyttning.

"Många längs Norrlandskusten tycker nog att järnvägen är bra den gång de behöver åka, men jag tror inte att så många kommer att lägga om sitt resande", säger hon.

För industrin skulle Norrbotniabanan betyda större möjligheter. I dag rullar de flesta godstransporter på samma spår.

"Det är inte ett tillförlitligt system. Vi behöver Norrbotniabanan", säger Alexander Lindfors, chef för inköp av logistiktjänster på Boliden.

Även dragningen av banan finns det delade åsikter om. Mats Boström, vice vd för Norra skogsägarna, menar att träindustrin inte får nytta av banan om den inte dras förbi sågen i Sävar, och i nuläget verkar det inte bli så.

"Det finns inte resurser till att lasta allt på en lastbil för att köra två kilometer och lasta om. Då kör vi hellre hela vägen med lastbil", säger han, och tycker att även vägnäten borde rustas för tyngre trafik.

En plats som däremot ska få en station är residensstaden i en av Sveriges minsta kommuner; Robertsfors. Där planeras det entusiastiskt för en stationsbyggnad som Robertsforsborna ska ha glädje av även då de inte ska ut och resa.

"Vi vill att resecentrum ska vara ett levande hus dynget runt ", säger Karin Ahnqvist, kommunchef i Robertsfors.