Galjonsfigur för en rörelse i medvind
Grundaren av Frankrikes högerextrema parti Front National är död. Jean Marie Le Pen överlevde sin skapelse med mer än ett halvsekel. I en självbiografi för några år sedan beskrev han sig som en sorgsen man, men politiskt blev han minst sagt framgångsrik.
Född i Sävsjö 1961, journalist och författare, före detta politisk redaktör på Expressen och Dagens Nyheter. Niklas har bland annat varit programledare för ”Min sanning”, ”Ekdal & Ekdal” samt ”Politik i bokhyllan” på SVT. Han är ekonomisk-politisk kommentator på EFN.
Niklas Ekdal
Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.
Med någon veckas mellanrum går den amerikanska liberalen Jimmy Carter och den franska högerpopulisten Jean Marie Le Pen ur tiden. Den sistnämnde gjorde större avtryck i politiken – trots att han aldrig regerade – som galjonsfigur för en rörelse i medvind.
I januari 2025 avgår en liberal premiärminister i Kanada samtidigt som extremhögern bildar regering i Österrike. En Donald Trump med nära nog oinskränkt makt är på ingång i Vita huset. Hans vän och sponsor, världens rikaste Elon Musk, vevar mot regeringarna i Tyskland och Storbritannien till stöd för ytterkantshögern. I Frankrike är sittande president Emmanuel Macron en lam anka, medan initiativet glidit över till nästa generations högerpopulist Marine Le Pen.
Ett politiskt landskap som inte ens pappa Le Pen kan ha drömt om när han bildade partiet 1972.
Faderns antisemitism blev till sist för mycket till och med för hans egen rörelse.
Under större delen av sitt politiska liv befann han ju sig i marginalen. Rasism, nostalgi kring Frankrikes koloniala förflutna och ambivalens kring det franska samarbetet med Nazi-Tyskland under andra världskriget verkade, ska vi säga, omodernt.
I presidentvalet 1974 fick Le Pen mindre än en procent av rösterna. Men den politiska stämningen förändrades, inte bara i Frankrike, i takt med ökat motstånd mot invandring och mångkultur. I valet 2002 tog han sig till andra omgången efter att ha slagit vänsterns kandidat i första.
I presidentvalet 2007 gick det sämre. Jean Marie Le Pen slutade på fjärde plats med dryga tio procent av rösterna. Rörelsens stora lyft kom först när dottern tog över 2011. Faderns antisemitism blev till sist för mycket till och med för hans egen rörelse.
I finalen mot Emmanuel Macron 2022 nådde Marine Le Pen 41,5 procent. I parlamentsvalet 2024 tillräckligt för att kortsluta fransk politik, i ett prekärt ekonomiskt läge med ohållbara underskott.
Ex-presidenten Jimmy Carter levde till 100 år och den före detta främlingslegionären Le Pen till 96. Bägge födda under det glada tjugotalet, när västvärlden upplevde en sällan skådad högkonjunktur och såren efter första världskriget verkade läka.
De strategiska trenderna – globalisering och avkolonisering – blev inte i Jean Marie Le Pens smak.
En obskyr underofficer vid namn Adolf Hitler gav ut boken ”Min Kamp”, som han skrivit i fängelset efter ett kuppförsök mot Tysklands bräckliga demokrati. I Paris skrev den blivande Nobelpristagaren Ernest Hemingway ”Och solen har sin gång”. I Sverige skildrade Birger Sjöberg 20-talets börsyra i ”Kvartetten som sprängdes”.
Börskraschen 1929 och 30-talets stora depression förändrade allt. Ytterligare ett världskrig följde, sedan ett kallt krig mellan öst och väst. De strategiska trenderna – globalisering och avkolonisering – blev inte i Jean Marie Le Pens smak.
”Mina idéer var före sin tid”, konstaterade han i en intervju 2018. ”Men idag är de i takt med verkligheten.”
Ingen kan förneka tyngden i den iakttagelsen. Frågan är om politiker som Jean Marie Le Pen varit hönan eller ägget? Svaret blåser just nu i vintervinden.
