Chris O’Neill om sitt livs sämsta investering

Chris O’Neill tar emot på det kontorshotell i centrala Stockholm som han använder för externa möten. Fortfarande är den egna arbetsplatsen inrymt i hemmet på intilliggande Hovstallet. Den här morgonen har han precis fått i väg barnen till skolan och vi enas om att kylan är på väg in över landet. Chris O’Neill som i många år bodde i New York och Boston säger sig ändå vara van vid den här typen av klimat. För den bredare allmänheten är han mest känd som make till prinsessan Madeleine. Yrkesmässigt räknar han sig som långsiktig investerare.

– Jag räknar mig dessutom som den andra generationens banker. Min pappa växte upp på Wall Street och var från början värdepappersanalytiker. Men det var innan vi fick principen med kinesiska murar och då kunde man ha flera olika hattar på sig samtidigt. Utöver värdepapper var min pappa investmentbanker och sålde mot de större institutionerna. Sammanfattningsvis var han en duktig analytiker som verkade på en rad olika områden. Fallenheten och intresset för aktieanalys delar vi.

– Med tiden började min pappa rådgiva företag som han tidigare täckt som analytiker, och ägde personliga positioner i dem. I två fall satt han även i styrelsen.

Paul Cesario O’Neills karriärtips till sin son var att skaffa sig en ekonomisk fördjupning inom något område och under två till tre år verka som analytiker.

– För egen del valde jag sedan att gå vidare inom M&A under en fyraårsperiod innan jag gick tillbaka till skolbänken och tog en MBA vid Colombia.

Chris O’Neill tycker fortfarande att faderns råd håller för någon som vill ta sig in i det finansiella yrkeslivet. För egen del vill han addera ett varningens finger för dem som direkt satsar på startupscenen. Han tar en nära släkting som exempel.

– Hon har fått sin grundutbildning på ett av världens tio bästa universitet och sedan gjort praktik på en investmentbank, under det tredje året. Sedan har hon, som så många andra, gått vidare och arbetat på en startup, och sedan gått till en startup och sedan ytterligare en till. Det där blir allt vanligare och jag tror att det gör unga duktiga människor till mer generalister och därför otydliga i sin yrkesprofil. Du blir inget annat än en startupföretag.

Chris O’Neill pekar på hur det kan visa sig.

– På en startup är du sannolikt inte något mer än ytterligare ett par händer som kan hjälpa till och det gör dig mindre betydelsefull i företaget. Du har ingen speciell kunskap och blir lätt utbytbar. Det är lockande att dras till de här dynamiska miljöerna tidigt. Men en bra karriär byggs i rätt ordning.

För att kunna hävda sig på marknaden ska man i stället, efter sin grundutbildning vid en handelshögskola, jobba några hårda år med 80–100 timmars arbetsveckor, enligt Chris O’Neill.

– Det är den riktigt hårda skolan. För det första får du psykisk styrka och starkt pannben av att utsätta dig för det. För det andra är det en bra grund att falla tillbaka på. Men viktigast är att du under de åren skaffar dig förebilder som du kan ha med dig i yrkeslivet. Några kan till och med bli dina mentorer.

Michael Steinberg var den slagfärdige typen

För egen del pekar Chris O’Neill på vikten av att ha starka mentorer och nätverk. Det senare skaffar man sig via en MBA vid något av de sju tyngsta universiteten i USA. Låt oss återkomma till det.

– Vad gäller mentorer har det varit direkt avgörande för mig. Först genom att jobba nära skickliga personer skaffar du dig riktig kunskap och streetsmartness.

Vem var din?

– På NM Rothschild & Sons i London hade jag förmånen att jobba nära personer som Tony Alt, Nigel Higgins, Philip Swatman och Willbur Ross. Det var ovärderligt.

Men det är en annan händelse han minns mest. Under mer än fem år arbetade Chris O’Neill hos finansmannen Michael Steinberg. I investeringslådan Steinberg Asset Management förvaltade de cirka 4,5 miljarder dollar.

– Vi deltog i en separat session anordnad av Janus Capital Group, där företagets vd presenterade bolaget för ett litet sällskap med portföljanalytiker och aktieanalytiker. Efter att ha besvarat frågor från flera analytiker räckte Michael Steinberg upp handen. Med hans typiskt raka stil – uppgav Mike att han, baserat på vad vd:n just hade beskrivit, uppskattade att företagets kassaresultat skulle öka med cirka 100 procent inom en tvåårsperiod.

Hela rummet stannade upp.

Vd:n svarade: ”Om du ska göra ett sådant påstående måste du modellera det noggrant för att stödja slutsatsen.”

Det kändes som om luften stod stilla. Michael Steinberg var den slagfärdige typen.

– Han sade bara. I just did. Sedan höll han upp sitt anteckningsblock med modellen han precis skissat ned.

Chris O’Neills jobb blev initialt att följa Michael Steinbergs skisser och resonemang och sedan bygga finansiella modeller och skriva sammanfattande anteckningar som säkerställde investeringsbeslut.

– Det är vad jag menar med mentorskap. Hitta ett geni att ta rygg på. Någon som Mike som kan hjälpa dig att fatta hur man slår världen med häpnad.

"Jag har erfarenhet av både bull and bear markets"

Chris O’Neill beskriver sig själv som en balansräkningsnörd som letar efter finansiella och operativa hävstångseffekter när han letar bolag. Han hävdar att det är ett arv från att ha jobbat med personer kring den kände amerikanske investeraren och filantropen Carl Icahn.

– Fritt kassaflöde är allt som räknas, fritt kassaflöde är det som är viktigast. Börjar du kolla på ebitda då har du tappat fokus och uppmärksamhet på det som är viktigt. Bolag måste vara verkliga och lätta att förstå. Här gör många fel. Det finns för mycket konstruerad metrik som investmentbankerna har uppfunnit för att dölja ett bolags problem. Men fritt kassaflöde är de utdelningsbara pengar som företaget genererar. Killar som Mike letade efter ett mycket konsekvent, förutsägbart och repeterbart fritt kassaflöde. Däri ligger verklig skönhet.

Arbetade du med Carl Icahn?

– Nej, men nära affärsmännen Bill Auslander och Gary Siegler som har arbetat med Carl. Men Carl Icahn är speciell. Han är en sådan som inom tio sekunder talar om för dig att du är en idiot om han tycker det.

Chris O’Neill har rätt lätt för att plädera för sin konservativa syn på aktiehandel. Tillsammans med Pedro de Noronha, en fastighetsförvaltare han lärde känna på JP Morgan, grundade de Noster Capital. Chris O’Neill blev partner och analyschef. Pedro de Noronha hade fått 30 miljoner dollar för att starta sin egen hedgefond. Grunden var en del av Pedro de Noronhas familjs förmögenhet.

Vi är tillbaka till vad som är värdefullt att ta till bordet när det kommer till investeringar.

– Om jag tar mig själv som exempel har jag en teoretisk förståelse för aktiemarknaden men utöver det har jag också erfarenhet från både bull and bear markets (bra och dåliga börstider reds. anm.). De som började jobba efter 2009 har inte upplevt någon tuffare tid. Det är ett handikapp.

Pandemin?

– Ha, pandemin var ingen dålig marknad. Det var två veckor av nedgång och sedan var det bull market igen. Pandemin hade dålig image av andra anledningar än finansiella. Jag är rädd att yngre investerare tror att de har varit med om tuffa tider. Mitt meddelande till dem är: det har ni inte än. Men ni kommer märka av det när det kommer. Om det blir kul? Nej.

Hur bedömer du aktier?

– För det första köper jag och säljer aktier väldigt sällan. På den svenska börsen är inte min firma alls. Det beror på min hustrus engagemang och risken för att mina investeringar får fel fokus. Om, skulle jag ta rygg på det som imponerar på mig på den svenska börsen. Långsiktiga och ansvarstagande ägarfamiljer och då vill jag särskilt lyfta Wallenberg, Schörling och Lundberg.

– I relation till befolkningsmängden i Sverige är näringslivet oerhört imponerande. Jag tror att en av orsakerna är att den inhemska marknaden är så liten att de har behövt att bygga in export i sina affärsmodeller. För att lyckas med export måste man bli bäst i sitt segment. Många svenska bolag är just det och det märks på börsen.

En annan sak Chris O’Neill vill lyfta fram är långsiktigheten.

– Svenska bolagen har generellt oerhört kompetenta ledningar. Ofta är deras tillvägagångssätt i global framkant. Ofta är det platta organisationer, utan starka hierarkier där enskilda medarbetare får mycket ansvar och makt i tidig ålder. Det ger dem i sin tur mycket erfarenhet att växa med.

Strategin bakom sparandet till barnen

En sak som Chris O’Neill applåderar på den svenska aktiemarknaden och som han tycker borde adopteras av den amerikanska är ersättningsmodellerna.

– I Sverige tillåts ledningen att ha ett långsiktigt perspektiv på bolagets utveckling och det tycker jag är helt riktigt. I USA ser incitamentsprogrammen ut på motsatt sätt. Det är kvartalskapitalism när det är som sämst, att belöna en börs-vd på korta tre månaders perspektiv. Då får man en kortsiktighet och den kortsiktigheten gillar inte jag. Tillbaka till synen på balansräkningen och vikten av hälsosamma och långsiktigt lönsamma bolag.

Kommer du köpa svenska aktier privat?

– Ja, det utesluter jag inte alls. Framför allt som sparande till mina barn. Då skulle jag kunna köpa till exempel Investor och bara lägga i kassaskåpet till dess de är vuxna. Men jag skulle föredra om priset gick ned något förstås. Vi funderar just nu rätt mycket på hur vi ska tänka på när det gäller ett mer finansiellt sparande till barnen. Annars tycker jag att ett bra sådant sparande är S&P 500-index eller ETF:er (börshandlade fonder), men med låga avgifter och för att nå en gynnsam ränta-på-ränta-effekt. En av de mäktigaste krafterna i universum. Jag tror man ska börja köpa värdepapper konsekvent till barnen från att de är strax under 10 år och sedan låta börsen jobba för dig fram till dess de är kanske 25 år och behöver pengar till ett boende. Om världen inte går under och vi ser till historien så kommer den strategin inte gå att misslyckas med.

Sparade dina föräldrar så till dig och dina syskon?

– Japp.

Vad ser du för risk med svenska aktier?

– Yttre hot är ju ett givet svar. Sverige är beroende av sin höga export och då finns politisk risk kring hur EU och USA agerar och hur det påverkar handeln.

Du verkar ha en ganska konservativ syn på marknaden.

– Det har hindrat mig från att göra vidlyftiga eller spekulativa affärer. Det handlar om vilken fostran du får tidigt i karriären. Men det är klart att jag då även avstått från att köpa till exempel bitcoin. Det går inte att komma ifrån att tidernas största klipp hade varit att köpa bitcoin när de låg kring 100 dollar. Jag hade ändå aldrig gjort det eftersom det totalt bryter den investeringsprincip som jag tror på, fokus på avkastning och en gratis köpoption på tillväxt.

Han dricker av kaffet och funderar.

– Tror du att någon som gjorde det har hållit i den investering till där den är i dag (kring 86 000 dollar reds. anm)? Vem skulle ha nerverna att inte sälja efter ett par hundra procents uppgång? Fast du kanske glömde bort dem och hittade dina bitcoin sex år senare … Nja, jag tror inte många höll i …

– Sedan är jag alldeles för fokuserad på avkastning, det mest sunda sättet att värdera en aktie. Men det jag värderar mest är min nattsömn och om jag vet att jag får runt 7 procents avkastning över tid så räddar jag både investeringar och livskvalitet. Jag vill få positiv avkastning gratis, genom att inte betala för den potentiella ökningen av fritt kassaflöde, vilket kommer att driva aktierna uppåt, om det händer, toppen. Men jag betalade inte för det så jag borde inte bli straffad om det inte blir verklighet.

Vilken är din livs sämsta affär?

– Jag har lärt mig några hårda läxor under mitt liv och jag har gjort ett par rejäla misstag för att jag tagit för stor risk eller inte varit tillräckligt uppmärksam. Som svar på din fråga var Denbury Resources (NYSE: DNR) ett oljebolag som jag investerade i tillsammans med två partner och vi var övertygade om att bolaget skulle rusa på börsen eftersom det till stor del var utlöst av en liten ökning av råoljepriserna.

Vad baserade ni det på?

– Vi såg en supercykel komma inom olja, på grund av ESG trodde vi att den uppenbara övergången från fossila bränslen till ren energi gjorde att inga tunga investeringar i sektorn skulle göras. Vi trodde också att övergången till rena bränslen skulle ta längre tid än den allmänna uppfattningen. Rätt eller fel ur ett miljöperspektiv, jag tror att världen kommer vara beroende av olja mycket längre än vad vi egentligen vill.

Hade du fel?

– Nja, men jag såg inte covid komma. Lånen drogs snabbt in och en obligation förföll precis då. Vi trodde att obligationsinnehavarna låtsades och till sist skulle ändra sig och skulle förlänga. Well, they didn’t.

Men …?

– Exxon köpte så småningom loss verksamheten. Så vi hade rätt i våra antaganden om olja. Vi hade dock fel om covid. Det blev dyrt.

Hur mycket förlorade du?

– Tillräckligt.

Låg du sömnlös?

– Då? Ja, det kan man säga.

Hur ser du på marknaden nu?

– Alla världens börser nu är alldeles för högt värderade och måste snart börja att tas ned. Så jag äger väldigt lite själv. De 493 aktier i S&P-index, exklusive Magnificent 7, handlas fortfarande runt p/e 20 vilket är alldeles för högt. Bitcoin rör sig 20–25 procent och stora delar av marknaden följer den av ren riskkänslighet.

Ambitionerna med Belgravia Advisors

Chris O’Neill verkar i den egna firman Belgravia Advisors och är ansluten som partner eller företrädare till olika fonder som han företräder.

– Jag upplever att jag sitter på en bra möjlighet som baserad i Stockholm, med tillgång till goda affärsmöjligheter i London och New York. Jag kan fungera som en förbindelse mellan investmentbolag och family offices i mellansegmentet och förmedla affärsmöjligheter.

– Bland annat möter jag medelstora företag i USA som behöver öka sin kapitalbindning och informationsinhämtning. De når investerare som bidrar med kapital till ett partnerskap, såsom en private equity eller riskkapitalfond, i USA men inte i Europa. Här kan jag hjälpa till.

Vad har du för ambitioner med Belgravia Advisors?

– Belgravia är knutna till Garantum Fondkommission och det ger mig myndighetstillstånd att verka mot kapitalmarknader i EU. Utöver det är jag också ansluten till en FCA-reglerad (Financial Conduct Authority) enhet till Storbritannien, Schweiz och Mellanöstern. Jag tror inte vi kommer växa till en stor firma utan det är snarare mitt bolag att verka i.

Hemligheten bakom antagningen till Columbia

Tillbaka till utbildning. Chris O’Neill har en MBA-examen från Colombia och kring den typen av utbildning har han en tydlig åsikt.

– Lägg inte pengar och tid på en MBA om du inte kommer in på någon av de sju bästa universiteten. Hemligheten med att ta en MBA är nätverken som du får och då räknas bara de bästa skolorna. Tillhör du sedan ett av dessa alumnnätverk är chansen rätt stor att några av världens mest framgångsrika finansmän faktiskt svarar på ett mejl från dig.

Chris O’Neill tillhör ambassadörsnätverket vid Columbia, vilket innebär att han intervjuar sökande kandidater till utbildningen.

– Alla som söker är supersmarta och har högsta betyg i allt. Hemligheten för att bli antagen är att lära dig läsa mellan raderna och ha en berättelse om dig själv att sälja in som adderar något annat än betyg. Hur kommer din närvaro att göra utbildningen bättre för de andra eleverna?

Mer?

– De flesta söker till flera MBA samtidigt. Var påläst om vilken inriktning, vilka som undervisar och vilken pedagogik varje universitet har så du kan anpassa dina svar därefter under intervjun. Du måste ha gjort din research om utbildningen mycket noga.

Det du egentligen säger är att vi måste prata mer om EQ (emotionell intelligens).

– Ja, mycket mer. En bra ledare ska både styra och känna in sin organisation och då är EQ väldigt viktigt. I en tid där AI växer måste EQ växa jämsides i betydelse. För att lyckas måste du ha hög EQ, IQ och vara streetsmart. Men EQ kommer först.

Av EQ, IQ och streetsmartness vilken är du starkast i?

– Inte IQ i alla fall.