Fyrenius: Finns ett enkelt sätt att köpa ett Nobelpris

Ett Nobelpris skulle ordnas till landets stora stjärna och det fick kosta vad det kosta ville. ’Nobel-företrädaren som förklarade att det var omöjligt att köpa sig ett pris spelade naturligtvis bara sin roll, men skulle snart mjukna’, tänkte den utsände representanten. Det var ju otänkbart att ett pris som utsågs av lätt obskyra kommittéer i länder långt uppe i norra Europa inte skulle gå att muta sig till.

Efter alla bisarra turer i Svenska Akademien känns det inte lika självklart att säga det, men med många år i Nobelstiftelsens tjänst bakom mig vågar jag ändå utan darr på rösten säga: Ett Nobelpris går inte att köpa. Åtminstone inte genom direkt bestickning.

Ett Nobelpris genererar ett enormt värde till den som får det och till det universitet, organisation eller förlag som pristagaren är knuten till. Att det därför läggs stora resurser på att bättra på oddsen är därför inte konstigt. Prissumman, numera elva miljoner svenska kronor (att delas mellan flera pristagare av samma pris), är det lilla i sammanhanget. För att inte säga marginella. Universiteten har lättare att få toppstudenter och donationer. Forskningsintensiva storföretag slåss om att ha Nobelpristagare i sina advisory boards och styrelser. Som pristagare behöver du inte längre direkt kämpa för att behålla din professur och dina talararvoden ökar med minst 10x. Är du som pristagare knuten till UC Berkeley, USA, är du t.o.m. garanterad en egen parkeringsplats på bästa plats utanför det prestigefyllda universitetet.  En författare som får ett Nobelpris kan räkna med en enorm försäljningsboost världen över. Bara i Sverige räknar förlagen ofta med att sälja böcker för ytterligare minst tio miljoner kronor av en Nobelpristagare (Tomas Tranströmer lär vara den som sålt bäst i Sverige efter att priset tillkännagavs 2011). Och på den geopolitiska scenen pågår en ständig kamp mellan länder för att genom Nobelprisets aura visa att de såväl bedriver framgångsrik forskning som ett tecken på att landet är ett framtidsland. I Sydkorea har det till exempel lagts enorma resurser på att få fram landets första pristagare i vetenskap, hittills utan framgång. Så den namnlösa gata i Seoul som regeringen bestämt ska namnges efter landets första pristagare inom det vetenskapliga området, förvillar fortfarande stadens många taxichaufförer.

Den mytomspunna urvalsprocessen lär ingen någonsin fullt ut få insikt i, men det vanligaste (och tråkigaste) svaret Nobelpamparna ger, om något, på frågan om vad man ska göra för att få ett av de vetenskapliga Nobelpriserna är att långsiktigt satsa på så kallad grundforskning. Att titta på hur mycket ett land lägger på Forskning&Utveckling i relation till sitt BNP är ingen dum indikator kopplat till framtida Nobelpris. Högst andel lägger Israel, Taiwan, Sydkorea och USA. Sen är det nog inte fel för hugade kandidater att visa upp sig i Stockholm, där de vetenskapliga nobelkommittéerna har sina säten. Att världens ledande forskare oproportionerligt ofta är i Stockholm för föreläsningar kanske inte enbart handlar om det fina februarivädret eller trevliga gästforskarbostäder.

Men det finns ett enkelt sätt att köpa ett Nobelpris. Köp en äkta medalj (präglade i 18k guld och förgyllda med 24k guld). På senare år har andrahandsmarknaden varit intensiv. Det som initialt sågs på som något fult och möjligen kunde ursäktas med att pristagaren eller hens familj behövde pengar till sjukvård etcetera, har på senare tid blivit big business. När Francis Cricks (klassiskt pris i medicin 1962 för upptäckter kopplade till DNA) medalj såldes för närmare $ 2,3 miljoner på en auktion 2013 öppnades många (giriga) ögon och det blev en strid ström av medaljer som auktionerades ut. Nobelstiftelsen gick så långt att de utredde om det var möjligt att förhindra dessa auktioner, men insåg att jurisdiktionen var snårig. 2022 sattes ett svårslaget rekord när medaljen som tilldelats Dmitrij Muratov, fredspriset 2021, för hans insatser för att skydda yttrandefrihet (som redaktör för Novaja Gazeta) såldes för hisnande $103,5 miljoner till en okänd köpare. Pengar som redan på förhand vara sagda att doneras till UNICEF med tanke på Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina.

När veckan är över har ytterligare 66 miljoner av Alfred Nobels arv och Riksbankens pengar (de sistnämnda bekostar priset i Ekonomi till Alfred Nobels minne) hittat nya ägare i form av nya Nobelpristagare. Värden för betydligt mer än så har skapats. ”Price is what you pay, value is what you get”, som Warren Buffett brukar säga.