El och piller framtidens melodi

Trogna läsare av EFN:s Finansmagasinet vet att just denne krönikör är skeptisk mot prognoser, särskilt de som handlar om framtiden. Anledningen är enkel – de tenderar alltför ofta att vara felaktiga. Det betyder inte att vi ska sluta försöka förutspå framtiden, men alla förutsägelser ska tas med en nypa salt, precis som vi gör med väderleksprognoserna.

Man kan ha olika åsikter om konjunkturen. Jag tror att den svenska är på väg upp när konsumenten nu snart börjar spendera mer och spara mindre. Jag tror också att den amerikanska ekonomin fortsätter att mattas av som en direkt reaktion på Donald Trumps politik. Av dessa profetior spelar den sista en viss roll för investeringar, för om världens största ekonomi börjar gå lite sämre så ökar riskerna för världens börser. Det gör mig försiktig och stärker min tro att man ska ha lite torrt krut i dessa tider, som gärna får användas om börsen viker ner. Det är en billig försäkring.

Men finns det inga prognoser man ska tro på och investera efter? Jo då, massor. Framför allt gillar jag globala megatrender som tenderar att vara lite mer förutsägbara än de där gissningarna om bnp eller den senaste sysselsättningssiffran i USA. I dag vill jag framhålla två delar:

För det första blir vi äldre. Redan i dag är var tionde människa på jorden över 65 år och om 25 år kommer det att vara var sjätte. I länder som Japan, Italien och Tyskland är siffran ännu högre där en tredjedel av befolkningen snart blir pensionärer.

De äldre konsumerar dessutom väldigt mycket mer hälso och sjukvård och mediciner än vad de yngre gör. En 70-åring konsumerar i snitt tre gånger mer vård och läkemedel än en 40-åring. I USA står de över 65 år redan för nästan 40 procent av läkemedelskostnaderna, trots att de bara utgör knappt 20 procent av befolkningen. Lägg därtill att den globala medelklassen växer så är det ingen vågad gissning att efterfrågan på allt från diagnostik till avancerade behandlingar och läkemedel bara fortsätter uppåt.

Det finns en massa ekonomiska utmaningar med detta ur statsfinansiella perspektiv, men de får någon annan oroa sig för. Vi letar guldkorn! Och här finns det så klart potential ur ett investerarperspektiv, även om jag skulle var försiktig att investera i enskilda läkemedelsbolag av den enkla anledningen att jag inte har tillräcklig kompetens att bedöma bolagets möjligheter. Men att vara med i matchen – absolut! Det kan göras enkelt genom en bred börshandlad fond, alltså en ETF, eller en traditionell fond. Över tiden kommer den globala megatrenden parad med bruttomarginaler på 70–80 procent att göra susen. Den sektorn vill man vara i.

För det andra tror jag på AI. Nu slutar kanske en och annan läsare att följa denna krönika, för vem tror inte på AI? Men min poäng är att jag är 100 procent övertygad om användandet, men problemet är att vaska fram guldet. Är det Nvidia, Palantir eller någon annan? Jag vet inte. Det som verkar riktigt sannolikt är att vi kommer att konsumera en massa energi genom AI-användandet.

En enda AI-förfrågan kan dra upp till tio gånger mer el än en vanlig googling. Redan nu använder de största datacenterna lika mycket energi som en medelstor europeisk stad, och det är bara början. Internationella energiorganet IEA räknar med att datacenters globala elanvändning kan fördubblas fram till 2030, mycket tack vare AI. När algoritmerna ska tränas krävs det enorma mängder kraft. Därför vill jag äga de som producerar och säljer el. Allra helst vill jag ha ett eget kärnkraftverk. Nu har jag ju inte de pengarna, men det finns lättillgängliga ETF:er som täcker de största producenterna och säljarna av kraft. De tror jag på.

Det fina med dessa spaningar är att aktierna i de här sektorerna inte är på all-time-high. Tvärtom.

Både hälso och sjukvårdsrelaterade aktier och elbolagen är ganska billiga ur både ett historiskt och ett relativt perspektiv. Med lite el och piller framtidssäkrar vi våra portföljer.