Byggbranschen pressas av global sandbrist

Sand är mer än stranden på semestern. Den är den osynliga ryggraden i vår ekonomi – från betong, asfalt och glas till elektronik, fiberoptik och solpaneler. I sin nya rapport När sanden blev till guld visar marinbiologen Lova Schildt hur efterfrågan på sand, grus och bergkross har skjutit i höjden samtidigt som naturens förmåga att återbilda dessa material är begränsad.

Globalt utvinns i dag över 50 miljarder ton sand årligen – sanden är världens näst mest extraherade naturresurs efter vatten – med ökande ekologiska, sociala och ekonomiska kostnader som följd. Utvinningen driver på erosion, förlorade habitat och konflikter om mark och resurser, inte minst i tillväxtregioner där exploatering ofta sker utan effektiv tillsyn.

Den svenska paradoxen

Rapporten pekar också på paradoxen i Sverige: trots ett relativt strikt regelverk är konsumtionen av ballastmaterial per capita hög och återvinningen låg jämfört med EU-snittet, vilket håller trycket på nyutvinning högt och gör landet till en av de större sandförbrukarna inom unionen.

För den svenska bygg- och anläggningsindustrin är sanden oumbärlig, men Lova Schildt menar att nyutvinning måste bli sistahandsvalet. Cirkulära strategier, effektivare återbruk och tydligare ekonomiska styrmedel är centrala för att minska beroendet av jungfruliga material och för att dämpa prisvolatiliteten i byggsektorn.

Råvaran som kan stoppa byggandet

Lova Schildt menar att sand i praktiken har blivit en strategisk råvara, men behandlas som om den vore obegränsad. För att minska sårbarheten krävs tydligare styrmedel, bättre data om tillgång och efterfrågan samt ekonomiska incitament för cirkulära materialflöden. Annars riskerar bristen på sand att bli en flaskhals för framtidens byggande – och ett nytt exempel på hur till synes billiga råvaror snabbt kan bli dyra när tillgången sinar.