Avgör valet – eller agerar av rädsla?

Polarisering är kanske de senaste årens mest använda ord för att beskriva samhällsutvecklingen. Vi har hört det oavsett om vi talat om politik, klimat, tullar, skatter eller förmögenheter. För att inte tala om medier. Som närmast parallella vågor har framväxten för den populistiska högern och det minskade förtroendet för medier världen över följt varandra. Korrelationen har varit närmast total, men kausaliteten har diskuterats. Är det mediernas polarisering som fött den politiska diton eller är den tvärt om?

Förtroendet för medier i USA har mätts av högt ansedda Gallup sedan 1972 och en nyligen presenterad undersökning visar att det aldrig har varit lägre än just nu. Men nästan mer intressant är att polariseringen utifrån dina politiska sympatier aldrig varit större. Bara 12% av de som uppger sig rösta på Donald Trump säger sig ha ett stort förtroende för ”massmedier” medan motsvarande siffra för Demokraterna är 54%, precis samma utveckling som vi har sett i Sverige. Synen på medier har alltmer kommit att bli en politisk fråga och tongångarna om opartiskhet inom medierna har varit extremt höga. I USA har tidningar, precis som i England, under många år haft en tradition att officiellt ge endera partiet eller kandidaten sitt officiella stöd och det har tillskrivits en stor betydelse för utfallet av valet även om forskningen kring detta inte är entydig. I USA har de flesta av de stora tidningarna stått på den demokratiske kandidatens sida medan TV-kanalerna länge levde under den så kallade ”fairness doctrine” som med tydlig hand reglerade TV-kanalerna möjlighet att ta ställning. Detta har dock kommit att ändras snabbt i och med Fox News intåg på banan som sedan start varit öppen med sin republikanska agenda. Kanaler som MSNBC och CNN har parallellt med denna utveckling blivit allt tydligare med sin demokratiska profil; polariseringen inom medierna är ett faktum. Medier har blivit politik och politik har blivit media. Säg mig vad du tittar på eller läser så ska jag berätta vad du röstar på. Och tvärt om. Om du dessutom är republikan är sannolikheten att du sätter någon tilltro till medierna dessutom väldigt låg.

I de valanalyser som kommer göras efter USA-valet kommer garanterat mediernas roll att dissekeras ingående. Vilken betydelse hade det att traditionellt ur-demokratiska Washington Post och LA Times i valets elfte timme efter kontroversiella beslut från deras respektive ägare valde att inte ge officiellt stöd åt någon av parterna ”för att bibehålla oberoendet”? Eller var det att ge efter för Donald Trump och rädsla för repressalier som kunde påverka deras affärsintressen? Vad betydde det att NBC gick emot både traditionen och eventuellt även lagen genom att låta Kamala Harris göra ett oväntat inhopp i populära Saturday Night Live? Och nu på valkampanjens sista dygn gick plötsligt den extremt populära poddaren Joe Rogan ut och gav Donald Trump sitt aktiva stöd efter att ha intervjuat densamme under en tre timmar lång intervju. Snart vet vi utfallet av valet, men betydelsen av mediernas agerande lär ta längre tid att reda ut. 

En inte obetydlig del av mediebevakningen går numera åt att rapportera om hur oddsen för de olika kandidaterna förändras på olika bettingsajter. En av de mer framträdande är Polymarket, finansierad av Trumpsupportern och techmiljardären Peter Thiel och framhävd som den kanske bästa valindikatorn av nyblivne Trumpanhängaren Elon Musk. I skrivande stund har det spelats för mer än 3,2 miljarder dollar på Polymarket, pengar som ska fördelas så fort det finns ett ”säkert resultat”. I de finstilta reglerna hos Polymarket står att läsa att valet där anses avgjort när ”Associated Press, FOX och NBC samtliga går ut och enhälligt ger valvinsten åt en och samma kandidat”. Nu duger vi i medierna plötsligt.