OMXS30
OMXSPI
NDX

Så blev Pittsburgh USA:s hetaste stad

För 15 år sedan var det farligt att röra sig i Pittsburghs gamla arbetarkvarter – nu stiger huspriserna här snabbast i hela USA. Arvid Åhlund vandrar runt i "Appalachernas Paris" och försöker förstå hur en stad som klappade ihop fullständigt kunde studsa tillbaka så spektakulärt.

Arvid Åhlund
Arvid ÅhlundReporter och krönikör
Pittsburgh, USA.
Pittsbur Foto: Shutterstock
Publicerad: 12 okt. 2024, 15:55Uppdaterad: 28 okt. 2024, 09:03

PITTSBURGH. Om man tittar ner över Pittsburgh från kullarna på andra sidan Monogahelafloden är staden Manhattan upp i dagen. Landremsan där skyskraporna trängs har ungefär samma form och floderna ramar in centrum på ungefär samma sätt. Broarna är mindre men fler, faktiskt flest i landet. 

Beger man sig istället upp till de historiska kvarteren Lawrenceville eller Bloomfield blir vyn en annan och man ser helt andra saker, mest träd. Bakom huslängorna och kyrktornen och skorstenarna – skog, skog, skog. Pittsburgh är en ö i ett lövhav, ingen annan stad i dessa trakter ser ut på samma sätt, man får nästan intrycket att den gått ut i skogen och gömt sig. 

Den har en intressant historia, främst ekonomisk. Andrew Carnegie grundade sitt stålimperium här efter inbördeskriget, vid sekelskiftet tog JP Morgan över och bildade US Steel. Pittsburgh blev navet i ett industribälte som sträckte sig utmed Appalacherna samt de stora sjöarnas stränder i norr; i perioder svarade staden på egen hand för hälften av USA:s totala stålproduktion. 

Den produktionen målade himlen svart och den bidrog starkt till de allierades segrar i krigen borta i Europa. Den lockade polacker, irländare och italienare över havet samt de svarta slavättlingarna nerifrån Södern. Befolkningen fördubblades på några decennier; tidigt 60-tal var Pittsburgh snudd på en miljonstad.    

Stålfabrik Pittsburgh
Gammal nedlagd stålfabrik i Pittsburgh och som bidrog till att göra Pittsburgh till avet i ett industribälte som sträckte sig utmed Appalacherna. Foto: Shutterstock

Sedan hann tyskarna och japanerna och fransmännen ikapp, och de amerikanska stålverken gick in i en lång och svår strukturkris. USA:s andel av världsproduktionen föll från hälften 1950 till en tiondel i mitten av 80-talet. Masugnarna i Pittsburgh slocknade. Jobben gick upp i rök. Fattigdomen bredde ut sig, liksom brottsligheten och konsumtionen av tunga droger, i huvudsak crack. De driftigaste räddade sig genom att dra söderut, till någon av de snabbväxande städerna i Texas, Arizona eller Georgia. Befolkningen föll till 300 000. Hela stadsdelar kollapsade. Det var ett enda elände. 

Men så hände något, fortfarande inte helt lätt att fastställa vad. 90-talet skänkte nytt hopp med sin informationsteknologiska revolution och sitt internet som öppnade alla horisonter och Pittsburgh gjorde ett slags ansats. Först omärklig, men efter millennieskiftet började hjulen snurra och 2006 öppnade Google kontor i stan. Några år senare kom Uber. Sedan gick allt mycket fort. 

– Det där brukade vara en farlig gata, säger Louis Pappa och gör en gest ut mot Butler Street, ett av huvudstråken i Lawrenceville, numera kantad av restauranger och möbelbutiker. 

Vi dricker öl på Industry Pub, en typisk inrättning som serverar dyra hamburgare i ”retro-industriell miljö”, och talar om Louis historia, eller mera precist Louis familjs historia, som i allt väsentligt är Pittsburghs historia. Farfar kom med båten från Neapel mellan krigen. Tog som nästan alla andra jobb på verken. Flera av sönerna gjorde med tiden likadant. Louis har närstående som sett sin stad och tillvaro gå i bitar, och han har kusiner som fortfarande bor i nejden. De röstar alla på Trump.

Hans egen pappa startade ett företag som hjälper sjukhus att administrera data. Det var på 90-talet samt förstås en lyckoträff. Louis läste psykologi på universitetet men jobbar sedan många år i familjeföretaget, är i praktiken programmerare. Flickvännen Brianna jobbar med fundraising på ett av de stora universiteten. Hon flyttade hit från Manhattan för några år sedan. De bor centralt, flyger till Europa så ofta de kan, numera helst de östra delarna, och röstar givetvis på Demokraterna. 

De är med andra ord som amerikaner är mest i de urbana enklaver där ekonomin tenderar att gå som tåget. Men eftersom detta är Pittsburgh är de också något mer. De är protagonisterna i den uppbyggliga berättelsen om en förlorad stads väg tillbaka. Och eftersom detta är rostbältet eller rentav Appalacherna (fast bara nästan) får den berättelsen förstås en extra dimension – den bryter ju på ett så kittlande sätt med klichéerna om det nedärvda eländet och opioidmissbruket och lasttruckarna och de röda Trumphattarna. 

Men det som verkligen gör berättelsen om Pittsburgh intressant är att den är så svår att rekonstruera. Ingen begriper riktigt hur staden lyfte sig i håret. Hade man gjort det skulle andra städer i Mellanvästern tagit efter för länge sedan. 

En del av förklaringarna hänger ihop med Pittsburghs egen historia. Stålet gav upphov till stora rikedomar som delvis placerades i välgörenhetsstiftelser, i regel döpta efter de stora industrimännen, Carnegie, Mellon, Heinz. Dessa stiftelser hade och har nära band till stadens fina universitet, Carnegie Mellon och University of Pittsburgh, bägge viktiga nav för den lokala teknikindustrin. Somliga hävdar att framsynta politiker bidragit på viktiga sätt, andra menar att dessa gjort en insats främst genom att hålla sig undan. 

Heinz fabrik
Gamla Heinz-fabriken i Pittsburgh-området Troy Hill. Foto: Shutterstock

Sanningen är förstås att Pittsburghs politiker är som politiker är mest. Många andra städer i dessa trakter – Cleveland, Detroit, Buffalo – har för övrigt ungefär samma historiska förutsättningar: ett rikt kulturarv, stora stiftelser, utmärkta universitet, fantastiska idrottslag. De kämpar i motlut ändå. 

Anledningen är att Pittsburghs återhämtning faktiskt till stor del beror på tur. Att göra en urban tillväxtresa är att hitta in i ett slags självförstärkande cirkelrörelse där varje avgörande förklaring är beroende av en annan. Talanger lockar talanger, som blir mer produktiva i grupp. Högre produktivitet medför högre löner och skatteintäkter samt därför bättre skolor och tryggare gator. Efterfrågan stiger på bostäder, restauranger och servicetjänster i stort. Hela stadsdelar förvandlas i ett huj.

Samtidigt är det såklart svårt att locka talanger om gatorna är osäkra och nöjesutbudet obefintligt till att börja med, särskilt som konkurrensen mellan städerna är stenhård. 

I Pittsburgh hjälper det utan tvivel att staden är tät och lätt att röra sig i – mer som i Europa än i Mellanvästern, där en stad i regel är ett nät av förstäder och motorvägar utan riktigt centrum. Det hjälper att Andy Warhol kom härifrån. Det hjälper att skogen reser sig som en kuliss bakom brunstenshusen och att broarna är så vackra. Och det hjälper att man gjort om kontorsytor till lägenheter nere i centrum, vilket gör gatorna mellan skyskraporna roligare och säkrare. 

Häromåret reste en reporter vid en av San Franciscos stora tidningar hit för att ta reda på vad mer den kämpande staden vid bukten kan lära av den framgångsrika i skogen. 

För tio år sedan hade folk skrattat bara åt tanken. 

– Huspriserna här stiger snabbast i USA, säger Louis Pappa på Butler Street där det brukade vara farligt. 

Jag kollar upp, han har rätt. 

Det är egentligen hela berättelsen. 

PittsburghUSA
Arvid Åhlund
Arvid Åhlund Reporter och krönikör[email protected]

Tack för din anmälan!

Tack för att du har anmält dig till EFN:s nyhetsbrev! Du kommer nu att regelbundet få de senaste ekonomiska nyheterna, analyserna och insikterna direkt till din e-post.

Vill du ha tillgång till de senaste ekonominyheterna från EFN? - Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Genom att prenumerera godkänner du att din e-postadress sparas för att vi ska kunna skicka nyhetsbrev till dig

Nästa Artikel
;