Chocken över den skygge miljardärens testamente

I början av april 2022 kunde SMHI rapportera att det sträckte sig en högtrycksrygg från Brittiska öarna i väster upp mot Karelen i öster. Över Skandinavien krockade de kalla vindarna med ett lågtryck från spetsbergen.

Men den 26 april hade det blivit vårväder och den grupp av människor som rörde sig upp för backen mot Uppsala slott kunde i småpratet konstatera att det där man brukar säga om aprilväder verkligen stämde just i år.

Inne i slottet vankade Sverker Lerheden av och an. Han var faktiskt nervös och det inte utan.

När han gjorde ett snabbt överslag i huvudet visade sig att det var över 20 år sedan han adresserade en så prominent samling människor samtidigt.

Bakom sig hade han Johan Falkman, advokat vid Konrad advokatbyrå och efter 10 år av samarbete räknades han som nyckelrådgivare för upplägget. Uppgiften för hans del idag var att agera toastmaster.

Sverkers hustru Birgitta Sintring Lerheden var också där. Kanske visste han att hon från positionen på första raden nedanför talarstolen skulle höja ett ögonbryn om hans anförande innehöll någon grammatisk felaktighet.

Han brukade kärleksfullt säga att hon var hans språkpolis, men dagens manus hade hon inte fått läsa igenom innan.

Sverker Lerheden tänkte också på rektor Stig Strömholms manande ord: Det är viktigt att tala till människor och inte prata till dem.

Nu kunde de som dagens arrangörer höra hur gästerna började röra sig upp för trappan till den stora salen. Onekligen var det inte vilka som helst som var inbjudna till dagens långlunch. Där satt alla framstående universitetsrektorer, Uppsalas länsråd och företrädare för kommunen.

Till saken hörde också att Sverker under hösten råkat ut för ett olycksfall och även om han inte visste det än hade en tumör börjat växa i hans huvud.  

Det i sin tur hade orsakat en mindre minnesförlust och han skulle läsa sitt anförande mer eller mindre innantill. Uppsala slott påbörjades 1549 och kommer man söderifrån kan man på långt avstånd se siluetten av de två tornen och alldeles intill domkyrkans spira.

Endast en gång tidigare hade Sverker Lerheden varit här och fick då berättat för sig att det var här som Gustav II Adolf tillsammans med adeln 400 år tidigare beslutade sig för att ansluta sig till religionskriget.

Det var en annan tid men samma slott.

Men nu ska vi låta slottets historia och det bångstyriga aprilvädret vara.

I stället ska vi lyssna på Sverker Lerheden när han står där i talarstolen och håller sitt tal inför den 100 personer stora församlingen.

Såg girighet som en av de sju dödssynderna

Precis nu är han klar med sin inledning och har kommit till det sjätte stycket:

”Jag var i åtta år vd för det börsnoterade fastighetsbolaget Tornet och innan dess var jag med om att bygga bland annat Band 82, hjärtat i Svenskt Stål i Borlänge, Kupolen med högskolan i Borlänge och att bygga så kallade totalåtaganden som World Trade Center och Globen i Stockholm. Jag gjorde min utlandstjänstgöring med att bygga Europas största konstgödselfabrik i Östtyskland, några år före murens fall, som underleverantör åt världens då största konglomerat Cleusot-Loire. Det var ofta kaos på arbetsplatsen med 6 000 arbetare av skilda nationaliteter som drog åt olika håll. Jag var krävande och drog mig inte för att säga vad jag tyckte, och var extremt arbetsam. En överordnad fällde vid ett tillfälle orden att jag bara kan jobba med arbetsamma personer. Privat höll jag en låg profil och från år 2000, då jag tillsammans med tre kollegor byggde upp fastighetsbolaget Masmästaren och Slottsvalvet, blev jag än mer privat. För mig var och är det en dygd att vara generös och av de sju dödssynderna hålla högmod, missunnsamhet och girighet på armlängds avstånd.”

Innan talet är slut har han meddelat att han bildar tre stiftelser:

Sverker Lerhedens stipendiefond, Birgitta Sintrings minnesfond och Sverker och Birgittas stipendiefond.

Sedan kommer applåderna.

– Vad gör man med ett eget kapital som är större än Nobelstiftelsens kapitalbas?

Frågan ställdes retoriskt av Sverker Lerheden till Johan Falkman kring 2021. Antagligen visste han redan svaret. Advokatens roll var att reda fram bästa sättet hur det skulle gå till.

Masmästaren?

Det börjar med fastighetskrisen i början på 90-talet. Lerheden gör sig snabbt känd som en duglig och arbetsför karl.

Många spekulerade bort sig vid samma tidpunkt, strävade efter en snabb egen förmögenhet.

Strax var allt borta och många banker stod med panter på fastigheter de inte riktigt visste vad de skulle göra av.

På Sparbanken buntade man ihop dessa fastigheter och bildade bolaget Fastighets AB Tornet.

Någon skulle leda bolaget. Tangenten pekade på Lerheden.

Han börsnoterade bolaget och fortsatte att driva det till 2003 då han får med sig två årslöner när han slutar. Något år innan har fastighetsbolaget Masmästaren bildats. Där blir han ordförande. När Masmästaren senare säljs blir han miljardär.

2023 avlider Sverker Lerheden 75 år gammal.

I ett minnesord signerat Göran Collert och Lars Strandberg beskrivs Sverker Lerheden med ett av hans favoritcitat:

”Sverker hade Andrew Carnegies ord levande för sig: Det är ingen skam att bli rik, men att dö rik är en vanära”. 

Tillbaka på Uppsala slott

Det är den 22 januari 2025 och advokat Johan Falkman är elegant klädd i klubbjacka och sidenslips. När det kommer till det juridiska ger han ett sakligt och nästan torrt intryck men samtidigt är det inte alls svårt att skönja hur han fortfarande lekfullt kan brista ut O, gamla klang och jubeltid när de gamla nationskamraterna samlas för återträff. I över 25 år har han varit skattmästare för Gotlands nation. Ränderna går aldrig ur.

Återigen är det den här dagen samling på Uppsala slott där det ska serveras mousserande och snittar men för de cirka 150 närvarande gästerna ligger den skålen nu cirka tre timmar bort.

Advokat Falkman rättar till slipsen. Han gör sig ingen brådska. Kanske att han faktiskt just mer pratar med publiken än talar.

Idag är det ett annat allvar över stunden och den här gången är han inte på plats som toastmaster utan han är här som testamentsexekutor. Efter en välkomnande inledning till dagens övning som bär rubriken ”En hyllning till filantropin” avslöjas Sverker Lerhedens testamente. I korthet ska allt gå till grundforskning och inte till åsiktsforskning.

Johan Falkman sveper över publiken och kanske att rösten stockar sig en aning när offentliggörandet nu kommer:

– …Uppsala Universitet ska få 50 miljoner kronor. Kungliga Tekniska Högskolan ska få 50 miljoner kronor. Sveriges Lantbruksuniversitet ska få 60 miljoner kronor och Stockholms universitet ska få 25 miljoner kronor…

Johan Falkman har haft till uppgift att ringa runt till berörda fakulteter och berätta om donationer. Inte utan att låta road berättar han att flera stycken av de ansvariga rektorerna och professorerna initialt har varit direkt skeptiska mot hans samtal. Är det hela ett skämt? Än värre ett bedrägeri?

Nej, det är bäst att inte lyssna.

På professor Joanna Tyrchas institution forskar man på tillämningar av biostokastik och biostatistik och därtill på diskreta slumpstrukturer. Hon blev så stressad av att få ett samtal från en advokat Falkman att hon var tvungen att boka in en separat telefontid med honom en lördag och att hon då lämnade bostaden för att prata på sitt tjänsterum ifall det var något allvarligt som hänt.

Men mest chockad blir kanske folkdansgillet Kedjan i Johanneshov som trots sina hundraåriga anor ständigt söker fler dansare och som efter ett samtal från Johan Falkman får fem miljoner kronor från Sverker Lerhedens testamente. Inte ens Sverker Lerhedens hustru kände till hans bakgrund som folkdansare.

Hembygdsföreningarna i Fellingsbro och Bjurtjärn får samma summa.

En företrädare för en av hembygdsföreningarna får under uppläsningen ett akut blodsockerfall och ambulans får tillkallas.

Mer vana mottagare av donationer är Svenska Amnesty och Läkare utan gränser som också får fem miljoner kronor vardera.

Innan dagen är slut har svensk grundforskning fått en halv miljard kronor. Närmare bestämt 515 miljoner kronor.

Sedan är det dags att skåla.

Sista ändringen gjordes veckorna innan hans frånfälle

Några veckor senare sitter Johan Falkman på Grodan på Grev Turegatan i Stockholm. Den här gången är han ledigt klädd i kavaj och tröja. Senare samma dag är det dags för styrelsemöte med en av stiftelserna och efter det middag med de vuxna barnen när han ändå är i stan.

Egentligen började hans samarbete med Sverker Lerheden med juridiska spörsmål kring fastigheter. Där ligger Falkmans inriktning men med Sverker blev samarbetet både intensivt och intressant och därför blev det naturligt att de även samarbetade med stiftelserna.

– Han var mycket privat och hade hög integritet men värt att nämna är också hans otroliga kunnande och samhällsengagemang. Han var väldigt påläst och intressant att samtala med. Vi hade ett stort förtroende för varandra men blev aldrig vänner privat.

De kom att ses ofta inte minst för att Lerheden flera gånger gjorde förändringar i sitt testamente. Så sent som veckorna innan hans frånfälle gjordes den sista ändringen.

Johan Falkman minns samarbetet med glädje. Från början skulle allt kring stiftelsen vara hemligt till efter hans död men gemensamt kom det fram att stiftelsens struktur skulle offentliggöras innan och då på Uppsala slott. 

– Men det gick väldigt snabbt på slutet. Han ramlade utan anledning och bestämde sig för att det var dags att sälja Östhammars säteri men han hade svårt att hitta rätt köpare. Söndagen efter påsk 2023 ville Sverker plötsligt träffas. Han kom in till byrån med meddelandet att han var dödssjuk. Strax därefter blev det akut transport till St Göran. Han kom aldrig hem igen. På mötet ville han säkerställa att försäljningen av säteriet kunde färdigställas även om han hinner dö. Sett i backspegeln var det rätt dramatiskt. Den tredje maj 2023 går Sverker bort.

Kapitalet ska enligt instruktioner förvaltas av Swedbank och Söderberg & Partners.

Resterande delen av 2023 och hela 2024 arbetar teamet på Konrad Advokatbyrå i Uppsala med att verkställa testamentet.

Utöver en rad släktingar som får dela på en kapitalförsäkring på 150 miljoner kronor får Rackstadmuseet en stor del av Sverker Lerhedens konstsamling.

Han var svag för Lars Lerin.

Pontus Braunerhjelm är från början nationalekonom med professorsgrad på KTH. Utöver det har han framgångsrikt navigerat med tvärvetenskapliga poster inom näringslivet och akademi, samt chef för Entreprenörsforum och därtill ansvarig för Filantropiskt forum.

Målet för verksamheten är att kommunicera forskning i ämnet till makthavare. Nyligen har de inom ramen för Filan-
tropiskt forum avslutat ett projekt där de undersökt vad donationer till universitet ger för effekt. I förenklad form är svaret: ju närmar pengarna ligger institutionen desto bättre.

– Vad som är unikt med Sverker Lerheden är volymen. Det är väldigt ovanligt att det rör sig om så här väldigt mycket pengar och det från en person som är född i Abrahamsberg och byggt upp den här förmögenheten helt själv. Han intar en tämligen blygsam position gällande sin egen person. Alltsammans ovanligt.

Hur står sig svensk filantropi idag?

– Det har blivit mycket bättre och det finns många fler som engagerar sig i filantropi mot för 20 år sedan. Men för att bli ännu bättre skulle man kunna tänka sig ett balanserat statligt avdrag där donationer som är bra för samhället skulle kunna få en attraktiv skattelättnad.

– Ett annat bra förslag som jag drivit sedan många år är att staten matchar privata bidrag. Det här gör man framgångsrikt i både Norge och Finland. KTH:s rektor har ett konstruktivt förslag att 2,5 miljarder av forskningsproppen kunde sparas för att matchas mot privata donationer. Nu är proppen redan lagt så det är nog besvärligt att ändra på. Ett sådant upplägg skulle också öka kontaktytorna med näringslivet.

Har vi snåla miljardärer i Sverige?

– Generositeten kunde öka en del. Ofta kommer ju ett slutgiltigt slutfall i samband med miljardärernas död. De yngre miljardärerna är i och för sig mer engagerade från start än tidigare generationer.

Sverker Lerhedens sista önskan

Sverker Lerheden hade en sista önskan i sitt testamente: att en representant för regeringen skulle vara på plats när hans testamente lästes upp.

– Det var egentligen väldigt olikt honom eftersom han inte alls var intresserad av personlig hävdelse. Men han ville att hans testamente skulle ge den forskning som han är med och finansierar den uppmärksamhet som den förtjänar. Jag tyckte också det var en bra idé för att ge legitimitet och på så sätt inspiration för att få andra kraftigt välbeställda att följa Sverkers goda exempel, säger Johan Falkman.

Pontus Braunerhjelm är inne på samma linje. Att den uteblivna närvaron är en skandal.

– Ja, det tycker jag faktiskt. Sätt hans donation i relation till ökningen i forskningsproppen som låg på 6 miljarder. Här har vi en enskild person som totalt donerat en halv miljard. Sverker Lerheden är lite av en förebild och det bör vara värt för någon i regeringen att närvara en sådan dag och säga några ord.

Det här med regeringen har etsat sig fast hos alla inblandade.

Etsats sig fast som en skam.

Johan Falkman igen:

 – Jag skrev till regeringen och beskrev kort och kärnfullt läget. Det dröjde några veckor och sedan hörde en assistent av sig i två rader: Nej. Jag tycker att det är skamligt. Hur många finns det som Sverker Lerheden? Som med två tomma händer byggt upp och förvaltat en ansenlig förmögenhet och sedan väljer att ge merparten till svensk grundforskning. Han är unik. Och ett bra föredöme för alla nyrika it-miljardärer som dock kunde fundera ett varv extra innan de köper ytterligare ett lyxhus någonstans, pengarna kanske kunde göra mer nytta i svensk forskning. Som Sverker sa, han hade aldrig kunnat bygga upp sin förmögenhet utan de befintliga samhällsstrukturerna, bland annat av det skälet var det givet för honom att ge tillbaka till samhället genom att donera pengar.