Donald Trump är nu en av de verkligt stora

Precis som i valet 2020 kunde man skönja tidiga tecken i Florida.

Till skillnad från 2020 sade de tecknen någonting viktigt om läget i landet i stort.

När en majoritet av rösterna hade räknats i Miami-Dade county (Miami med omnejd) strax efter 03 på morgonen svensk tid, var Donald Trumps försprång i praktiken redan ointagligt. Biden vann här 2020; Demokraterna har i själva verket inte förlorat i Miami-Dade på nästan 40 år.

Berättelsen var ungefär samma i Osceola county några timmar norrut. Biden vann tydligt här för fyra år sedan. I år röstade Osceola på Trump. Många puertoricaner bor här – alltså de som skulle ta tydligt avstånd från Trump efter nedsättande kommentarer om Puerto Rico under expresidentens massmöte i New York förra veckan.

Så blev det inte. Tvärtom.

Trump gjorde inbrytningar bland hispanoamerikaner och bland svarta väljare, mest män, framför allt dem utan högskoleutbildning. Det var inte oväntat – tendenserna kunde skönjas redan 2020 – men tydligare än många trodde på förhand. I North Carolina, en annan förmodad svängstat, vann han Anson county där befolkningen är 40 procent svart. Det har bara hänt en gång på över 100 år – och det var över 50 år sedan.

I Georgia höll han ner Kamala Harris marginaler framför allt bland minoritetsväljare i Atlantas förstäder – de gav i praktiken Biden en knapp seger i delstaten 2020 – samtidigt som hans kärnväljare i glesbygd och mindre städer gick man ur huse för att rösta på en kandidat de fortfarande håller mycket högt.

Ungefär samma mönster upprepade sig över landet. Demokraterna gick bakåt bland minoritetsväljare som länge varit en bärande del av partiets väljarkoalition, och partiet lyckades inte hålla nere Trumps röstandel bland vita arbetarväljare på vischan, vilket Biden för fyra år sedan faktiskt gjorde ganska effektivt.

I Pennsylvania, Michigan och Wisconsin – den så kallade blå väggen som Hillary Clinton förlorade 2016 men Joe Biden vann åter 2020, och som hade räckt för att säkra en demokratisk seger – klappade Kamala Harris ihop. Förmodligen, det är ännu lite tidigt att säga, för att de kvinnliga väljarna i förorterna till de större städerna som av tradition har röstat på Republikanerna men på senare svängt allt mer åt Demokraterna, helt enkelt tyckte ekonomin (läs inflationen) vägde tyngre än abortfrågan.

Var det ett inflationsval? Ja, sannolikt.

Men det var också något mycket större – ett slags slutgiltigt kvitto på att den amerikanska politiken de senaste 10 åren har genomgått en fullständig metamorfos. Först migrerade den vita arbetarklassen från Demokraterna till Republikanerna, det var i allt väsentligt berättelsen om valet 2016. Sedan flydde högutbildade amerikaner som av tradition röstat mer höger till Demokraterna, det var i princip berättelsen om valet 2020.

2024 bytte tillräckligt många svarta och hispanoamerikanska väljare sida för att med stor sannolikhet ge Donald Trump segern.

Republikanerna har på 10 år genomgått ett slags revolution som saknar motstycke i modern amerikansk (samt förmodligen västerländsk) historia.

Donald Trump är hur man än vänder på det den viktigaste amerikanska politikern sedan Ronald Reagan. Kanske till och med sedan Franklin Roosevelt.

Spänn fast er.