En chock för världens säkerhet och marknad

Ta en programledare från en extrem tevekanal, anklagad för sexuella trakasserier, som aldrig basat över fler än en handfull personer. Gör honom ansvarig för världens starkaste militärmakt och mest komplicerade byråkrati.

Många av oss tappade hakan över utnämningen av Pete Hegseth till amerikansk försvarsminister. Men precis som chefen i Vita Huset lyckas han chocka ännu mer än förväntat.

Misstaget att addera en utomstående till sändlistan på appen Signal tycks ha begåtts av säkerhetsrådgivaren Michael Waltz. Men den högste ansvarige för Pentagon är Pete Hegseth. Och en av deltagarna i den nonchalanta tråden var vicepresidenten JD Vance.

När det handlar om fingrar på kärnvapenknappen är det inget nöje att sucka ”vad var det vi sade”. Meddelandet som råkade gå till chefredaktören Jeffrey Goldberg på tidskriften The Atlantic är en skandal på många nivåer.

Den mest uppenbara handlar om USA:s säkerhet. När hemlig information om ett militärt angrepp hanteras som en tonårschatt kan man anta att Ryssland, Kina och Iran också fått den.

I normala tider hade resultatet varit givet. Sparken och krigsrätt för de ansvariga, oavsett nivå i den militära hierarkin. Men Donald Trumps patentfras YOU’RE FIRED är reserverad för personliga fiender. Som hans utnämningar visar är inkompetens bara en merit, eftersom den garanterar lojalitet.

Ur europeiskt perspektiv blir det ännu en varningssignal. På bara två månader har USA visat att Natos garantier inte längre gäller, och att underrättelsetjänster gör klokast i att inte dela känslig information med Washington.

Sidbytet i Ukrainakriget är tydligt nog. Öppen aggression mot USA:s närmaste allierade – Kanada och Danmark – är om möjligt ännu mer illavarslande. Ett strategiskt självskadebeteende utan motstycke.

Den läckta chatten understryker mönstret. Trump-administrationen i allmänhet och vicepresident Vance i synnerhet avskyr verkligen Europa. För en gångs skull avviker han i den läckta konversationen från presidentens linje, genom att ifrågasätta anfallet på Jemen. Hotet mot sjöfarten i Röda havet är ju mest en huvudvärk för Europa, så varför ska USA rycka ut?

Om detta är tonfallet och allvaret med vilket Trump-administrationen hanterar världens säkerhet – hur handskas de då med ekonomin? Kaotisk handelspolitik och inflationsdrivande massdeportationer har redan besvarat frågan, men Chatt-gate tar nonchalansen till en ny nivå.

Amatörmässiga resonemang och slappa emojis är inte vad man vill se i frågor om liv och död. Lättsinnet i jargongen slår till och med den obefintliga sekretessen.

Jeffrey Goldberg och The Atlantic var redan hjältar för sitt klarspråk om Trump och kompani. Avslöjandet om läckan förtjänar medalj, men som vanligt i USA dessa dagar lutar det mer åt att man skjuter budbäraren.

Som läcka betraktat kan detta hamna i nivå med Watergate och The Pentagon Papers. Skandaler som avsatte president Nixon respektive avslöjade sanningen om Vietnamkriget, tack vare modiga medier.

Donald Trump har ett gyllene tillfälle att skicka en seriös signal till omvärlden och marknaden genom att ta detta på allvar, höja nivån bland de närmaste medarbetarna. Mera troligt är tyvärr att han höjer insatserna.