En värld utan gömställen

De flesta kulturer har varianter på berättelserna om kung Midas och syndafloden. Urgamla myter som fångar människans funderingar om handlingar och konsekvenser, vår eviga avvägning mellan egenintresse och samarbete.

Midas vill att allt han rör vid ska bli guld, men när drömmen går i uppfyllelse kan han varken äta eller dricka. Ädelmetall har sina begränsningar. Alla har samma enkla behov.

Den stora flodens sensmoral är lika tydlig: synd – katastrof – nystart. Trots att dessa sagor har tusentals år på nacken kunde de vara skrivna i dag. Klimatet skenar i samma takt som värdet på guld, och varken meteorologerna eller marknaden kan väl ha fel.

Guldpriset har fördubblats på tre år. Är metallen därmed dubbelt så ätbar? Nej, men sannolikheten har halverats för att andra tillgångsslag ska stå rycken. Midastouchen blir en försäkring mot krasch och inflation.

Statspapper var länge en säker hamn av mer rationellt slag. Om annat går åt fanders finns statens beskattningsmakt, våldsmonopol och sedelpressar ändå kvar.

Följaktligen har företagsobligationer haft generösare avkastning än statsobligationer, på grund av deras högre risk. Fram till nu.

I september sjönk räntan på ett antal franska företagsobligationer under räntan på franska statspapper. Ett larm om läget i Frankrikes finanser, när bekväma väljare och polariserade politiker låter skuldsättningen löpa.

Paris betalar nu mer för att rulla statsskulden framför sig än Rom och Aten, Europas vanliga sorgebarn. Och Frankrike är världens sjunde största ekonomi, 13 gånger större än Grekland vars svarta hål efter finanskrisen räckte för att sätta euron i gungning.

Den tryggaste placeringen i oroliga tider har varit amerikanska dollar och obligationer. Vårens tullchock visade att gamla sanningar inte gäller där heller. Dollarn föll med börsen, och det berodde inte bara på Donald Trump.

USA:s statsskuld och underskott slår Frankrikes som andelar av bnp, trots hälften så hög arbetslöshet. Du behöver inte vara Nobelpristagare i ekonomi för att ana sprickorna i denna hamn. Därav guldruschen.

Det som gäller på finansmarknaden gäller också rent fysiskt. Vår värld har blivit så integrerad att det knappt finns någonstans att gömma sig. Tänk pandemier och antibiotikaresistens. Tänk gränslösa konflikter med drönare och cyberattacker. Tänk klimat och ekosystem.

Som vanligt drabbas fattiga människor värst, men ingen undgår floden och ingen kan äta guld. Arketyperna kung Midas och Noaks ark fungerar både som varning och tröst.

Mänskligheten har alltid slitit med samma moralfrågor och fruktat samma apokalyps. Så varför skulle den stå för dörren just nu?

Ångesten är poängen eftersom den manar till kollektiv handling. Ingen är en ö, särskilt inte i kris. Om människor förr tvingades lita till familjen, stammen, nationen så är nu ödesgemenskapen global. FN liknar kanske ett skämt 2025, men också världens mest undervärderade aktie.

Mark Zuckerberg kan bygga skyddsrum på Hawaii. Elon Musk kan längta till Mars. Techbröder kan jaga AI-acceleration som ska upphäva demokrati och naturlagar. Vladimir Putin, Donald Trump och Xi Jinping kan drömma om odödlighet.

Ingen av dem kommer undan, och därför har vi alla chansen.