Roger Holtback: "Vissa perioder fruktansvärt tuffa"

DEL 1 Toppåren

”Life is learning.” Det är Roger Holtbacks ledord. Nyfikenheten, modet att ta sig an det okända och förmågan att bygga lag har burit honom genom fem decennier i näringslivets toppskikt.

Från uppväxten i en enrumslägenhet i Göteborg till vd-posten på Volvo Personvagnar, och vidare till bank, private equity och en egen investeringskoncern – Roger Holtbacks bana är något utöver det vanliga. Nu, vid 80 års ålder, blickar han tillbaka.

– Jag är, och vill vara, en väldigt nyfiken människa. Jag vågar vara orädd. Det gör att jag fått erfara väldigt mycket, säger han.

Efter examen från Handelshögskolan i Göteborg började Roger Holtback på Volvo. Han blev snabbt dotterbolagschef, därefter inköpsdirektör, och 1983 vd för Volvo Personvagnar.

– Det var en fantastiskt lärorik period. Jag reste mycket, drev en stor och komplex industrikoncern, byggde dotterbolag, jobbade internationellt.

Men i slutet av 80-talet började Volvo planera en fusion med Renault – och världar krockade.

– Jag trodde aldrig på Volvo–Renault. Inte konceptuellt, och inte heller vad gäller kultur och ledarskapsfilosofi. Det var långt ifrån en perfect fit.

Vid sidan av hade Roger Holtback etablerat kontakt med Ferdinand Piëch, legendarisk kraft bakom Audis och Volkswagens framgångar.

– Vi lade gemensamt fram ett förslag om ett samgående mellan Volvo och Audi. Det kunde ha blivit världens största prestigebilmärke. Men det stoppades av våra ordföranden PG Gyllenhammar och Carl Hahn.

När PG Gyllenhammar signalerade att Roger Holtback inte längre var tänkt som huvudperson i Volvos framtid valde han att lämna.

– Jag fick ett erbjudande av Ferdinand Piëch och familjen Porsche, men det kändes inte rätt att gå från Volvo till en konkurrent.

Alla vägval har inte varit enkla

I stället tog han sig an nya utmaningar. Först tre år på SEB under 90-talets finanskris. Sedan vd-posten för Bure, med uppdrag att investera miljardbelopp i svensk industri.

– Det var då jag på allvar lärde mig att köpa, sälja och börsnotera bolag.

Samtidigt blev han ordförande för Nordic Capital. Under två decennier växte han till en tung profil inom private equity, där affärerna ofta vilade på förtroende och fingertoppskänsla.

– Och inte minst på tydliga planer för utveckling och värdeskapande.

Ordförandeuppdragen blev många:

Capio som han grundade under sin tid på Bure, Gunnebo, Thule, Finnveden-Bulten, Svenska Mässan. Med den senare arbetade han i över 30 år – varav 22 som ordförande.

– Det blev många år. Jag har haft flera långa och roliga uppdrag.

Parallellt hade han ett trettioårigt styrelseengagemang i den tyska industrifamiljen Thyssens sfär – en av världens mest förmögna familjeägda grupper. Bland annat i Thyssen-Bornemisza Group (TBG) och IHS Markit.– Jag hade alltså två karriärer. Jag fick ett erbjudande om att bli vd för TBG. Jag tackade nej, vilket jag kanske inte borde ha gjort.

Alla vägval har inte varit enkla.

– Det är mycket som inte syns i ett cv. Vissa perioder har varit fruktansvärt tuffa. Man har nästan jobbat ihjäl sig – stundtals har det känts som att spela två förlängningar efter en match.

En av de största utmaningarna kom i slutet av 80-talet – utvecklingen av Volvo Personvagnars nya 800-serie.

– Vi bytte hela motorprogrammet, gick från bakhjulstill framhjulsdrift och från längsställda till tvärställda motorer. Det var enormt. Ett tag under utvecklingsfasen drog motorerna nästan lika mycket olja som bensin. Jag sov dåligt i ett år.

Men projektet vände.

– Jag hade turen att få ihop ett bra team, och vi spurtade i mål. Det är den största lättnaden jag någonsin känt.

Under sin karriär har Roger Holtback gjort affärer med såväl Ferdinand Piëch som Silvio Berlusconi.

– Det var innan han blev premiärminister.

Roger Holtbacks nätverkande är välkänt, men för honom själv handlar det om inställning.

– Jag är född sådan. Jag gillar att prata med folk. Har du ett möte kan du alltid fråga och lära dig något.

Han minns ett tillfälle när han flög ensam första klass från Kalifornien och blev uppsnackad av en man som tackade för att Volvons säkerhet räddat hans frus liv.

– Vi snackade hela natten. Det visade sig vara skådespelaren Dennis Hopper. Han var helt galen.

Som ledare har Roger Holtback hämtat mycket från elitidrotten.

– Jag spelade både allsvensk handboll och landslagshandboll, och fotboll på hög nivå. Redan som ung blev jag ofta vald till lagkapten. Det formade mig. Jag har alltid velat bygga starka lag – hitta bra människor, ge dem tydliga mål och få grupper att fungera, inte bara individer.

Han återkommer till vikten av struktur och långsiktighet.

– Beslut måste bygga på fakta. I min värld bygger man inte industri utan processer och stabilitet. När han ser tillbaka är det helheten som väger tyngst.

– Jag har haft ett fantastiskt, roligt, varierat och spännande liv. Jag känner mig rik på erfarenheter – och jag ångrar inget.

DEL 2 Livet i dag

När Roger Holtback fyllde 65 år ringde han banken.

– Ni vet väl att jag inte ska gå i pension? Jag ska leva med passion, sade han.

I dag, vid 80 års ålder, är han fortfarande fullt verksam.

– Jag älskar skog och gårdar. Pia och jag har byggt upp en betydande skogsverksamhet.

– Vi har investerat i och renoverat gårdar, förbättrat skog och mark, både produktionsmässigt och estetiskt. Det är vansinnigt roligt – och dessutom en bra affär.

Hemma i Örgryte pågår just nu ett av många familjeprojekt. Källaren byggs om och trädgården har fått nytt liv. Samtidigt blickar Roger Holtback och hans hustru Pia gärna längre bort – till sitt hus i Brasilien, byggt för 13 år sedan.

– Det är en bit av paradiset. Ofattbart vackert. Vi är där ett par veckor varje år, men hoppas kunna tillbringa mer tid där framöver. Det var min dotter och hennes man som hittade dit. Jag lyckades köpa en tomt som ägaren egentligen inte ville sälja. Det blev vårt.

Engagemanget i familjen är tydligt. Han arbetar i dag nära sina söner, John-Ruben och Carl-Johan. De har just lanserat sitt andra klädmärke – med honom som delägare och finansiär, men med friheten att forma sin egen väg.

– De vill hellre bygga eget än att gå in i familjens existerande bolag. Jag tror stenhårt på dem. De lär sig också grunderna i familjens olika verksamheter för att bli bra ägare i framtiden. Vi har ett skogsråd där de får vara med och planera förvaltning och utveckling av gårdarna.

"Man är död så mycket längre än man lever"

Hans dotter Charlotte har också valt sin egen bana. Tidigare civilingenjör och managementkonsult – i dag läkare med bas på en gård i Skåne. Tillsammans har de varit delaktiga i ett stamcellsbolag, där Roger Holtback inte bara varit investerare.

– I slutet av förra året injicerade jag och Pia hundra miljoner stamceller vardera från unga, friska studenter. Vi hoppades bli odödliga, så klart med glimten i ögat. Jag ville själv prova det vi investerat i. Nu tycker jag att jag känner mig mentalt mycket piggare. Kanske bromsar det åldrandet. Fysiskt är skillnaden mindre – än så länge. Men vi ska fylla på senare i år.

Det är ett skratt i rösten, men också ett tydligt allvar.

– Hälsan är inte vad den varit. Du inser att tiden är mer begränsad och du väljer noggrannare vad du lägger den på. Jag har ställt upp för många människor och bolag, ibland av ren snällhet. Nu försöker jag fokusera på saker som ger energi.

Han och Pia träffades i Båstad 1984. Deras samarbete vilar på tydliga roller – och stor respekt.

– Vi är ett perfekt team. Hon är fruktansvärt praktisk. När diskmaskinen går sönder säger hon bara: ”Håll dig undan”, och så löser hon det. Hon är socionom och har en fantastisk förmåga att ta hand om relationer. Hon håller ihop mycket i familjen.

Samtalen med brodern Jan Eliasson, toppdiplomaten och tidigare utrikesminister samt vice generalsekreterare i FN, fortsätter regelbundet.

– Vi talas vid varje vecka. Han är idealisten, jag kapitalisten. Vi har aldrig konkurrerat. Och ju äldre vi blir, desto mer lika upptäcker vi att vi är. Våra föräldrar hade varit stolta över oss – inte för våra titlar, utan för vilka vi blivit som människor.

Vad är du mest stolt över, bortom karriären?

– Att familjen fungerar. Vi har haft tur och vi har haft förutsättningar. Jag är på goda grunder lycklig och tacksam över det liv vi levt.

Men världen gör sig ständigt påmind. Ett av Roger Holtbacks bolag har hundratals anställda i Ukraina, där produktionen har fortsatt trots kriget. Två andra fabriker ligger i grannlandet Moldavien.

– Det gör ont att se vad många går igenom. Familjer splittras. Det är fruktansvärt orättvist. Vi måste hjälpas åt där vi kan.

Och kanske sammanfattar han sin livsfilosofi allra tydligast så här:

– Bara för att man blir äldre dör man inte. Man är död så mycket längre än man lever. Det gäller att passa på.