Ekman: Trump erbjöd en hemvist

PHILADELPHIA. Det sades ofta att valet var en folkomröstning om Donald Trump. Det är en korrekt iakttagelse men ger inte en fullständig bild. 

Jag har märkt av det i offentligheten - och på fältet. 

Lika ofta som jag hört väljare säga sig vara beredda att rösta på vem som helst “bara inte Trump”, har jag hört väljare säga att de inte nödvändigtvis gillar Donald Trump men finner det självklart att rösta på honom. För dem gör missnöjet med Biden- och Harrisadminsitrationen valet hyfsat enkelt. 

Joe Biden lanserade sin kandidatur med löftet att ena landet, men ändrade retorik när pandemin tog sitt grepp om det. Som president lanserade han sig som en modern Franklin D Roosevelt, vars “New Deal” expanderade statens roll. Biden- och Harris-adminstrationen sökte spendera sig ur coronakrisen och hjälpa marginaliserade med hjälp av olika stöd. Men insatserna var delvis kontraproduktiva. De hjälpte - tillsammans med andra faktorer - till att driva upp inflationen och därmed i många fall krympa marginalerna för de människor man sa sig vilja hjälpa. Även finanspersoner med hjärtat åt vänster, som jag talat med, har bedömt injektionspolitiken som huvudskäl till inflationen i USA.

Ekonomin har varit den viktigaste valfrågan. Det spelar inte så stor roll att arbetslösheten är låg och börsen rekordhög när det för vanliga amerikaner blev svårare att få livet att gå ihop (bara 39 procent tycker att de har det bättre än för fyra år sedan, enligt vallokalsundersökningen). Den ökande illegala migrationen bidrog hos många väljare jag mött till en känsla av att vara förfördelad. I en period där många fått det sämre stack den illegala migrationen och resurserna den krävde i ögonen. Detta var tydligt i många möten med särskilt icke-vit medelklass. 

Människor vill bli sedda, och Trumps högerpopulistiska rörelse erbjöd en hemvist. Medan mediebilden av Donald Trumps anhängare fortfarande inte sällan är den av “konspirationsteoretiker” som "inte vet bättre” är verkligheten, är min erfarenhet, både mer komplicerad och nyanserad. 

Så sent som förra veckan var jag bland annat i Michigan och träffade arabamerikanska och muslimska väljare. En grupp som länge till övervägande del röstat på Demokraterna, men nu svängt mot Trump. En stor del handlar om proteströstande emot Harris och hennes och Bidens Israelpolitik, snarare än en röst för Trump. Men många jag mötte föredrog Trump oavsett. Trots att de var införstådda med hans Israelvänliga politik, ansåg de att det är mer troligt att han bidrar till fred i Mellanöstern än att Harris gör det. Enligt en undersökning från Arab News anser fler arabamerikaner att det är mer sannolikt att Trump löser Israel-Palestina konflikten än att Harris gör det (39 procent svarar Trump och 33 procent Harris). Bland företagarna i Dearborn, en förstad till Detroit med muslimsk majoritet, framstod stödet starkt. Trump ansågs bättre för både nationen verksamheten, men flera verkade vilja tala tyst om sitt stöd av rädsla för att förlora kunder. 

Ekonomin var viktig i valet, men inte allt. Inte bara demokrater utan även republikaner och oberoende väljare upplevde att demokratin stod på spel. Bland många väljare jag mött fanns en oro över ett inskränkande av yttrandefriheten. Över att korrekt information strypts från internetplattformar och felaktigt etiketterats som desinformation, på myndigheters begäran. Över att demokrater talat om hårdare tag mot denna “desinformation”. Rättsprocesserna mot Donald Trump och hans allierade har också haft en negativ inverkan på många väljares uppfattning av Demokraterna. För många väljare har det därför klingat falskt när Kamala Harris sagt att “Trump vill åtala politiska motståndare”. De dubbla mordförsöken - ett uppenbart och ett förmodat - på Donald Trump har säkert spelat in. 

Mönstret märks även i offentligheten. Medan många aldrig skulle kunna tänka sig att lägga sin röst på Donald Trump märks en tydlig trend där tidigare demokrater gör just det. 

Både Robert F Kennedy Jr och Tulsi Gabbard har lämnat sitt parti för att ansluta till Trumps kampanj, den första på krokigare väg än den senare. Tidigare demokratiska bidragsgivare lägger nu sina pengar på Trump. I nyhetsmedia har det ofta framstått som att de tech- och finansmiljardärer som stöttar Trump gör det på grund av ekonomiska incitament. Medan sådana inte kan uteslutas, är det inte bilden dessa nyblivna republikaner själva ger. Snarare ger de uttryck för en stark oro över vad det demokratiska partiet befinner sig och är på väg. Medan de inte håller med Magarörelsen om allt bedömer de att Trump är det bättre alternativet och har rätt i huvuddragen om landets problem.  

Trump har gjort flera misstag längs vägen.

I den första tv-sända debatten mot Biden blev det uppenbart att Demokraterna friserat sanningen om Bidens kognitiva kapacitet, för att inte säga fört folket bakom ljuset. I den andra att Trumps brist på impulskontroll ligger honom i fatet. Harris var solklar vinnare och Trump lyckades inte förvalta det som talade för honom. Han började hänvisa till lösa rykten om husdjursätande haitier i stället för att hålla fast vid det som många amerikaner upplever konsekvenserna av i sin vardag: den historiska inflationen, den rekordhöga illegala migrationen och den otryggare omvärlden sedan han lämnade Vita huset. I ögonblicket såg det ut som att han aldrig skulle återvända. 

Nu vinner han en jordskredsseger, 40 år efter Reagans 1984. 

Valet handlar inte bara om Trump, utan om alternativet. Kamala Harris har gått till val på att “vända blad”. Problemet är förstås att hon tillhör administrationen hon vill gå vidare från. Att Demokraterna innehaft makten sex av de senaste tio åren. Väljarnas förtroende för Harris förmåga att vända blad var begränsad. Även om abortfrågan var existentiell för många amerikaner, visade den sig inte vara avgörande. 

Vad kommer fyra år med Trump att innebära? Han har gått till val på en populistisk agenda, som sammanfaller med många väljares prioriteringar. Sagt att massdeporteringar och handelshinder väntar. En omvälvande tid väntar. Fascistanklagelserna lär inte försvinna. Inte heller påminnelserna om att Trump inte erkände sig besegrad 2020. 

Förtroendet för nyhetsmedier är historiskt lågt, och lär inte av förbättrats av valrapporteringen som föregick Trumps valseger. Förutom frågan om hur Demokraterna nu ska gå vidare, förstärker valresultatet nyhetsmediernas kris. Nyckelfrågan för dess ledare lär bli hur förtroendet ska återskapas – och om det är möjligt.