Därför förlorar arbetet sin ekonomiska roll

Utgångspunkten är lika enkel som radikal: All ekonomiskt relevant aktivitet kan i princip utföras med beräkningskraft. När tillgången på sådan kapacitet växer över tid förändras ekonomins funktionssätt i grunden. Centrala uppgifter – det som i studien kallas ”flaskhalsar”, såsom energi, logistik eller forskning – automatiseras helt, eftersom de är nödvändiga för fortsatt tillväxt.

I detta läge drivs ekonomisk tillväxt inte längre av humankapital, utan av expansionen av datorkraft. Produktionen blir i praktiken en funktion av hur mycket beräkningar som kan utföras. Resultatet är en ekonomi där tillväxten kan fortsätta även om befolkningen står still eller minskar.

Vissa yrken förblir "mänskliga"

Människor försvinner däremot inte från arbetsmarknaden. Vissa arbetsuppgifter – sådana som inte är avgörande för tillväxten – kan förbli ”mänskliga”. Det gäller exempelvis kreativa eller sociala yrken. Men deras ekonomiska betydelse förändras. Löner bestäms inte längre av knapp kompetens, utan av vad det kostar att ersätta arbetet med datorer.

Det får stora konsekvenser för inkomstfördelningen. Även om lönerna i absoluta tal kan vara höga så faller arbetskraftens andel av ekonomin mot noll. I stället tillfaller en växande del av inkomsterna ägare av beräkningskapacitet – datacenter, chip och energiinfrastruktur.

Övergången dit kan bli antingen gradvis eller ryckig. Om datorkraften är flaskhalsen sker förändringen stegvis när fler uppgifter automatiseras. Men om genombrotten i AI går snabbare kan arbetsmarknaden skakas av plötsliga skiften, där vissa yrken snabbt tappar i värde medan andra tillfälligt stiger.

I en ekonomi där produktionen inte längre kräver mänskligt arbete bryts kopplingen mellan arbete och samhällsnytta. Vi arbetar vidare – men ekonomin skulle klara sig utan oss.