El Salvador krossade gängen och införde bitcoin som valuta

Jag tog ut ungefär 100 dollar. Jag fick det skickat till mig av en släkting i USA, säger William, 29, år innan han måste rusa i väg i den mörka kvällen
i Apopa, en förstad till huvudstaden San Salvador. Bredvid bitcoinbankomatens lilla vita betongbyggnad sitter ett äldre par och diskuterar livet. Musik dunkar ur en högtalare och några småbarn leker i den varma natten, samtidigt som deras föräldrar säljer sötsaker på torget.

För bara ett par år sedan var Apopa ett slagfält av blod och terror, med dödstal som de flesta väpnade krig på jorden inte kom i närheten av. Gäng med namn som Barrio 18-Sureños och Mara Salvatrucha, känt som M-13, slogs om territoriet och i förlängningen om vem som skulle ha rätten att sälja droger och pressa den fattiga lokalbefolkningen på pengar. Årtionden av regeringar hade tappat kontrollen. Kriminaliteten var inte längre systemhotande – den hade blivit systemet. 

Barn lejdes som mördare och graffiti på väggarna uppmanade befolkningen att vara döva, blinda och stumma. 

Misstankar om tjallande straffades med döden.

Näringsidkare levde som resten av befolkningen i terror.

– I slutet av varje månad skulle jag betala 50 dollar. Men ibland kom de och krävde en tidigare betalning redan i början av månaden. Då var jag ofta tvungen att dra in på något annat: att vara utan el eller vatten, eller skjuta upp någon annan investering, berättar Carlos Ernesto Landaverde Corón, 56. 

Han driver en liten gaturestaurang nära marknaden i Apopa.

– Om jag inte betalade så skulle de ha dödat mig med en gång, lägger han till.

50 dollar – en ansenlig summa

I ett land där de flesta lever på runt 300 dollar per månad är 50 dollar en ansenlig summa. Ofta hände det att rivaliserande gäng pressade samma näringsidkare på ”la renta”, skyddspengar som var allt utom ett skydd.

Den som inte kunde betala de dubbla summorna hade egentligen bara ett val: att fly landet, i regel norrut till USA. Där bor i dag runt 2,5 miljoner salvadoraner, landets tredje största latinamerikanska diaspora, trots att El Salvador är ett pytteland med en yta som Ångermalands och en befolkning som halva Sveriges.

– 80 procent av salvadoranerna i USA är illegala. Samtidigt står de pengar som de skickar till hemlandet för en fjärdedel av vår bnp. Tänk er vad som händer den dagen bara en del av dem deporteras, säger den fristående finansanalytikern, Tatiana Marroquín. 

Eller flyttar hem självmant.

Presidenten Nayib Bukele har på bara ett par år förvandlat El Salvador till ett av de länder som upplevs som  tryggast i såväl Nord- som Sydamerika. 

Många landsflyktiga salvadoraner har börjat återvända.

Under deras frånvaro har El Salvador också förvandlats till världens fångtätaste land. 1,3 procent av befolkningen sitter bakom lås och bom: mellan 80 000 och
100 000 personer, beroende på vem som räknar. Några exakta siffror finns inte. 

Det senast byggda fängelset, CECOT, har plats för tiotusentals fångar. Under ett besök av USA:s utrikesminister Marco Rubio i februari erbjöd El Salvadors president USA att hyra fängelseplatser i högsäkerhetsfängelset – mot betalning.

Trumpadministrationen nappade på en gång. I mitten på mars kom den första sändningen med 238 fångar som uppgavs vara medlemmar av den venezuelanska gängen, Tren de Aragua.

– USA betalade en avgift som var låg för dem, men hög för oss, skrev president Nayib Bukele på sociala medier. Med den nya dealen kommer EL Salvadors fängelsesystem bli hållbart, skrev presidenten. Enligt nyhetsbyrån AP ligger prislappen för runt 300 fångar per år på sex miljoner dollar.

USA:s utrikesminister, Marco Rubio kallade priset för ”rättvist” och lade till att ”det kommer att bespara amerikanska skattebetalare pengar”.

Nayib Bukele är inte bara världens mest populära president, enligt opinionsmätningarna, han har även blivit något av en maskot och ledstjärna för många inom den konservativa populisthögern i flera länder. 

I mätinstitutet Gallups studie ”Global safety report 2024” beskrivs El Salvador som ett av de ”säkraste länderna” i världen, ett tiotal platser framför till exempel Sverige.

Det är en svindlande resa för ett land som länge hörde till de allra farligaste.

”Att mäta fruktan är komplext. Men vår forskning visar konsekvent på att när folk känner sig trygga så är de benägna att kavla upp ärmarna, uppleva större ekonomisk stabilitet, bidra till samhället och leva längre och hälsosammare liv”, poängterar Gallups vd Jon Clifton i rapporten.

Den snabba resan genom trygghetsindexen har tagit många på sängen, till stor del för att den föregicks av misslyckade insatser under många år. 

Regeringarna kom och gick

Den pensionerade polisen Marvin Reyes, 51, följde årtionden av brottsbekämpning från första parkett, och beskriver de olika planerna som följde på varandra i takt med att regeringarna kom och gick. 

Namn på aktionsplaner som ”Järnnäven” blev några år senare ”Superjärnnäven” eller ”Säkra El Salvador”. Olika förhandlade vapenvilor avlöste varandra. Polisräder gjordes här och där.

Ibland sjönk antalet mördade, men det kunde också bero på att kropparna gömdes. 

– Vi byggde upp en imponerande databas med namn och adresser på brottslingarna. Men därifrån till att få dem fällda i domstol var inte alltid lätt, säger Marvin Reyes.

Vad han beskriver är en form av mångårig cellgiftsbehandling mot brottslighetens metastaser i samhället. 

President Nayib Bukele fortsatte i praktiken med den när han oväntat kom till makten 2019, blott 37 år gammal, som en outsider. Det året reste vi runt i El Salvador.
I stadsdelen Soyapongo försökte maskerad och tungt beväpnad militär göra räder för att … måla över graffiti.

Men i mars 2022 upphörde cellgiftsbehandlingen mot kriminaliteten över en natt.

Gängen ville, möjligen på grund av missnöje med någon obskyr överenskommelse med regeringen, statuera exempel.

87 människor mördades inom loppet av en helg, varav 62 enbart på lördagen. 

Det var en maktdemonstration. 

Svaret kom omedelbart. Den här gången gick staten över till vad som kan liknas vid en klinisk amputering av brottsligheten. 

I klartext: koordinerade massarresteringar över hela landet. 

Polis och militär fyllde hela buss- och lastbilslaster med gängmedlemmar. Undantagstillstånd infördes. Domstolar, polis och militär sattes i princip under presidentens kontroll.

– Jag kommer ihåg hur de föste in tiotals gängmedlemmar i en buss här utanför. Jag kände igen flera av dem från grannlängorna. Jag kände mig så lättad då, berättar en 37-årig tvåbarnsmamma i Soyapango, utanför San Salvador.

Hon säger att hennes och hennes familjs liv har ändrats mirakulöst. Men ännu tre år senare finns en liten ängslan kvar från livet innan polisräderna. Därför vågar hon inte gå ut med sin identitet.

– Det finns fortfarande en del hämndlystna personer kvar i vår stadsdel, säger hon.

Polisen kom tillbaka i flera omgångar till hennes område. Emellanåt arresterades gängmedlemmars familjemedlemmar. Sedan fördes de till fängelser, där de flesta av dem fortfarande sitter inlåsta. Oftast utan att någon rättegång hållits.

För mamman och hennes familj var det som om hela himlen klarnade över en natt. 

– Att ha dörren öppen som den är nu hade aldrig hänt, säger hon och pekar på järndörren som släpper in lite svalkande luft i den kvava och enkla bostaden i betong under ett plåttak. Hennes son kunde plötsligt fortsätta sina studier i en skola där han aldrig tidigare kunnat gå, eftersom den låg i ”fel” gängområde och därmed var livsfarlig. Hennes 15-åriga dotter berättar hur hon i dag kan gå och träffa vänner i kvarteret och till och med idrotta på kvällar. Något som var otänkbart innan massarresteringarna.

Huspriserna stiger

Det finns egentligen bara ett problem med det nya livet. Huspriserna i den förr så beryktade stadsdelen Soyapango har skjutit i taket och gjort det svårt för dem som skulle vilja att köpa loss hyreslägenheterna. 

Nu riskerar de i stället att säljas till nya investerare som vädrar morgonluft.

I samhället Turin berättar småföretagaren Ana Mercedes Valiente, 68, hur de anhöriga till gårdagens fruktade gängkriminella har ändrat attityd:

– Nu har de alla svansen mellan benen. De går med sänkt blick utmed väggarna, säger hon.

För henne själv kom förändringen för sent. Hon får aldrig tillbaka sina händer som gängmedlemmarna – gamla grannar som hon själv lagat mat till och tagit om hand när deras pappa varit onykter – högg av med macheter.

Kriminaliteten sjönk som en sten i El Salvador efter regeringens offensiv 2022. 

Gängkriminalitet likställdes med terrorism och ett nytt högsäkerhetsfängelse, CECOT, byggdes och blev symbol för den nya politiken. Här finns platser för runt 40 000 fångar. 

I samband med att USA skickade den första lasten med fångar till El Salvador släppte presidenten en officiell, men inte verifierad, siffra på kostnaden för det lilla landets fängelsepolitik: 200 miljoner dollar.

Kostnaden för fängelset får inte Gustavo Villatoro, landets justitie- och säkerhetsminister att rygga en centi-
meter:

– Även om det kostar oss miljoner att hålla de här seriemördarna i fängelse så kommer vi att spendera det, säger ministern. Han tar emot EFN i ett gigantiskt arbetsrum med porträtt på presidentparet, en drönare och flera automatvapen i mitten av rummet, vid sidan av olika kepsar och diplom.  

På väggen visar en meterstor skärm i realtid var alla landets polispatruller befinner sig, vilka de arresterar och den senaste brottsstatistiken för varje område. 

En AI-robot indikerar hur patrullerna bör positionera sig.

Kommer aldrig släppas ut

Kärnan av gängmedlemmar som sitter i CECOT-fängelset, eller terroristcentret som det officiellt heter, kommer sannolikt aldrig ut. Deras rehabilitering skulle helt vara för dyr, säger justitieministern.

– Vet du varför vi kallar dem för seriemördare, frågar Gustavo Villatoro och svarar själv:

– I USA och i Europa räcker det med att mörda en person för att bli fullvärdig medlem i en av dessa organisationer. Här i El Salvador skulle man mörda tio stycken innan man upptogs som fullvärdig medlem, säger han. 

– Vi har helt enkelt inte de resurser som det skulle krävas för att rehabilitera en sådan seriemördare. De är alldeles för förstörda, säger ministern.

I  fängelset kan fångarna se dagsljuset genom stora fönster i den hangarliknande byggnaden. Hettan är tryckande, men de får aldrig komma ut i den friska luften. Deras britsar har varken madrasser eller kuddar, det starka vita ljuset är tänt dygnet runt, och deras familjer får betala för kläder och lakan.

Maten ställs i plastlådor framför gallret och delas sedan ut av fångarna själva.

Numera blandas också rivaliserande gäng i samma celler. År 2019 hade det betraktats som omöjligt. Det hade lett till dagliga mord och uppgörelser, ansåg man då. 

Tittar djupare i plånboken

Epoken före undantagstillståndet var en tid då regeringar förhandlade med gängledarna om fängelsevillkoren, vilket till exempel kunde innefatta telefoner och regelbundna besök av prostituerade.

– På den tiden skapades veritabla högkvarter för de kriminella organisationerna inne i fängelserna. De styrde därifrån, säger justitie- och säkerhetsministern, Gustavo Villatoro.

Nu patrullerar vakter på galler ovanför huvudet på fångarna, övervakar dem med kameror och vid minsta bråk sätts de störande elementen i isoleringscell. Redan flera kilo-
meter från högsäkerhetsfängelset CECOT slås mobiltelefonernas signal ut av störsändare. Fångarna får inte ta emot besök och är i praktiken levande begravda på okänd tid. 

President Nayib Bukele är, trots sina övertramp på mänskliga rättigheter, omättligt populär. Nio av tio utrycker sitt gillande, enligt opinionsmätningar. 

Men i längden räcker det antagligen inte att vara ”världens coolaste diktator”, som han beskriver sig själv på sociala medieplattformen X. 

Folk vänjer sig även vid den nya tillvaron och börjar titta djupare i plånboken. 

Nu är det ekonomin som blir den stora utmaningen, särskilt inflationen och budgetunderskotten.

– Nayib Bukele verkar tro att allt bara handlar om vilja och auktoritet. En dag slängde han ur sig att säljare av tomater måste sänka priserna, annars skulle de hamna
i fängelse, säger finansanalytikern, Tatiana Marroquín. 

Inte heller har försöket att göra bitcoin till officiell valuta slagit genom hos befolkningen. Kursen är alldeles för svajig. En allmän utdelning av motsvarande 30 dollar i bitcoin till samtliga medborgare resulterade mest i att folk köpte kyckling för pengarna och sedan lät den officiella, digitala plånboken, Chivo Wallet, vara oanvänd.

– Att få folk att använda sig av bitcoin var en satsning som hade krävt att lära folk att spara, säger kanadensaren Gabriel Palma, 24 år, som flyttat till El Zonte, eller Bitcoin Beach som staden kallas, vid Stilla havet. Hit kommer surfare och techanställda från Kanada, USA och Israel till de jordiga vägarna och lavamörka sandstränderna, men de lever i en bubbla.

I januari kröp president Nayib Bukele till korset för att få ett lån på 1,4 miljarder dollar från Internationella valutafonden, IMF, till landets blödande och skuldtyngda ekonomi. 

Ett motkrav var att att El Salvador måste sluta använda bitcoin som officiell valuta. 

Kritiken mot kryptovalutan ryms i några ord från Ruth Lopéz, juridiskt ansvarig på människorättsorganisationen Cristosal:

– I min mening handlar det om pengatvätt, säger hon. Och fortsätter med hänvisning till statens köp till en bitcoinreserv, en möjlighet som Donald Trump har flaggat för att kunna följa i USA.

– Det finns ingen transparens om var pengarna kommer ifrån: ingen lag och ingen spårbar budget. Det enda vi vet är vad presidenten själv har twittrat: att han köper bitcoin varje gång han duschar, säger hon.

I dag antas den salvadoranska bitcoinreserven ligga på drygt 6 000 bitcoin, det vill säga runt en halv miljard dollar, enligt bitcoin.gob.sv. 

Men ingen vet egentligen med säkerhet.

”Det kommer inte gå att stoppa, varken nu eller i framtiden”, skrev presidenten på X i mars, flera veckor efter avtalet med IMF.

Tanken var att vinsterna på kryptovalutan, bland annat, skulle betala upprustningen av 5 000 skolor. 

En skola, den i det tidigare gängkvarteret Soyapango, är hittills den enda som har framhävts. Den är nu renoverad med luftkonditionering, solpaneler och nymålade väggar, invigd under pompa och ståt av ministern för justitie- och säkerhetsfrågor, Gustavo Villatoro.

Gängens graffiti har ersatts med färgstarka väggmålningar på temat blommor, kärlek och religion. n