Det är lönsamt att vara tydlig

Som ordförande för amerikanska Federal Reserve blev Alan Greenspan ökänd för sina gåtfulla uttalanden. Hans tes var att om marknaden inte kunde tyda vad han sade, kunde den inte heller reagera fel. ”Sedan jag blev centralbankschef har jag lärt mig att mumla med stor osammanhängande klarhet”, skröt Alan Greenspan. ”Om jag verkar alltför tydlig för dig, måste du ha missförstått vad jag sade.”

Men det är tjugo år sedan Alan Greenspan ersattes som amerikansk centralbankschef, och nu blåser helt andra vindar. Drivande i den amerikanska förändringen var den första kvinnliga centralbankschefen Janet L. Yellen.

I Sverige hade den tidigare riksbankschefen Stefan Ingves ett starkt inflytande. Han har ett dokumenterat starkt språkintresse, men till skillnad från sin amerikanska kollega hade Stefan Ingves också en lång svensk myndighetstradition att luta sig mot.

Klarspråkets långa rötter 

Faktum är att historien att uttrycka sig begripligt kan spåras ända tillbaka till Gustav Vasas dagar. Det framkom under den årliga Språkrådsdagen, som hölls på Nalen i Stockholm i våras.

Den stora festsalen var fullsatt. Årets tema var språkets roll i demokratin och ett inslag hade rubriken ”Hundra år av klarspråk”. Klarspråk är en term som används för att beskriva arbetet med att myndigheter ska uttrycka sig mindre tillkrånglat och mer rakt på sak och utan omskrivning. Svenska myndigheter har sedan 2009 lagkrav på sig att skriva på ett vårdat, enkelt och begripligt språk, alltså klarspråk.

Det var här Gustav Vasa kom fram, i ett samtal mellan Andreas Nord, professor i svenska, och Lena Lind Palicki, chef för statliga Språkrådet. De var inte överens om när den svenska traditionen att uttrycka sig klart inleddes och tävlade om att gå så långt bak i historien som möjligt.

Andreas Nord ville starta år 1736. Då gavs nämligen 1734 års lag ut, som kom att bli tongivande för lagspråket fram till våra dagar. Den skrevs av en kommitté som hade som ledstjärna att lagspråket skulle bli mer begripligt.

Men Lena Lind Palicki föreslog att man skulle gå ännu längre tillbaka, till Gustav Vasas bibel, som gavs ut år 1526. Det var den första översättningen av Bibeln till svenska. En bibel begriplig för alla. Det var där allt började, menade hon.

Ett språkpris med tyngd 

En av höjdpunkterna på Språkrådsdagen är när Klarspråkskristallen delas ut, priset för ett klart och begripligt offentligt språk. Kristallen är en belöning för goda resultat i arbetet för begripliga texter, och en uppmuntran till fortsatta insatser och tilldelas en myndighet, kommun eller region.

Klarspråkskristallen tilldelades i år Jönköpings kommun för sitt föredömliga språkarbete. En glad delegation från kommunen tog emot den tvådelade statyetten. I publiken satt Marianne Sterner. Hon vet hur det känns att stå där på scenen. År 2009 var hon språkvårdare på Sveriges Riksbank och det året belönades Riksbanken med Klarspråkskristallen.

Hennes huvudråd för ett vinnande språkarbete är att få skribenterna att känna sig viktiga. – Fråga vad de vill med sitt skrivande. Utgå från att skrivande är roligt. Ta fasta på det som de lyckas bra med och hjälp dem att utveckla det.

Hennes knep är att få dem att känna att hon står på deras sida, och att de tjänar på att skriva bättre.

– Då blir de villiga att ta emot mina verktyg och får känna glädjen i att få fram budskapen samtidigt som de impar på chefer och kollegor.

Vad gör en text begriplig? 

När Marianne Sterner började som språkkonsult på 80-talet var den krångliga kanslisvenskan i fokus. Nu är problemet oftare osäkra skribenter som döljer sig bakom vaga eller abstrakta formuleringar och allmän språklig märkvärdisering.

– Min gamla käpphäst är lika aktuell nu som då: Det som gör en text svår att förstå är inte alltid det som står i den, utan det som inte står. Det som skribenten förutsätter att läsaren redan vet och förstår.

Bredvid Marianne Sterner satt hennes efterträdare på Riksbanken: Caroline Jungner. Några dagar efter Språkrådsdagen tar hon emot i den ståtliga byggnaden på Brunkebergstorg i Stockholm.

– Vi är ännu bättre i dag än när vi fick priset, säger hon stolt. Men det krävs mycket arbete och man kan inte lämna språkarbetet vind för våg.

Men vad är det för trend som började med Gustav Vasa, som givit Riksbanken pris och som till och med amerikanska Federal Reserve numera anammat?

– Klarspråksarbete är i grunden en demokratifråga, men det är också en moralisk fråga, säger Caroline Jungner.

Hon beskriver det både som en redovisning av vad skattebetalarna får för sina pengar och som avgörande för alla de som ska fatta finansiella beslut. De måste förstå bankens intentioner. Ekonomi och pengar är viktiga frågor inte bara för ekonomer utan för alla medborgare, så självklart är det viktigt att ekonomiska texter är lätta att förstå.

Det svåra med att vara tydlig 

Christina Håkanson är rådgivare på avdelningen för penningpolitik på Riksbanken och tidigare redaktör för den penningpolitiska rapporten. Hon uppskattar när hon får konkreta förslag på förenklingar.

– Då ser jag om förslagen stämmer innehållsmässigt, om den som läst förstått vad jag försöker säga. Om det inte stämmer får jag mig en tankeställare, för då vet jag att jag måste uttrycka mig tydligare.

Hon minns när hon för första gången fick tillbaka en granskad text på Riksbanken. Den var genomgående rödmarkerad och full av kommentarer, frågor och förslag.

– Det var en nyttig läxa, säger Christina Håkanson.

Hon betonar vikten av att vara så transparent att de beslut man fattar är begripliga. Att språket ska vara enkelt betyder inte att det ska vara urvattnat eller rymma tveksamheter. Det är som en väderleksrapport. Språket måste ange vilka osäkerheter som finns.

Caroline Jungner beskriver det som att man aldrig får göra en oklar sanning till en klar osanning.

– Om något inte går att förklara på ett begripligt sätt brukar jag fråga: ”Hur fungerar det rent konkret?” Ibland behöver de då ta en paus, fundera och återkomma, berättar hon.

Språket som effektiviseringsverktyg 

Klarspråk bidrar inte bara till att myndigheter kan utföra sitt uppdrag på bästa sätt, de blir också mer effektiva. På Kronofogden, som fick Klarspråkskristallen förra året, har klarspråksarbetet gett konkreta resultat i form av högre kvalitet och en effektivare verksamhet.

– Under några år följde vi upp effekten av klarspråk i mejl. Våra undersökningar visade att mejlkonversationer i snitt blev 40 procent kortare och mer begripliga när vi använde klarspråksredigerade mallar som grund för mejlsvar, säger språkvårdaren Anne Isberg, som tidigare arbetade hos Kronofogden.

Resultatet ledde till att mallar för mejl infördes brett i Kronofogdens verksamhet. Numera är Anne Isberg språkvårdare på Riksdagen.

– Här arbetar jag framför allt med språkfrågor av principiell vikt för riksdagen och med parlamentariska texter.

Det innebär att både texter och målgrupper skiljer sig åt i jämförelse med Kronofogden. Men det som är gemensamt är att språket ska vara vårdat, enkelt och begripligt. I båda organisationerna finns också utmaningar.

– Det är ofta svårt att förändra sitt skrivande, även om man tycker att klarspråk är viktigt och bra. Man har tillägnat sig ett sätt att skriva och behöver kunskap och stöd för att skriva klarspråk.

Anne Isberg ser klarspråk som en fråga om demokrati och rättssäkerhet – alla har rätt att förstå vad en myndighet skriver. Den som förstår har också möjlighet att agera, till exempel genom att svara eller överklaga ett beslut.

Anne Isberg säger att många som kommer i kontakt med Kronofogden har problem med att få sin ekonomi att gå ihop.

– För att nå fram till dem är det extra viktigt att kommunikationen är enkel och begriplig.

Mindre krångel, färre följdfrågor 

Användarundersökningar visar entydigt att användare och läsare föredrar texter som de förstår så att de inte är tvungna att kontakta myndigheten med följdfrågor. Språkrådets chef Lena Lind Palicki lyfter fram det som ett ekonomiskt argument – om man slipper kostnadskrävande följdfrågor och medborgaren direkt gör som det är tänkt löper allt smidigare på. I en kommun berättade nämndsekreteraren att nämndens möten blivit väsentligt kortare sedan underlagen blivit tydligare.

Behövs ett fjärde ledord?

Under Språkrådsdagen där Klarspråkskristallen delades ut väcktes också frågan om de tre ledorden – vårdat, enkelt och begripligt – räcker för ett demokratiskt klarspråk. Det demokratiska språket beskrevs av någon som en lägereld och det får inte glida isär. Vi behöver ha en gemensam grund att stå på och mena ungefär samma för att kunna argumentera och förstå varandra.

I ett samtal på scenen kom förslaget att ”sant” borde tillfogas ledorden. Alltså att klarspråk ska vara ”vårdat, enkelt, begripligt och sant”. Och det är ju lätt att skriva under på. Här faller inte bara AI igenom, utan också en hel del propaganda och desinformation, som per definition är medvetet falsk.

Det kom invändningar också mot sanningskravet. Men en sak är klart sant: att uttrycka sig tydligt är både effektivt och lönsamt. Är man en myndighet kan man dessutom vinna pris.