ECB: Rätt att agera mot stigande inflationsrisk

Den högre inflationen till följd av den ihållande energiprischocken i spåren av kriget i Mellanöstern var inte längre bara en prognos utan hade materialiserats, och inkommande data signalerade nu allt tydligare och bredare indirekta effekter på inflationen utanför energisektorn.

Ytterligare indirekta effekter låg i pipeline, vilket pekade mot en bredare spridning av inflationstrycket i ekonomin, och andrahands- eller spridningseffekter förblev en tydlig möjlighet, där sannolikheten ökade ju längre energichocken bestod.

Inflationsutsikterna hade därför försämrats, och inflationen över målet väntades bli både mer uttalad och mer varaktig än tidigare bedömts. Kärninflationen väntades nu ligga över 2 procent under hela prognosperioden.

Såg bestående chock

Även om osäkerheten fortfarande var mycket hög, särskilt kring energichockens varaktighet, stod det nu tydligare än i april att konflikten och den tillhörande chocken var bestående.

"Sammantaget stod det nu klart att den rådande situationen inte längre kunde betraktas som ett fall där man kunde 'se igenom' chocken. Därför hade värdet av att vänta på ytterligare information minskat avsevärt sedan det föregående mötet", skriver ECB i protokollet.

I stället måste penningpolitiken reagera på den information som fanns tillgänglig. Det var inte en "försäkringshöjning" utan ett beslut utifrån ändrade utsikter.

En sådan åtgärd skulle bidra till att begränsa risken för andrahandseffekter och stärka trovärdigheten för ECB:s åtagande

Det fanns för närvarande inte heller någon konflikt mellan finansiell stabilitet och penningpolitik. Att höja räntorna med 25 punkter vid denna tidpunkt var förenligt med strategin om en gradvis anpassning av politiken som svar på en utbudschock

Ledamöterna diskuterade hur den nuvarande situationen kan jämföras med 2011, då ECB höjde räntorna i april och juli för att därefter snabbt tvingas sänka dem igen i november och december. Sedan dess har ECB-rådet sett över sin penningpolitiska strategi två gånger.

Avgörande med fortsatt vaksamhet

Den avgörande skillnaden nu var att det för närvarande inte fanns några konkreta tecken på finansiell stress eller tillhörande recessionsrisker. Räntehöjningarna 2011 genomfördes däremot när skuldkrisen i euroområdet var som mest intensiv.

"Den viktigaste lärdomen från 2011 var därför inte att ECB-rådet aldrig bör höja räntorna när det finns risker för den finansiella stabiliteten, utan snarare att det bör undvika att på förhand binda sig till en viss framtida penningpolitisk bana", skriver de.

Med tanke på den fortsatt höga osäkerheten var det viktigt att avstå från att ge vägledning om den framtida ränteutvecklingen. Kommunikationen skulle förbli neutral och varken antyda att det aktuella beslutet var det första i en rad kommande höjningar eller att det var en engångsåtgärd.

Samtidigt betonades att fortsatt vaksamhet var avgörande och att ytterligare räntehöjningar fanns inbyggda i huvudscenariot, skriver ECB.

(Noteras kan att ECB-mötet var före avsiktsförklaringen och vapenvilan mellan Iran och USA som kom strax därefter, och som ledde till en betydande nedgång i oljepriserna.)