Landet som drabbats hårdast av Trumps tullar

Utrikesminister Lejone Mpotjoane anländer med raska steg – han är försenad efter en sväng ut till flygplatsen för att välkomna hem kung Letsie III – och börjar tala redan innan han sätter sig vid bordet.

– Att ett statsöverhuvud kan referera till ett annat land på det sättet. Vi är ju partner och haft bilaterala relationer sedan 1966.

Han syftar på USA och Donald Trumps tal till kongressen nyligen, där den amerikanske presidenten sade att ingen hört talas om Lesotho.

Lejone Mpotjoane är en ovanlig utrikesminister med sin bakgrund. Enligt Linkedinprofilen är han specialiserad på bolagsstyrning, företagsriskhantering, revision och redovisning. En sifferkille med andra ord. Och det finns många saker som amerikanerna missat, menar han.

– Vi exporterar textilier för ungefär 240 miljoner dollar per år till USA, och de exporterar varor till Lesotho för 8 miljoner. Om man som Donald Trump bara jämför våra exporterade textilier med de fysiska varor som vi importerar direkt till oss så är det inte balans i handeln.

– Men man har inte räknat med allt, det finns många amerikanska företag här som är verksamma. Vi betalar också mycket till exempel till Microsoft och de amerikanska sociala medier vi använder.

– Om man skulle jämföra allt så skulle det bli mer balanserat.

Ministern fortsätter:

– Vi är ju omgärdade av Sydafrika, de är vår största handelspartner, och de flesta amerikanska varor kommer via Sydafrika, där vi kan handla i bulk med sydafrikanerna, och få bättre priser – vi är ju så små.

Han menar att indirekt handlar man mycket mer från USA, men då genom Sydafrika. Detta måste också räknas in.

När detta exploderade, började ni då genast ta fram data och göra era kalkyler?

– Givetvis, bara de digitala tjänster vi importerat uppgår till 50 miljoner dollar, vi använder bara amerikanska företag för våra nätverk och med sociala medier.

– Handelsbalansen är inte alls så illa som den sett ut, och då ska allt som kommer från USA via Sydafrika också läggas till.

Hur ska ni kunna bevisa detta?

– Genom våra olika experter, bland annat tullmyndigheten.

Är det inte ett problem med Donald Trump, att fakta och argument inte hjälper?

– Hahaha, amerikanerna använder sig mest av uppskattningar. När det kommer till handelspolicy så är strafftullar den sista linjens försvar, när du ökar strafftullar så är det normalt för att avskräcka från handel mellan två länder.

Planen för att blidka Donald Trump

Ett diplomatiskt svar, men sedan blir utrikesministern mer allvarlig och lutar sig fram över bordet. Det märks att han fortfarande är upprörd.

– Men när du sätter en strafftull på ett annat land och påtvingar det bara inom några dagar, det är väldigt orättvist.

AGOA-avtalet med tullfrihet för textilier, som Lesotho och andra afrikanska länder har med USA, har lett till att man byggt fabriker här.

– Man har lagt order och så kommer denna policy med strafftullar, det är chockerande. Vi måste skydda dessa order och våra arbetstillfällen.

Det är bara en ö utanför Kanada och Lesotho som hittills har fått 50-procentiga strafftullar, hur känns det?

– För vår ekonomi är det förödande, 40 procent av vår textilindustri exporterar till USA, det handlar om 12 000 arbetstillfällen.

Om Lesotho över en natt skulle förlora 12 000 jobb av de 30 000 som arbetar inom textilindustrin så kan man förstå vad det skulle betyda för ekonomin.

– Av våra 2,3 miljoner invånare är det bara närmare 100 000 som är formellt anställda, det är inom statliga bolag och privata och där ingår textilindustrin. Det är mer än 12 procent av jobben som kan gå förlorade! Och varje person försörjer fem eller sex familjemedlemmar.

Lesotho har också en enorm informell arbetsmarknad och många arbetar i Sydafrika, men för både arbetslöshetssituationen och skatteinkomster blir tullarna förödande.

– Vi är redan innan ett fattigt och outvecklat land.

Ministern och hans kollegor har dock en plan. Man måste komma bort från att importera allt, och i stället öka den egna produktionen. Men planen har också en annan dimension för att blidka Donald Trump. Bergslandet har enorma mängder vatten som man vill utnyttja för vattenkraft och som dricksvatten.

– Vi jobbar med vatten i våra jättelika dammar och vattenkraft, en enorm industri. Vi kommer bjuda in amerikanska företag till Lesotho. Vi har också diamanter här. Vi kan verkligen attrahera amerikanska företag att komma hit och tjäna pengar.

Samtidigt har Lesotho inga politiska eller ekonomiska muskler så man måste gå försiktigt fram. I huvudstaden Maseru har det redan varit möte med den amerikanska ambassaden.

När åker du till USA?

– Vi har begärt omedelbart möte, jag är standby, men jag tror kön är väldigt lång.

Mellan bönerna skymtar kampviljan

Det är söndagseftermiddag i Maseru. Tre kvinnor i färgglada kläder kliver ur en bil. Den är fylld med religiösa dekaler.

Mamonyane Clark, Matsidiso Mabathoane och Masingoaneng Phalalang kommer direkt från kyrkan.

– Vi bad för vårt land i dag på grund av det dilemma som president Trump försatt oss i, just nu är vi mitt i en stor kris. Vi är rädda för att folk ska förlora sina arbeten. Vi känner dem som gjorde det när Donald Trump nyligen drog in biståndet till Lesotho.

Men mellan bönerna skymtar det som syns överallt, kampviljan, att försöka stå på egna fötter.

– Vi måste börja klara oss själva, och inte vara beroende av USA. Tänk på alla diamanter som finns i bergen, och allt vatten, och mohairull. Vi kan klara oss!

Lesotho är det enda landet i världen där hela landmassan ligger över 1 000 meter. Det är också ett av världens fattigaste – trots en textilindustri som spottar ut miljoner klädesplagg, bland annat Levi’s som exporteras till USA.

Det fanns de som satsade på Lesothos textilindustri redan på 80-talet.

EFN talar med en kvinnlig pionjär som berättar om hur det började, men hon vill ha sitt namn utelämnat för att skydda sina affärer.

Redan 1986 exporterade hon till USA. Det var Levi’s, Old Navy och andra märken. Hon har exporterat miljoner klädesplagg över Atlanten och berättar om olika slags avtal som styrt handeln under årens lopp. Det kommer en djup suck över Donald Trumps tilltag. Dock drabbar det inte henne, det är en av anledningarna till att hon inte vill stå med sitt namn. För hon känner för de andra som nu kan förlora sina företag.

– Jag slutade för ganska länge sedan att exportera till USA, den viktigaste anledningen var att det tog så lång tid att få betalt, ibland sex till åtta månader. Nu går min produktion till andra marknader, bland annat till Sydafrika.

Ett par Levi’s 501 kostar en halv månadslön

Francina, 19, och Khojane Moleleki, 52, arbetar bägge på en textilfabrik i Lesotho.

Pappa Khojane har i varit anställd på Nien Hsing-fabriken i över 30 år, sex dagar i veckan nio timmar om dagen tvättar han Levi’s-jeans.

Far och dotter hörde om president Trumps strafftullar på radion och fick bägge en chock. Det kommer bli mycket svårt för Lesotho att sälja jeans till USA nu, säger de. Bägge är konfunderade över hur snabbt tullarna ska införas. Fabriken har ju order som sträcker sig upp till nio månader. Hur ska det gå med de varorna?

– De sade också på radion att AGOA-avtalet kommer ta slut i år, säger Francina.

Avtalet som kom till under Bill Clintons mandatperiod har gjort att Lesotho kunnat tullfritt exportera till exempel Levi’s-jeansen från fabriken några hundra meter bort till USA.

– Trump har sagt att han inte vet något om Lesotho, samtidigt säger han att i Sydafrika tar man lantbruken från vita farmare, säger Khojane och ruskar på huvudet.

Han berättar att hans arbetsgivare inte informerat någonting om hur det blir när strafftullarna börjar gälla.

– Jag är orolig över att förlora mitt jobb, är ensam med tre barn och det är bara Francina och jag som har en inkomst.

Khojane tjänar 2 800 lotis i månaden, motsvarande 1 500 kronor. Francina lite mindre. I shoppingcentret några kilometer bort kostar ett par Levi’s 501 en halv månadslön.

Men Khojane skiner upp när vi talar om Francines planer, hon vill studera till advokat.

– Jag kan spara 500 lotis i månaden men advokatutbildningen kostar cirka 35 000, och vi har inte råd att göra som många gör här, att muta sig till studiestöd.

Det skulle ta sex år för Francina att få ihop till sina studier.

Syfabriken hotas av nedläggning

Khojane reser sig och försvinner in i det enkla huset och kommer tillbaka med något i famnen.

– Jag har ett par Levis, välstrukna Levi’s modell 505.

På frågan om han fått dem av arbetsgivaren svarar han nej, han köpte dem på gatan för 80 kronor. Han tror de kan ha stulits från fabriken.

Varje dag tvättar han och hans tre kollegor 20 000 par jeans.

– Vi visiteras varje gång vi lämnar fabriken, en del försöker stjäla kläder, vakterna finner alltid stöldgodset och de som stjäl avskedas direkt.

Francina visar vägen ner mot Nien Hsing-fabriken, den syns redan från familjens hus.

Hon säger att hon gärna skulle jobba där eftersom det är närmare än den nuvarande syfabriken och så skulle hon få arbeta med sin far.

Nu hotas den av nedläggning.

Tillbaka vid huset som Khojane byggde själv för 25 år sedan är det dags för Francina att mata hönorna. Ett viktigt tillskott eftersom lönerna räcker till för att mätta fyra munnar.

– Det är jag som slaktar dem också, säger Francina och ler. Jag tror vi ska ta en i nästa vecka.