Återvänder Jesus som Kent eller Abba?

När Kent inledde sin avskedsturné hösten 2016 blev jag intervjuad av en tv-reporter utanför arenan i Linköping. Hon frågade om jag trodde att de någonsin skulle göra comeback. ”Det är lika osannolikt som att Abba skulle göra det”, svarade jag. ”Eller Jesus.” Kent hade just gett ut sitt sista album ”Då som nu för alltid”, ett eko av Hebreerbrevet 13:8 som säger att ”Jesus Kristus är den samma i går, i dag och i evighet”.

Fem år senare släppte Abba sitt första nya album på 40 år. Då vågade jag för första gången drömma om att Sveriges mest saknade band också skulle återvända. För att lyckas med det lika bra som Abba tänkte jag att Kent skulle behöva genomgå samma faser efter sin sorti: falla i glömska, återupptäckas av bögar, bli coola på nytt, nå enorma framgångar med samlingen ”Kent gold” och en ”Mamma mia”-aktig musikal om en fentanylberoende singelmamma i en förort till Eskilstuna.

Men under de åtta år som Kent inte funnits har de varit betydligt mer omtalade än Abba var mellan splittringen och 90-talets renässans. Kents musik har nått en ny generation – och inte bara ”grischarna”, de dyrt klädda ynglingar som Tiktokmimar till ”Pärlor” utanför NK. Många Kentlåtar känns mer aktuella nu än när de skrevs eftersom samtiden blivit alltmer apokalyptisk med pandemier, krig, fascism, terror och krisande ekonomi. Sverige är mer än någonsin ett iskallt Ikealand, som Jocke Berg en gång sjöng.

En rad som dock åldrats är beskrivningen av Stockholm som ”en garanterat solidaritetsfri nymoderat öken” i låten ”Skogarna”. Sedan den gavs ut 2014 har svensk politik blivit så högervriden att Fredrik Reinfeldts projekt Nya Moderaterna kritiseras just för sin solidaritet. Att Moderaterna numera leds av ett stort Kentfan är nästan lika absurt som att USA:s kristna dyrkar en president som endast dyrkar pengar och sig själv.

Jag kan inte låta bli att längta efter att deras idol också ska göra comeback och bli besviken på sina följare. Vissa tror att han kommer att göra det om åtta år: 2033 har det gått två årtusenden sedan han spikades upp på ett kors. Risken finns förstås att Jesus kommer tillbaka och inte gör skillnad på amerikanska neofascister och svenska agnostiker, utan kastar alla i den eviga elden. Vi har haft lång tid på oss att börja leva enligt hans lära och det går inget vidare. ”Jag tror inte på Gud men jag tror på något” är ett klent försvar när vi ställs inför den yttersta domen. (Att jag medverkar i EFN-programmet ”Mammons rike” lär inte heller ses med blida ögon.)

Men kanske går det att övertala Jesus att ställa in jordens undergång och i stället göra ett nytt försök som världsledare? Rentav reboota kristendomen? Som de sjunger i musikalen ”Jesus Christ superstar”: ”If you’d come today, you could have reached a whole nation. Israel 4 BC had no mass communication.”

Frågan är om Jesus efter sin återvändo vill göra som Kent (uppträda live men inte släppa nytt material) eller som Abba (släppa nytt material men inte uppträda live). En uppföljare till Bibeln, ”Det tredje testamentet” (som till skillnad från de tidigare inte spökskrivits av andra), skulle säkert bli en bestseller. Då kan vi förvänta oss att Jesus åker ut på pr-turné och gästar en och annan talkshow – precis som i Kentlåten ”Socker” där Människosonen förvandlar Ramlösa till vin medan han talar ut om sitt heroinmissbruk, sin nya BMW Z3 och sin tid i Saint-Tropez.

Allt detta är förstås bara spekulationer. Jesus återkomst har förutspåtts många gånger förut, från tidiga teologer som var övertygade om att det skulle hända år 500 till den kaliforniske pastorn F Kenton Beshore som sade att det definitivt skulle inträffa 2021. Men till skillnad från Kent – som lovade sina lärjungar att sista chansen att se dem var 2016 – har Jesus faktiskt sagt att han ska göra comeback. Han väntar nog bara på att mänskligheten ska fucka upp ännu mer så att vi verkligen behöver honom.