
Grattis alla mammor – men ni behöver bli fler
Åter kris i befolkningsfrågan. Varför tvekar vi inför att skaffa barn?
I dag är det mors dag. Grattis alla mammor! Ni är värda all uppmärksamhet. Särskilt nu, när vi behöver fler, men inte vet hur det ska gå till. Det är nämligen en gåta varför allt färre blir föräldrar.
Barnafödandet går ner, och har gjort så i över 20 år. Antalet födda barn per kvinna var förra året det lägsta sedan år 1741 – då vi började mäta: 1,43 barn per kvinna. Under större delen av 2000-talet har barnafödandet legat på drygt 110 000 födda barn per år och i början av 2000-talet steg fertiliteten i Sverige. Från 1,5 barn per kvinna år 2000 till 2,0 år 2010. Men de senaste åren har antalet födda sjunkit stadigt. Förra året föddes det 98 500 barn i Sverige.
Fram till för omkring 15 år sedan var logiken att under goda tider föddes det lite fler barn och under dåliga tider föddes det färre. Men för 10–15 år sedan bröts sambandet mellan goda tider och högre fertilitet, vad hände?
Maria Stanfors är professor vid Lunds universitet och forskar om ekonomisk historia och demografi. Hennes forskning omfattar bland annat kvinnors deltagande på arbetsmarknaden, arbetsdelning i familjen, olika aspekter av familjebildning och familjedynamik liksom samband mellan position på arbetsmarknaden och familj – förr och nu.
– Historiskt sett är det tydligt att det var ekonomin som styrde, säger hon.
I bondesamhället var både fertiliteten och mortaliteten väldigt hög. Den styrdes av möjligheten till försörjning, om skördarna slog fel, om det gick epidemier och så vidare.
– Om det var dåliga tider och man inte hade råd att starta ett eget hushåll, då kunde man inte heller gifta sig och skaffa barn eftersom barn var starkt kopplat till giftermål, säger Maria Stanfors.

Kvinnors tid – en allt dyrare resurs
Under 1900-talet var korrelationerna enkla. I goda tider har folk råd att skaffa familj – gifta sig, bilda ett hushåll och skaffa barn. Är tiderna sämre går alla de faktorerna ner och det skapar variationer. Det heter att fertiliteten är procyklisk.
Men under 1900-talet kan man också se två krafter som börjar verka mot varandra. Den som först noterade det var Gary Becker, som belönades med Sveriges riksbanks pris i ekonomisk vetenskap till Alfred Nobels minne 1992 för sina studier på mikroekonomiska processer i hushållet. Inledningsvis var det männens inkomst som korrelerade med barnafödande. Om mannens, den primära försörjarens, inkomster ökar har familjen råd att skaffa barn.
– När gifta kvinnor började jobba i större utsträckning väcktes frågan om deras lön fungerar på samma sätt som männens. Svaret blev nej, för det är ju kvinnor som föder barn och tar ett större ansvar för att passa dem när de är små och även senare under uppväxtåren.
Då får man en motkraft där kostnaden av kvinnors tid spelar roll. Ju högre en kvinnas lön är, desto dyrare är det för henne att skaffa barn. Lägger man ihop de två effekterna så får man en motrörelse och det är oklart vilken som dominerar. En tanke är att det historiskt var mannens inkomst som vägde tyngst, men att betydelsen av kvinnans lön och alternativkostnaden av hennes tid blev allt viktigare.
Mors dag
Mors dag har sina rötter i äldre former av modersdyrkan, men det moderna firandet uppstod 1908 i USA. Läraren Anna Jarvis ville hedra sin mamma Ann Jarvis, som varit fredsaktivist och vårdat soldater under inbördeskriget.
I Sverige introducerades dagen 1920 av författaren Cecilia Bååth-Holmberg. Hon föreslog sång, kaffe på sängen, blommor, vila från hushållsarbete och en liten gåva – allt för att hedra mor.
Det finns förstås ytterligare faktorer som påverkar beslutet att skaffa barn. En som varit framträdande under 1900-talet är de politiska styrmedlen. De skulle kunna tjäna som dämpningar under lågkonjunkturer, så att barnafödandet inte sjunker så mycket som det annars skulle göra.
Maria Stanfors nämner att en generös familjepolitik men också fri tillgång till utbildning och hälsovård innebär att samhället delar mer på kostnaden för barn i Skandinavien än i andra länder.
– Troligtvis spelar detta roll för en relativt hög fertilitet, men förklarar inte varför fertiliteten sjunker eftersom familjepolitiken och annat stöd är oförändrat.
Kan politiken bromsa nedgången?
Vad gäller direkta styrmedel tar Maria Stanfors barnbidraget som ett exempel på dämpning. Men den är begränsad för barn är dyra och man har barnet ganska länge – en period som kan vara svår att överskåda då man fattar beslut att bli förälder. Dessutom samvarierar politiska satsningar med landets och därmed hushållens allmänna ekonomi.
– Det är i hög grad ekonomin som bestämmer politiken. Man genomför reformer när man har råd.
Därför är det enligt Maria Stanfors svårt att se om en ökning i generositet i föräldraledigheten betyder något, eller om det är allmänt goda tider. Därmed inte sagt att en generös politik är dålig. Den skapar ett allmänt gott läge för barnfamiljer.
– Det är därför vi i Sverige har haft högre genomsnittlig fruktsamhet än till exempel Tyskland och Italien. Men det styr inte variationerna.
Barnbidragets historia
Barnbidraget infördes 1937, till att börja med som ett inkomstprövat stöd riktat till familjer med låga inkomster och många barn. Syftet var att hjälpa barnrika familjer under den ekonomiska depressionen och att höja födelsetalen, vilket ansågs viktigt för landets framtid.
År 1948 infördes det så kallade allmänna barnbidraget, vilket innebar att bidraget utbetalades med lika belopp till alla barnfamiljer, oavsett inkomst. Detta ersatte tidigare skatteavdrag för barn, som främst gynnade familjer med högre inkomster. Det ursprungliga beloppet var 260 kronor per barn och år.
Motiven bakom barnbidraget var att utjämna de ekonomiska villkoren mellan familjer med och utan barn, minska barnfattigdomen och stimulera nativiteten. Under årens lopp har barnbidraget höjts flera gånger och kompletterats med flerbarnstillägg (från 1982) för familjer med flera barn.
I dag betalas barnbidraget ut till alla barnfamiljer i Sverige, med lika belopp per barn, och det delas lika mellan vårdnadshavarna vid gemensam vårdnad.
Nu är dessutom frågan vad som alls styr utvecklingen. Om sambanden var hyfsat tydliga fram till omkring 2010 är utvecklingen de senaste åren en gåta. För 10–15 år sedan bröts sambandet mellan goda tider och högre fertilitet.
– Jag tycker att det är intressant att ett tydligt samband bryts. Inte bara i Sverige, utan även i andra västeuropeiska länder och USA. Nu, när det är en sämre ekonomisk utveckling är det rimligt med lägre födelsetal, men det var inte ekonomisk lågkonjunktur när fertiliteten sjönk – tvärtom ökade många svenskars inkomster.
– Inget i familjepolitiken har heller förändrats. Tvärtom blev den mer generös under den aktuella tiden.
Vissa menar att det är ekonomisk osäkerhet som är orsaken. Att det finns allt större grupper med osäkra anställningsförhållanden. Men Maria Stanfors är tveksam till att det har någon avgörande betydelse.
– Jag tror att ekonomisk osäkerhet är viktigt på individ- och parnivå, men undrar om de med riktigt osäkra arbetsvillkor är en så stor grupp att det har en avgörande påverkan. Fertiliteten har sjunkit brett, framför allt inom par, inom befolkningen.
Är ekonomisk osäkerhet förklaringen?
Maria Stanfors tror inte heller att det allmänt osäkra läget påverkar mer i dag än förr.
– Jag tror att det finns människor som avstår från barn för att de tycker att världen inte är en trevlig plats, på grund av klimathot, handelskrig och upprustning. Men jag tror inte att det förklarar stora delar av sjunkande födelsetal då nedgången började 2010. Jag får inte ihop det tidsmässigt.
Högre ålder vid första barnets födelse gör att det blir allt svårare att hinna i kapp. Det behöver inte vara ett stort problem om man får en förskjutning på första barnet från 28 år till 30 om det innebär att många kan skaffa barn när de är 30 och dessutom hinner få ytterligare barn inom några år.
– Men om en stor grupp inte alls skaffar barn och de som skaffar barn inte får de barn de hade önskat får vi låga födelsetal och på sikt blir det ett problem.

Då är det mer tydligt att medelåldern för kvinnor som föder barn fortsätter att öka, både för förstföderskor och omföderskor.
Äldst är mödrarna i Stockholm – 31,4 år när de får sitt första barn. Snittåldern för första barnet i hela landet ligger på 29,9 år och för andra barnet på 32,6 år. Yngst är förstföderskorna i Kalmar län.
Är det så att vi nått en tipping point? Frågan är hur länge en nedgång kan pågå utan att den vänder uppåt. Hur djup kan den här nedgången bli?
– Varje topp har blivit lägre än den förra. Varje botten har blivit djupare än den förra.
Det finns teorier om att vi under flera decennier blivit alltmer individualistiska och därför prioriterar oss själva, i stället för att bilda familj, få barn och fostra en kommande generation.
Det som talar emot teorierna är att vi har haft samma utveckling i många länder oberoende av hur individualistiska länderna är. Utvecklingen ser likadan ut i Sverige, Norge och Finland, som i USA och andra länder, där normer kring familj och kön är annorlunda.
– Det har alltid varit svårt för unga att klura ut hur man ska planera sitt liv, skaffa högre utbildning och bilda familj, svårt att få första jobbet, svårt att komma in på bostadsmarknaden. Det är inte något nytt som dykt upp nu, säger Maria Stanfors.
Har vi blivit för självcentrerade?
Vissa som talar om normer säger att vi har högre ambitioner när det gäller att skaffa barn. Att man måste ha det perfekta boendet och tillräckliga resurser.
– Jag tror också att det påverkar, men jag tror inte att det är likartat spritt över hela befolkningen. Och Sverige är ett av de länder i världen där vi delar på kostnader för barn.
Det finns enligt Maria Stanfors en intressant skillnad mellan utbildningsgrupper. Högutbildade har alltid skaffat barn senare. Men i Sverige har det inte betytt att man har fått färre barn. Men i ett samhälle där allt fler är högutbildade spelar det allt större roll. En effekt av senareläggning bland de högst utbildade kan bli allt viktigare om vi har en utveckling mot att allt fler skaffar sig utbildning. Det har man kunnat se i Danmark, med alldeles nya data.
Trots att det finns många rimliga idéer och teorier verkar det inte finnas någon som är tillräcklig för att förklara utvecklingen de senaste 15 åren. Vi vet för lite och – som Maria Stanfors påpekar är en typisk kommentar från en forskare – vi behöver mer forskning.
Och det räcker inte att gräva bara på ett ställe, som Maria Stanfors uttrycker det. Vi måste leta efter mönster och förklaringar både i Sverige och utomlands. Vi måste också titta på de länder där fertiliteten legat lågt väldigt länge, som Tyskland, Italien och Tjeckien.
– Länder som har haft superlåga födelsetal i 30 år har nu stabil eller till och med ökande fertilitet. Det är inte så att de blivit superjämställda eller introducerat omfattande familjepolitik. De har också problem med arbetslöshet.
År 2018 fanns det 1 185 000 mammor i Sverige. Nära nio av tio kvinnor blir mödrar. Tvåbarnsfamiljer är vanligast bland barnfamiljerna i Sverige. 43 procent av föräldrarna har två barn. Nästan lika många, 39 procent, har ett barn, medan 4 procent av föräldrarna har fyra eller fler barn under 18 år.
Vi har utmärkt statistik över barnafödande, mammaskap och familjebildningar. Men gåtan kvarstår. Varför minskar det? Är det inte fler som vill bli firade på mors dag?
Barnafödande – om fertilitet, fruktsamhet, nativitet och födelsetal
Det är några ord och termer som florerar kring barnafödandet och som kan behöva förtydligas.
Fertilitet. Innebär i grunden förmågan att få barn. I demografiska sammanhang används ofta termen för att beskriva det faktiska antalet barn som föds i en befolkning. Fertilitet används ibland synonymt med fruktsamhet, som däremot alltid handlar om det faktiska utfallet.
Fruktsamhet. Visar hur många barn kvinnor faktiskt får, oftast uttryckt som genomsnitt per kvinna.
Nativitet. Är ett annat ord för födelsetal och används för att beskriva antalet levande födslar i en befolkning under en viss period, ofta uttryckt per 1 000 invånare och år. Nativitet och födelsetal används ofta synonymt.
Födelsetal. Anger hur många barn som föds i ett område under en viss period, vanligen per 1 000 invånare och år. Detta mått används för att analysera befolkningsutvecklingen och jämföra olika länder eller regioner. Det är ett grovt mått som inte tar hänsyn till befolkningens åldersstruktur.
Högst födelsetal i världen: Niger, Tchad, Somalia (43–45 födslar/1 000 invånare).
Lägst fruktsamhet i världen: Sydkorea (0,7 barn per kvinna), Singapore, Macao (båda under 1 barn per kvinna).
Följ taggar
