Elon Musk mot Ryanair – vad kostar det egentligen att lita på USA?

Det började med att Ryanair sa nej till att installera Starlink på sina flygplan. Musks nätverk av satelliter kan ge snabbt och stabilt internet även där det saknas marknät - till exempel 10 000 meter upp i luften. 

Men för att få Starlink krävs att du monterar en satellitantenn på flygplansskrovet. Det skapar luftmotstånd – vilket betyder högre bränsleförbrukning. För Ryanair som flyger korta sträckor med tunna marginaler blir varje extra procent i bränslekostnad en stor sak. 

O’Leary uppskattade att den verkliga notan för Starlink skulle kunna landa på upp till 250 miljoner dollar per år. Musk svarade att O’Leary var ”felinformerad”. Detta fick O’Leary att replikera i irländsk radio att Musk visste ”noll” om aerodynamik. Därefter eskalerade konflikten. Musk har i skrivande stund hotat med att köpa Ryanair, sparka O’Leary samt “tillsätta en vd vid namn Ryan”.

Detta kan förstås låta som ett vanligt sociala-medier gräl mellan miljardärer. Fast till skillnad från den samtidigt pågående konflikten i familjen Beckham (ni får googla själva) har Musk vs. O’Leary både ekonomisk logik och påfallande paralleller till den större dragkampen mellan USA och EU. 

Elon Musk tänker att om Starlink ger snabbare och stabilare internet, borde det- förr eller senare - vara rationellt för alla flygbolag att installera det. Michael O’Leary tittar dock på sin egen affärsmodell. Ryanair är inget bolag som konkurrerar med bekvämlighet eller möjligheten att göra något annat i luften än sitta och vara lättad över att ingen bötfällde dig 850 spänn i gaten för fel form på handbagaget.

Starlink behöver inte innebära extrakostnader för Ryanair på 250 miljoner dollar för att vara ekonomiskt irationellt - det räcker nästan med att Starlink kostar något alls. 

Och här glider den till synes banala wifi-konflikten över i något större. Åtminstone på ett symboliskt plan. För sitter inte hela Europa just nu och försöker räkna på den verkliga kostnaden av att ha gjort sig beroende av stora – och ofta tekniskt överlägsna – amerikanska system?

Europa har vaknat upp i en värld där USA hotar att ta Grönland och Kanada för första gången på hundra år tar fram planer på vad man skulle göra vid en amerikansk invasion. Givet allt detta: Vad blir den verkliga kostnaden av vårt beroende av USA? Europa sitter med system inom tech där moln och plattformar kontrolleras av amerikanska bolag. Visa och Mastercard har blivit kritisk infrastruktur. Europas säkerhet vilar samtidigt på amerikanska garantier. Det såg ut som en bra deal. Men vad kostar det idag? 

Dessutom: finns det något bolag i världen som är mer likt EU än Ryanair? Ingen älskar Ryanair. Men alla använder det. Precis som EU. Det finns inget alternativ: vare sig gällande att flyga mellan Memmingen och Sofia en tisdag, eller för att hantera ett komplicerat fredsprojekt som samtidigt råkar vara världens största marknad.

Både Ryanair och EU är exempel på saker som alla tror att de skulle kunna sköta bättre. Ingen har någonsin stått i en Ryanairkö utan att vara övertygad om att hen själv skulle kunna designa ett bättre boarding-system. Varenda europeisk regeringschef är på samma sätt övertygad om att allt skulle bli bättre bara hen fick sköta allt i Bryssel. 

Detta är dessutom två aktörer med helt unik förmåga att skapa frihet genom att simultant få dig att känna dig fångad. Ryanair låter dig korsa Europa för 39 euro - men tar extra betalt för att du andas. EU ger dig fri rörlighet av varor - men dränker dig samtidigt i blanketter. Behöver man det ena för att få det andra? Vad vet jag. Jag har gett upp detta med att designa ett bättre boardingsystem.

Mario Draghi försöker fortfarande.

EU tycks alltid vara ett par toppmöten från kollaps. Mången Ryanairupplevelse känns som att balansera på gränsen till kaos. Men visst tutar de käckt när de landar! Vilket de gör. 

För man måste ge både EU och Ryanair att ingen av dem får tillräckligt med erkännande för de riktigt stora grejerna de gjort för Europa. Centre for European Policy Studies försökte för några år sedan kvantifiera vad lågprisflyget betytt för den europeiska integrationen. Man kan tycka vad man vill om bolaget men i tysthet var det Ryanair som på många sätt gjorde Erasmus-studier, arbetskraftsmigration, distansförhållanden och helgpendling möjliga i Europa.

Henry Kissinger klagade en gång i tiden över att problemet med Europa rent geopolitiskt var att det inte fanns någon att ringa som kunde tala för hela kontinenten. Har han testat Ryanairs kundservice? De har inte heller något nummer.

På något sätt funkar det ändå.