Finansproffset som blev rebell: ”Då behöver man vara brutal”

Träden kring Edsbacka slott i Sollentuna är 300 år gamla.

Kommundirektören helt ny.

I parken renar man dagvatten genom nya dammar. Det ska den lokale centerpartisten Jonas Riedel strax förevisa.

Nu väntar han och övriga kommunpampar på landshövdingen Cecilia Skingsley.

Chauffören i landshövdingens Volvo har valt att ta bort länsvapnet på bilen av säkerhetsskäl.

Hela sju hövdingar har han tjänat och beskriver att vid tillfällen uppkommer en helt egen atmosfär i bilen. Ibland kan de sjunga tillsammans på vägen tillbaka från ett besök.

”Jag vet mycket men ingenting alls.”

Så säger han med ett lakoniskt leende.

Samtidigt kliver Cecilia Skingsley fram mot den samlade delegationen.

Det är en vacker vårdag när hon gör sitt sista kommunbesök på sin egen eriksgata. Alldeles strax har hon suttit ett år på posten.

Medan hon hälsar på delegationen kan vi återge vad hon tidigare under dagen sagt om landshövdingens makt.

– Årligen inkommer cirka 70 000 olika ärenden. I allt från miljöprövningar till beredskap. Det är detaljplaner, vattenrätt, tillsynsärenden och i slutändan handlar mycket om människors ambitioner och vilja att göra något.

Hon påpekar att länsstyrelserna är den svenska centralmaktens förlängda arm i geografin.

– Regeringar uttrycker den politiska riktningen. Sedan är det bland annat upp till länsstyrelsen att överbygga gapet mellan den riktningen och verkligheten. Det regleringsbrev som länsstyrelserna får är förmodligen bland de längsta.

I det glappet du uppger, är det där företag förlorar pengar om handläggningen tar för lång tid?

– Ja, så kan det absolut vara. Men tar det lång tid beror det också på att Sverige har höga ambitioner inom bland annat miljöområdet. Mycket av miljöreglerna kommer från EU. Som offentliga tjänstemän har vi också höga ambitioner inom regelbaserad myndighetsövning, det i en tid när en hel del länder håller på att slänga ut det helt och hållet.

Ett brännande ämne för dagen som Cecilia Skingsley strax ska få balansera kring är elektrifieringen av Stockholm.

Utmaningen är att de gator för luftreningsvägar som går in mot centrala Stockholm genom Sollentuna måste vidgas. Kommunen vill ha bredare gator av estetiska skäl. Landshövdingen kan välja att mäkla. Ledningarna skär sig mot fastighetsägarnas viljor. Hon utvecklar:

– En allmän approach är att länsstyrelsen gärna vill vara rådgivande för att just kunna undvika att det blir ett nej i stället för ett ja. Om vi därutöver kan tilta våra beslut i en tillväxtvänlig riktning, då ska vi göra just det. Jag som chef strävar efter det vi kallar en tillväxtfrämjande intressebalansering.

Henrik Thunes är kommunstyrelsens ordförande (M) och hälsar välkommen genom att lyriskt tala om Edsvikens glittrande vatten. Han vill ha en öppen dialog och säger vidare att han ser Sollentunas möjligheter som en kommun mitt i storstadsregionen. Här bor 78 000 på 53 kvadratkilometer.

Men det här med regelbaserad myndighetsövning och tillväxtfrämjande intressebalansering som landshövdingen talar om. Samtidigt har det talats om aktivister bland tjänstemännen på länsstyrelsen som styr efter eget huvud och lägger krokben för näringslivet.

– Aktivister? Jag förhåller mig inte till människor på det sättet och det enda jag sett är verkligt engagerade och duktiga tjänstepersoner på länsstyrelsen. Det är den expertisen som ska tala, men i slutändan är det jag som myndighetschef som har ytterst ansvar för alla beslut som tas. Länsstyrelsen är en enrådsmyndighet, vilket innebär att jag har det slutliga ansvaret i alla beslut.

Vad kan näringslivet förvänta sig från dig? Det kanske är ett bra tillfälle att ägna några minuter åt just landshövdingens bakgrund.

• Pressekreterare åt finansmarknadsminister Bo Lundgren (M) och statsminister Carl Bildt (M).

• Reporter, redaktör och krönikör på Dagens Industri.

• Makroanalytiker på ABN Amro Bank.

• Analyschef och chefsekonom på Swedbank.

• Vice riksbankschef.

Men just nu är det som sagt kommunbesök och i den stora salongen på Edsbacka slott kretsar samtalet kring en potentiell konflikt mellan statliga Svenska Kraftnät och Sollentuna kommun.

Och om de ledningarna säger Henrik Thunes:

– Man kan inte markförlägga ovan jord. Det blir problem och oro i våra bostadsområden.

”Ligger utanför my pay grade”

Jonas Riedel konstaterar att all oro kanske inte är vetenskapligt konstaterat men likväl en oro att visa förståelse för.

Välkommen till ett klassiskt dilemma för en landshövding.

”Dialogen och samverkan mellan kommuner, myndigheter och Svenska Kraftnät måste bli bättre. Mjuka värden och utbyte har glömts bort” menar politikerna.

Mjuka värden?

Det som Jonas Riedel menar inte är ”vetenskapligt konstaterat”.

Det vill säga väljare som tycker saker.

Är det radiotystnad från Svenska Kraftnät undrar Cecilia Skingsley?

Ja, svarar man unisont.

Vad hon som landshövding bör göra?

– Jag borde tala med Svenska Kraftnät om det här. Ibland har man redan ”bestämt sig” för en lösning och det kan uppfattas som lite fyrkantigt. Jag förstår politikernas bevekelsegrunder, men jag kan inte dänga Svenska Kraftnät i huvudet för det, det ligger så att säga utanför my pay grade.

Det serveras kaffe och smörgås och Cecilia Skingsley ber preventivt om ursäkt om hon tittar på sin telefon. Hon har sina anteckningar där.

Alla nickar förstående.

Sollentuna har många stjärnor i landshövdingens marginaler:

Beredskapsfrågorna.

Samverkan plan och bygg.

Aktivt deltagande.

Med mera med mera.

I just Sollentuna är en tredjedel vatten, en tredjedel är naturreservat och en tredjedel att verka på. Bit i den ekvationen fru landshövding. Klart någon blir sur när beslut ska fattas. Och inte bara viktiga elledningar utan även motorväg och spårtrafik skär genom kommunen.

– Ni vill göra mer med er mark och då blir det synpunktsrikt, konstaterar Cecilia Skingsley.

Synpunktsrikt?

Kanske nyord.

Henrik Thunes fortsätter sin dragning och konstaterar att den stora massan i Sollentuna är små företagare som inte ens alla gånger är arbetsgivare. Det är heller inte ovanligt bland kommunerna i Stockholms län att de helt saknar en stor och dominerande industri eller arbetsgivare.

Henrik Thunes lyfter en annan viktig fråga för Sollentunaborna med hjälp av klassisk pappahumor:

– Jag har en fråga jag vill bullra om och det är bullret från E4:an. Det är statlig väg, men gehöret från Trafikverket brister rejält. Tung trafik har till och med brutit ned tyst asfalt.

Svaret om Riksbankschef

Det visar sig att Naturvårdsverket och Trafikverket har olika decibelskalor. Detta som en illustration på att det inte är helt enkelt att få dessa myndigheter att samarbeta.

– Jag vill att vi ska tilta beslut i tillväxtvänlig riktning. En del undrar varför. En del undrar vad som är tillväxt. Andra säger att det gör vi redan. Med min bakgrund har jag föreläst lite om detta internt. Det är början på en resa. En sak har jag lärt mig och det är att bnp inte kommer per automatik.

Vad kan du göra åt bullret?

– Jag ska se över det ärendet och se om vi på något sätt kan bidra. I Sverige har vi ordningen att en myndighet inte kan säga åt en annan myndighet vad den ska göra. En bra ordning, men det kan ibland fördröja eller försvåra bra beslut, förklarar Cecilia Skingsley.

Odetonerad ammunition på Järvafältet från tiden som militärt övningsområde är en annan sak som tas upp. Vem tar ansvar för den? Det upptäcktes när det brann i somras och frågan väcktes vid släckningsarbetet.

– En nonchalant fråga kanske: Small det något? Ibland får man kanske leva med vissa risker och inte gräva upp utan att veta vad man letar efter, säger landshövdingen torrt.

Hon kom från en trerummare i centrala Basel och livet som toppchef på Bank for International Settlements med flyttsläpp och installerade sig i Tessinska palatset.

Om hon hade velat bli riksbankschef?

– Jag tycker den frågan är lite överspelad. Det finns säkert andra som kan tycka till om det i stället. Däremot är jag väldigt glad för att jag fick ett väldigt prestigefullt internationellt jobb i hård konkurrens.

Hon säger i återkommande samtal att hon vill se sig själv som rebell. Kanske är det ett arv från den nyliberala sfär hon befann sig nära under 90-talet.

– Jag tror att man kan vara rebell och landshövding samtidigt. Att vara rebell i mitt fall är att visa mitt engagemang för samhällsförbättring och då måste man ibland trycka på, samtidigt som jag är lyhörd för hur motparten upplever det.

Hon ger ett exempel.

– Under den finansiella krishanteringen i början på 90-talet på statsrådsberedningen är ett exempel. Ett annat var på Swedbank 2008 under Lehman Brothers-krisen och sedan under pandemin på Riksbanken. Jag har varit med när det skopat till sig på riktigt. En sak har jag lärt mig och det är att när det skiter sig på riktigt då behöver man vara snabb och ganska brutal om det krävs. Har man lite mer tidsutrymme kan man ta det lite gradvis och iterera ett par gånger. Men det går inte alltid.

På vilket sätt kan man vara rebell och landshövding samtidigt?

– Man kan putta sina hjärtefrågor i rätt riktning. Ett bra exempel på det är min företrädare Ulf Adelsohn som under sin tid som landshövding startade Operation Kvinnofrid och samverkansgrupper för att motverka mäns våld mot kvinnor.

Har du någon sådan hjärtefråga?

– Förutom tillväxtutveckling för länet brinner jag för Nationalstadsparken och hela det gröna bältet som är specialskyddad av lag och som sträcker sig från Djurgården och hela vägen upp till Haga. Nu är de här intrångsersättningarna som Trafikverket betalade i samband med bygget av Norra länken slut och jag brinner för att hitta nya pengar för utveckling av parken.

Jag antar att allting är enkelt jämfört med ditt tidigare jobb på Bank for International Settlements med att samordna riksbankernas innovationssatsningar.

– BIS är en förhandlingsmaskin för internationella spelregler när det gäller finansiella system. Men det är samtidigt också existentiella frågor som hur mycket centralbankerna ska köra egna avvecklingssystem respektive hur mycket man ska lita på att den privata sektorn kommer utföra. Så är det när finansiella institut ska göra transaktioner med varandra och en stor friktion är gränsöverskridande lösningar. Det kan handla både om att skicka pengar och att handla med värdepapper. Vi har Swish och det finns hundra andra i minst lika många länder. Men ännu så länge kan man inte swisha globalt, även om lösningen är under utveckling.

… och med den bakgrunden blir väg- och vattenfrågor i exempelvis Nykvarn rätt enkelt.

– Kanske inte enkelt, men annorlunda.