Analys: Eskalering vid sämsta tänkbara tidpunkt för EU
Europa är den region där de makroekonomiska konsekvenserna av eskaleringen i Mellanöstern slår hårdast, och tidpunkten kunde knappast vara sämre.
Det skriver ING i en kommentar på måndagen.
Euroområdet höll äntligen på att ta sig ur en lång period av stagnation, med försiktiga tecken på återhämtning, även om dessa nyligen har undergrävts av ny osäkerhet kring tullar. Nu kan regionen ställas inför en energichock ovanpå en handelsschock.
Europa importerar i princip all sin olja och en betydande andel av sin flytande naturgas. En kraftig uppgång i energipriserna och eventuella störningar i energiförsörjningen kan väcka minnen från energikostnadskrisen under slutet av 2021 till 2023.
Det finns för närvarande två viktiga skillnader jämfört med situationen då: Europa behöver inte längre ”riskminimera” beroendet av en enskild stor energileverantör, och oljeprischocken kommer i slutet av vintern, inte i början.
Men ECB befinner sig i ett dilemma. Tjänsteinflationen är fortfarande trögrörlig, och en oljeprisschock skulle pressa upp den totala inflationen, samtidigt som tillväxtutsikterna försämras under den samlade tyngden av tullar, osäkerhet och nu även energikostnader.
I december visade en analys från ECB att en ökning av oljepriset med 14 procent skulle höja inflationen med 0,5 procentenheter och minska BNP-tillväxten med 0,1 procentenheter. Detta skulle dock enbart vara priseffekten, inte effekten av störningar i leveranskedjorna.
"Med de relativt färska minnena av den senaste inflationsuppgången är det osannolikt att ECB skulle betrakta en ny oljeprisdriven inflationsspik som övergående eller till och med deflationär. För att en räntehöjning ska bli aktuell skulle dock euroområdets ekonomi behöva visa tydlig motståndskraft", skriver ING.