Trumps syn på börsen är en fin fallskärm
Alla stjärnor står rätt för aktiemarknaden. Politiken är expansiv över hela världen och konjunkturen bottnar. Att Trump ser börsen som en daglig opinionsundersökning är dessutom en fin fallskärm. Det stora problemet är att man inte är ensam som optimist.
Henrik Mitelman
Det har inte varit helt lätt att hänga med i turerna efter det amerikanska valet, särskilt inte för läsare som har viktigare saker för sig än att bara följa detta nyhetsflöde. Den nygamle blivande presidenten Donald Trump har rivstartat med aviseringar om vem som ska göra vad i hans nya regering. Av dessa utnämningar kan man göra vissa tolkningar. Och en hel del har ju Donald Trump berättat om i sina många och långa valtal, även om han också tydliggjort att hans oförutsägbarhet är en styrka.
För att göra en lång historia kortare och för att bespara EFN Finansmagasinets läsare en massa tid så finns det några viktiga slutsatser:
För det första kommer Donald Trump att bedriva en expansiv finanspolitik med stora budgetunderskott. Skulder har aldrig oroat honom. Bland annat ska bolagsskatten sänkas från 21 procent till 15 procent, vilket gör under för aktieägarnas faktiska vinster, även om de allra största bolagen inte tenderar att betala särskilt mycket i skatt över huvud taget. Utöver det lär skatter sänkas även för arbetstagare, något som ökar de disponibla inkomsterna. Sammantaget tyder detta på bättre drag i den amerikanska ekonomin, vilket är en självklar förklaring till att börserna har lyft sedan valresultatet kablades ut den 6 november.
För det andra ökar inflationstrycket. Det behöver alls inte betyda att en inflationsbrasa blossar upp, men i jämförelse med dagens situation så är det detta som är risken. Det betyder i sin tur att centralbanken, allt annat lika, ska hålla lite högre räntor.
Aktiemarknaden har fått smak på alla godsakerna långt innan karamellerna serverats
Budgetunderskotten i dag är omfattande och statsskulden är uppe på 120 procent av BNP, vilket är sällsynt högt. Nu ska det emitteras ännu fler statsobligationer för att finansiera excesserna. Ju fler obligationer som möter en oförändrad efterfrågan, desto mer lär priset på dessa skuldsedlar falla. Det gör att långa obligationsräntor stiger, vilket är precis vad de har gjort, både före valet – när obligationsmarknaden befarade att Donald Trump skulle vinna – och efter valet när det stod klart vem som ska regera.
Aktiemarknaden har fått smak på alla godsakerna långt innan karamellerna serverats. Jag delar marknadens dom att den framtida ekonomiska politiken lär vara understödjande för börserna. Och inte blir det sämre av att Donald Trump verkar se börskurserna som betyget på hans presidentskap, lite som en daglig opinionsundersökning. Det finns ju ingen anledning att gå emot denna stormvind.
Dessutom kan vinden förstärkas av att de större institutionerna, som är mindre snabba att agera än privatpersoner, nu överlägger om de ska öka sin exponering mot aktier och vikta ner räntedelen, alltså obligationerna. Detta tar tid, men processen är i full gång. Det kan ge ytterligare stöd. Kollegan Martin Blomgren skriver om det här.
Som grädde på moset är all politik över hela världen expansiv:
Räntor sänks nästan överallt och finanspolitiken bedrivs med underskott, det vill säga att politiker spenderar mer än vad skattebetalarna bidrar med. Parallellt verkar konjunkturen vara nära någon form av botten när de reala lönerna lyfter (och inkomstökningarna därför överstiger inflationen).
Nästan alla stjärnor står rätt, även om det för just denna krönikör upplevs som bekymrande när en amerikansk president saknar både vett och etikett.
Det stoppar i sig inte festen, men det manar möjligen till viss eftertanke innan man pantsätter hus och hem.
Ett annat problem är att de flesta delar min börsoptimism. För när alla tänker lika tänks det inte alltid så mycket. Och när alla är positionerade för en fortsatt uppgång blir köparna utmattade. Även värderingarna på börserna är höga i USA efter ett fantastiskt rally två år i rad. Det stoppar i sig inte festen, men det manar möjligen till viss eftertanke innan man pantsätter hus och hem. Mig hindrar det inte.
Hiss: Sverige som rankas som det femte bästa landet av 67 analyserade länder i IMD:s årliga World Digital Competitiveness Ranking. Grattis!
Diss: Allt gnäll om miljardärstätheten i Sverige. Sverige behöver fler dollarmiljonärer och miljardärer. Det är fattigdom som ska bekämpas, inte rikedom. Framgångsrika länder attraherar rätt människor och rätt företag till rätt villkor.