Från folkfest till konkurs: Svensk hockeys två ansikten

Ishockey har berört den svenska folksjälen sedan 1950-talet. Tre Kronor har blivit världsmästare vid elva tillfällen och har vunnit två OS-guld, och benämns ofta som det mest folkkära laget av dem alla.

Den inhemska och anrika klubblagshockeyn har passerat hundraårsstrecket. 2013-2014 genomgick den högsta serien ett namnbyte från Elitserien till  Svenska Hockeyligan (SHL). I förbundsserierna på seniornivå ingår även Hockeyallsvenskan, Hockeyettan och Svenska Damhockeyligan.

Enorma gap mellan ligorna

Mellan de olika ligorna finns det enorma ekonomiska gap - vilket beskrivs bäst genom de olika tv-avtalen. Hockeyettan får ett lågt sexsiffrigt tal. Hockeyallsvenskans avtal är värt runt 100 miljoner kronor per år. SHL spelar i en helt annan division.

SHL lyckades tajma sin avtalsskrivning till det mest överhettade året inom nordisk streaminghistoria: 2020.

Med Telia som ny spelare, efter förvärvet av Tv4 och C More, startade ett häftigt miljardrace mellan de olika streamingjättarna. Viaplay förlängde avtalen med Premier League och Formel 1. Telia svarade med att köpa Champions League.

SHL:s rättighetschef Erik Strandmark visade prov på fingerspitzengefühl när han passade på att gå ut med SHL-rättigheterna, redan fyra år innan avtalet skulle träda i kraft. När Telia förlängde avtalet säkrades ett decennium (!) långt partnerskap.

"Nästan svindlande", sa TV4:s vd Casten Almqvist då om avtalets längd.

Han kunde använda samma ord om prislappen. SHL:s sexårsavtal genererar omkring 5 miljarder kronor; en i sammanhanget mycket hög summa som får branschbedömare att ifrågasätta hur affären ska gå ihop för Telias och TV4:s räkning.

Något år innan SHL-avtalet skrevs under såg jag en match med Skövde IK i Hockeyettan tillsammans med den tidigare sportchefen Niclas Dahné. Från ingenstans skrek han rakt ut så att det ekade i Billingehovs ishall.
– Såg du inte att klubban gick sönder? Två tusen kronor åt helvete. Vi har inte råd med sån skit!
Föreningen, född 7 november 1957, begravdes på ishockeyns kyrkogård när den gick i konkurs 3 juni i somras.
– Sorgligt, säger Dahné idag.
– Men Skövde har inte varit ensamma om att kämpa i Hockeyettan.

”Fördelningen är på tok för skev”

Utöver SIK:s konkurs tvångsdegraderades fyra Hockeyettan-lag inför säsongen 2024/2025. En annan klubb hoppade av på eget bevåg. Ligan består normalt av 40 lag men ställer i år upp med 36 efter att sex klubbar från de lägre seriesystemen tackat nej, skrämda över att gå under ekonomiskt.
– Det är en situation som man önskar att ingen skulle behöva uppleva. Fördelningen är på tok för skev inom svensk hockey, säger Hockeyettans vd Jens Israelsson innan han fortsätter:
– Våra klubbar har haft bekymmer med licenskrav, ökade kostnader, och för stora satsningar. Jag önskar ett större samarbete mellan ligorna. Idag har till exempel SHL och Hockeyallsvenskan sponsoravtal med Svenska Spel till skillnad från oss. Vårt fokus är att så många klubbar som möjligt ska överleva.

Två lag lämnade innan premiären

Läget är ansträngt även i Sveriges andraliga Hockeyallsvenskan.
I fjol lämnade två lag serien innan premiären. I år spelar tre klubbar - Södertälje, Tingsryd och Vimmerby - på dispens från licensnämnden. Mora har gått ut med att föreningens existens står på spel efter ett redovisat minusresultat på 4,9 miljoner. Almtuna lyckades i panik lösa spel via ett lån och aktieägartillskott, efter att elithockeybolaget redovisat ett negativt resultat på 12 miljoner under de senaste två åren. Djurgården har tillsatt en krisgrupp för att hantera den ekonomiska situationen och presenterade nyligen en nyemission.

Samtidigt som SHL-klubbarna tilldelas 47 miljoner kronor per år så får Hockeyallsvenskans lag fem miljoner kronor.
– SHL:s avtal är mer värt än vårat, konstaterar Gabriel Monidelle, vd för Hockeyallsvenskan:
Är det en rimlig skillnad?
– Vi skrev vårt senaste tv-avtal för fem år sedan. Mycket har hänt sedan dess. Hockeyallsvenskan av idag har ett annat värde än våren 2019.

Nya rekord för SHL

Rådgivnings- och revisionsbolaget EY redovisade nyligen att SHL:s totala nettoomsättning ligger på 2,34 miljarder kronor, vilket är ett nytt rekord för SHL. Färjestad sticker ut som enskild klubb med nära 237 miljoner – och har också ett eget kapital på 159 miljoner samt 88 miljoner i likvida medel. Att klubben äger sin egen arena är en stor bidragsfaktor till framgången. Frölunda har i sin tur en publikintäkt på 86 miljoner kronor och toppar även sponsringsligan med 55,6 miljoner kronor. Rögle har ökat omsättningen med nära 100 miljoner under de senaste åren.
– SHL mår fint ekonomiskt, kommersiellt har vi vuxit, vi har starka publiksiffror och en väldigt bra tv-produkt. Vi ser att fler killar och tjejer spelar hockey. Sen är det ingen hemlighet att det ser olika ut i landet, med föreningar i de lägre seriesystemen som blivit starkt påverkade av det ekonomiska läget, säger SHL:s vd Jenny Silfverstrand.

Enligt nuvarande reglemente kring elitlicensen ligger fem klubbar nära den procentuella spärr som garanterar spel i ligan (en procentsats för eget kapital i relation till intäkterna).
– Jag är inte orolig eftersom klubbarna har ökat sin procentsatser under de senaste åren, säger Jenny Silfverstrand.

I veckan, efter att intervjun gjorts, kom dock en larmrapport från en av de mest klassiska lagen inom svensk ishockey: Leksands IF. Efter att SHL-klubben genomgått en revision skriver Falu-Kuriren att ekonomin är "körd i botten" och att LIF riskerar konkurs.
Leksands IF meddelar på sin hemsida:
"Revisionen visar att det i bokslutet för räkenskapsåret 2023/24 finns bokfört en skuld för spelarbonusar om 31,5 MSEK, men att felaktiga bokningar av bonuskostnader om totalt 8,5 MSEK (både positiva och negativa) har gjort att den totala bonuskostnaden i bokslutet i själva verket skulle ha varit cirka 3 MSEK högre, samt ytterligare felaktiga bokningar på 2 MSEK, vilket gör att resultatet för förra räkenskapsåret skulle ha varit ytterligare ca 5 MSEK sämre."

”Redovisningsmässiga kryphål”

Vi har pratat med flera ledare inom svensk ishockey som ser stora luckor kring hur klubbarna i svensk elitishockey redovisar sina verksamheter. Någon säger att det "trixas och fixas med boksluten" och menar att "det inte kan vara den som är smartast på bokföring som ska komma undan". En annan kommenterar:
– Det finns olika former av redovisningsmässiga kryphål. Idag består till exempel flera klubbars tillgångssida av stora uppskjutna skattefordringar, detta för att förbättra resultatet och därmed det egna kapitalet. Problemet är att det ger en felaktig bild av den finansiella ställningen då det inte är det egna kapitalet som kommer att fälla avgörandet utan det är likviditeten. Jag är orolig för hur det kan drabba svensk ishockey i framtiden. Hela systemet måste rättas till.

Ett ångestladdat mående

Många inom hockeysverige vittnar om att läget är extremt tufft.
Inflation, räntehöjningar och dyrare resekostnader har påverkat alla klubbar.
I en intervju med Expressen TV gav Djurgårdens sportsligt ansvarige, Niklas Wikegård, en känga åt ishockeyförbundets ordförande – givet det ekonomiska läget.
– Anders Larsson säger att svensk hockey mår jävligt bra, jag tror inte att Anders Larsson har mycket koll hur det ser ut i klubbarna, tyvärr.
I ett sms beskriver Wikegård statusen på svensk hockeys mående i ett ord:
"Ångestladdad".

Djurgårdslegendaren Charles Berglund, nu tränare i Leksand, har räknat igenom spridningen av Stockholmsspelare ute i elitklubbarna. SHL-lagen har i snitt 3,7 (A-lag), 3,8 (J20), 2,6 (J18) spelare från Stockholmsområdet. I Hockeyallsvenskan är siffrorna 2,4 (A-lag), 2,6 (J20), 2,2 (J18). Djurgården, AIK, Södertälje och Almtuna är borträknade.
– Jag är orolig över stockholmshockeyn, som tvingas jaga istider. Talangerna försvinner ut i landet och många ungdomslag läggs ner. Stockholm behöver ett lag i SHL för svensk ishockeys utveckling i stort, säger Berglund.

Att gå upp? Ett smalt nålsöga

Inom svensk fotboll kan tre lag gå upp alternativt rasa ur seriesystemet. Hockeyns modell liknar mer ett smalt nålsöga. Ett av 14 lag i Hockeyallsvenskan har möjlighet till avancemang. I Hockeyettan slåss normalt 40 klubbar om en plats. Jakten på slutspel och uppflyttningar går inte sällan via för dyra nyförvärv som sätter föreningens ekonomi i än mer dyster sits. Exemplen på motsatta aktioner är få, även om Västerås uppmärksammades när de sålde fyra spelare samma dag som transferfönstret stängde. Sportsligt sved det illa, men aktionen bromsade minusresultatet till 1,7 miljoner kronor och man lyckades säkra elitlicensen till årets säsong.

I år har dessutom SHL-klubbarna blivit av med omställningsstödet om sex miljoner kronor som tidigare fungerade som en fallskärm för de lag som åkte ut.
Rörande det snäva system, om upp- och nedflyttning, säger Silfverstrand:
– Vi är nöjda med hur det ser ut idag.
Hockeyallsvenskans vd Gabriel Monidelle:
–  Jag tror att det är bra med större syresättning i systemet. Det är förbundet som äger tävlingsbestämmelserna.
Om du tror på en "större syresättning", hur framför du det mot ishockeyförbundet?
– Det finns formella diskussioner. Och så kan det finnas mer informellt snack. Det är det som finns att säga om den saken.

Måste bygga bredden

Charles Berglund, Leksands IF, vill se förändringar i stort.
– Man måste bygga bredden och fördela pengarna mer broderligt, som fotbollen gör. Inte bara lyfta den högsta serien. Om pengarna fördelats annorlunda vore det bättre. Tv-pengarna är oerhört viktiga för oss. Nu är det en ekonomisk katastrof om du åker du givet skillnaden. Förbundet måste ta ett större ansvar för helheten. Det är ett problem att svensk hockey inte har en gemensam rörelse. SHL, Hockeyallsvenskan och Hockeyettan arbetar för sig själva. Själv skulle jag gärna se att åtminstone två lag skulle kunna gå upp och åka ner.

Svensk hockey saknar också möjligheten att förändra ekonomin över en natt, genom stora spelaraffärer. När en SHL-spelare lämnar för Nordamerika och NHL får de svenska klubbar - som haft spelaren de senaste fyra åren – dela på omkring 3,7 miljoner kronor. Sätt det i förhållande till William Nylanders senaste kontrakt med Toronto Maple Leafs - som ger svensken nära 1 miljard (!) kronor de kommande åtta åren.

NHL står utanför det internationella ishockeyförbundet och kan diktera villkoren själva - och den begränsande övergångssumman handlar mer om goodwill än någonting annat.

SHL-klubbarna kan inte göra annat än avundsjukt blicka mot fotbollen, där Hugo Larssons övergång till Eintracht Frankfurt gav Malmö FF 132 miljoner rakt in i kassan.
Med det sagt skulle övergångssumman betyda mycket för moderklubbarna i Hockeyettan och klubbarna nedåt i seriesystemet som endast kan tilldelas en mindre summa upp till 100 000 kronor från SHL-lagen, utanför det ordinarie NHL-avtalet.
– De mindre klubbarna som verkligen behöver pengarna, som fostrat spelaren, blir ofta utan eftersom de lämnar tidigt. Där ser du något som verkligen är fel i dagens system, säger Charles Berglund om NHL-avtalet.
Hockeyettans vd Jens Israelsson:
– Jag håller med Challe. Man måste ha med moderklubben till spelarna så att det ges en rättvis avkastning till de som har fostrat spelare. Det kostar väldigt mycket pengar att hålla igång seniorlag och samtidigt ha en genuin juniorverksamhet.

Arbetsro – och kamp för att överleva

Det är ingen vågad gissning att det kommer nya larmrapporter från flera klubbar givet det ansträngda läget. Svensk hockey väntas klubba igenom en nytt upplägg kring elitlicensen där klubbarna ska redovisa och prövas med en likviditetsplan inför kommande säsong, för tolv månader mot tidigare fyra.Hos ligaorganisationerna väntar olika utmaningar.

För SHL råder arbetsro, med tanke på kontraktet värt fem miljarder över sex år. Hockeyallsvenskan lär ha höga ambitioner att uppgradera avtalet om 100 miljoner per år inför nästa skrivning inför 2026, givet att ligans kvalfinaler kan utbringa ett större intresse än SHL:s SM-finaler. Med det sagt har nuvarande rättighetsinnehavaren, TV4, under hösten investerat stort i ett kommande avtal med Allsvenskan och Superettan i fotboll.

För Hockeyettan handlar det om att spela med fulla serier - och att överleva. Sveriges tredjeliga är onekligen en bra bit från rampljuset - men Hockeyettans vd Jens Israelsson betonar vikten av att samtliga seriesystem måste fungera.
– Hockeyettan är motorn i svensk hockey. Vi är Europas bästa utvecklingsliga när det handlar om att leverera talanger högre upp i seriesystemet. Utan Hockeyettan dör svensk ishockey på sikt.