Händelser vid vatten – osämjan på Dalarö efter Bonnesen-domen

Det började med att vågorna med det bräckta vattnet slog upp ovanligt hårt mot bryggan och expansionstakten inom byggsektorn bara ökade och ökade. Thomas Sandell hade accepterat att rita ett nytt förslag till att ombilda Gamla Bellevue till ägarlägenheter. Man enades och avtal signerades. Journalisten Claes Britton blev milt sagt förbannat. Till den grad så uttrycksfull att det kändes som det låg ett hot i luften. De tidigare så såta vännerna Sandell och Britton stillade sig till sist en smula. Men det är klart att planerna på Gamla Bellevue låg kvar och riktigt som förr blev det inte. Från början var Gamla Bellevue tänkt som ett badhotell att söka sig till för lugn och rekreation. De senaste åren med något sorgligt vilande över sig för att sedan väckas till liv med grävskopor och lastbilar som dundrade in på parkering och ett allmänt sorl i kön till Norbergs livs – blev det verkligen rätt och riktigt nu?

Vågorna med det bräckta vattnet slog upp mot bryggan och visst kan man känna hur ett missnöje börjar gro och även om Sandell visst ritade fina hus och bor på Ängsö så skulle ju väldigt mycket vacker bebyggelse försvinna i och med de här nya planerna. Skulle Dalarö någonsin bli sig likt? 

Strindberg & Zorn satte prägel

Dalarö är anrikt. Det går inte att komma ifrån. Både August Strindberg och Anders Zorn har satt sin prägel på bebyggelsen.  

Faktiskt på just Brittons brygga, bredvid Bellevue, ställde Anders Zorn upp staffliet sommaren 1886 och de första penseldragen till det som skulle bli ”Sommarnöje” påbörjades. Målningen såldes i december 2021 för 29 475 000 kronor på Stockholms auktionsverk.

Den tidigare högsta noteringen låg just Strindbergs ”Underlandet” bakom med 22 600 000 kronor.

”Cap Strindberg” kallade han för övrigt sin egen stuga på Dalaröudd. Vågorna med det bräckta vattnet slog upp mot bryggan även här men till sist kunde rivningshotet avvärjas av den lokala hembygdsföreningen.

Dalarö?

En välbeställd semesterort av småstadskaraktär i Haninge kommun. Hit har huvudstadens invånare tagit sin tillflykt sedan förra seklet. De rikligt utsmyckade trävillorna på höjden vittnar om forna tiders välstånd. Kring den minimala stadskärnan, då är ändå beskrivningen generöst tilltagen, möts det lilla samhällets invånare och förfasas över nya tiders byggnation. Så har det alltid varit ty på Dalarö har man alltid haft förmågan att förfasas över utveckling – eller förfulning. Inte alls ovanligt på särskilt vackert belägna platser.

Men det är inte bara Gamla Bellevue som skakat Dalarö den senaste tiden.

Samma med Lyngsåsa där vågorna med det bräckta vattnet slog upp hårt mot kajkanten. Från början uppförd som privathem åt tidningsmagnaten Erik Åkerlund för att sedan vara folkhögskola under en tid. Sedan 2020 förvärvad av bostadsrättsföreningen Jungfrufjärden. I en av de nio lägenheterna bor Birgitte Bonnesen. Hon väljer vänligt men bestämt att avstå från att kommentera mål: B 2457-23 där hon av hovrätten dömdes till fängelse i ett år och tre månader för grovt svindleri alternativt grov marknads­manipu­la­tion när hon uttalade sig om bankens åtgärder mot penningtvätt.

Några stenkast därifrån bor åklagaren i fallet. Ibland har de två mötts på gymmet.

Vad säger ungarna om sådana möten?

Stelt?

Kan näringslivet lita på myndigheterna?

I svallvågorna av den domen har näringslivet befunnit sig som ett kollektivt frågetecken:

Är straffet rimligt?

Finns det en genusaspekt?

Vad betyder den här domen för rättsstaten?

Vad kan man ens uttala sig om framöver?

Men också:

Kan näringslivet lita på myndigheterna?

Någon ska senare tala om att vi befinner oss i ett vakuum. Att tunga företrädare för näringslivet famlar runt i spåren av domen. Få vill ställa upp och prata med namn. Men det finns några röster som mobiliserar för att se till att driva opinion kring Birgitte Bonnesens sak.

Dessa är:
Eva Redhe
Mats Qviberg
Jan Söderqvist

Nu låter vi dem komma till tals:

Eva Redhe har en gedigen bakgrund i finansbranschen. Hon har bland annat en bakgrund på Investor, varit vd och ordförande på Erik Penser Bank, styrelseledamot i Första AP-fonden, ledamot i Nordic Growth Market samt ledamot i ett stort antal börsnoterade bolag. 

Svårt att andas när domen kom

Den 10 september när domen mot Birgitte Bonnesen kom fyllde hennes son 25 år. På kvällen samlades familjen för att fira. Under middagen gick man laget runt för att berätta om sin dag. Eva Redhe delade då att hon hade fått svårt att andas när hovrättens dom kom tidigare under dagen, att hon hade känt sig uppgiven. Men att hon samma kväll bestämt sig för att försöka göra något åt det hon kallar ett justitiemord.

Hon är tydlig med att hon inte kände Birgitte Bonnesen innan processen började och att hon deltar i debatten för att försöka bidra till ökad chans att Högsta domstolen ska ge fallet prövningstillstånd. Det är viktigt för rättsstaten, och därmed för demokratin, menar hon. 

Men det är också viktigt för börsen.

– Domen kan komma att begränsa informationsgivningen på börsen. Information är oljan som gör att utbud och efterfrågan på kapital kan matchas på en kapitalmarknad.  Att man kan bli dömd till fängelse för något man inte sagt riskerar att skrämma till tystnad. Det skulle kunna leda till minskad information och därmed en försämrad kapitalmarknad. Och det vore inte bra för Sverige.

Vad ska hända nu?

Eva Redhe suckar: Vi är ett löst nätverk som har kontakt i frågan. Nu är det bara att vänta. 

– Jag har kontakt med många personer i ledande ställning som upprörts över domen. Gemensamt är att i princip alla jag haft kontakt med menar att det är orimligt att dömas till 15 månaders fängelse i detta fall, att man hoppas att HD åtminstone ska pröva påföljden. Men jag tror att opinionen behöver institutionaliseras. Det vore bra om aktörer som exempelvis Kollegiet för Svensk Bolagsstyrning, Svenskt Näringsliv och Företagarna kunde ge sin syn på varför HD bör ge vägledning i detta fall.

”Har i princip fel i allting”

I Lucca i norra Toscana sitter författaren Jan Söderqvist. På hans meritlista står sedan tidigare utgivning av ”Nätokraterna” och ”Det globala imperiet” tillsammans med Alexander Bard. I Toscana men genomförkyld.

Tanken är att han ska försöka vila och ta det lugnt i några dagar.

Om förlagsbranschen säger han att den inte är direkt snabb. I över två år har han noga följt turerna kring Birgitte Bonnesen. Boken är klar.

Alla förhandlingar har han suttit med på.

Allt har han läst.

– Och det har lett mig fram till slutsatsen att ”Uppdrag Granskning” i princip har fel i allting. De har inte fått en siffra rätt i sin granskning men de har lyckats sätta i gång ett drev som fått i gång både Finansinspektionen och Ekobrottsmyndigheten. Det leder till att Fi bötfäller Swedbank med hisnande fyra miljarder och banken tar av aktieägarnas pengar och betalar rakt av och hänger sedan ut den tidigare ledningen på ett sätt som aldrig skådats tidigare.

Är det bra att driva uppmärksamhet kring fallet innan Högsta domstolen ger besked om en eventuell prövning?

Jan Söderqvist funderar innan han tillägger:

– Det kan nog slå åt båda hållen. HD vill nog inte att det ska se ut som ett drev där de låter sig påverkas. Problemet är att det inte finns någon praxis att luta sig mot. Birgitte Bonnesen är dömd för svindleri men utan egen vinning. Det har vi inte sett i svensk rättspraxis tidigare. Hur ska det hanteras? Jag tror att det är få som vill gå ut med namn och berätta vad de tycker och tänker om den här domen för jag tror att många är rädda för att vara på förlorarsidan. Det här leder till en tystnadskultur bland börschefer som till sist inte vågar prata med media.

”Alla trodde det var en enkel vinst”

Mats Qviberg är lokalpatriot och Dalaröbo sedan mer än 30 år tillbaka. Dessutom har han varit utsatt för en liknande process i den så kallade HQ-affären.

Qviberg är upprörd. Han tycker det måste skrivas mer om Bonnesens situation.  

– På Dalarö har det inte varit ett ord om Birgitte Bonnesen på hela sommaren. Ingen på Dalarö trodde hon skulle bli fälld utan alla trodde att det var en enkel vinst. Alla har bara pratat om Claes Britton och bråket med Thomas Sandell och bebyggelsen på Gamla Bellevue. Jag gillar både Claes och Thomas som typer men vad man tycker om Thomas Sandells hus är ju en ren smaksak. Men man kan ju inte föra krig och bete sig som Britton gör för att man tycker ett hus är fult. Hela sommaren har det varit skriverier om det här bråket och nästan varje dag har det varit bilder i kvällstidningarna och på Facebook. Sedan kom den fällande domen mot Birgitte och det var verkligen en kioskvältare för alla som var kvar men alla opinionsbildare hade redan flyttat hem till stan då.  

Mats Qviberg säger att det finns ett tryck ifrån näringslivet att domen måste redas ut.

– Det här handlar om gamla oförrätter och kulturella fördomar och sådant kan vara lika allvarligt om man river ett gammalt hus som om man ska leda en bank. Dessutom är hon kvinna och alla andra på toppen av näringslivet är män, nästan alla. Sedan är det danskan och den starka jylländska brytningen. Bitvis dömdes Birgitte säkert på grund av en språkförbistring. Jag umgås med henne ganska mycket och ibland får i alla fall jag fråga om. Domen är faktiskt helt obegriplig.

– Vad som kommer hända nu? Vi kommer få ett tyst näringsliv. Om inte domen prövas. Ingen verkställande direktör kommer våga säga någonting. Alla kommer bete sig som Trump det vill säga bara vända sig om och gå.

” Försonats är för mycket sagt”

Om Mats Qviberg är både lokalpatriot och Dalaröbo sedan mer än 30 år tillbaka är Claes Britton något mer. En släkting till Britton har spårat familjens rötter tillbaka till 1600-talet. Nu står han och ser ut genom sitt köksfönster. Jungfrufjärden är fantastisk men bara några meter från kajkanten syns det som han beskriver som en lagerbyggnad. 

– Det finns fortfarande inget bygglov som vunnit laga kraft men de kör på ändå och har fullständigt massakrerat parken utanför Gamla Bellevue. Jag känner stor sorg över att det har blivit så här men också ilska och frustration och det är jag inte ensam om utan det gör alla gamla Dalaröbor. Det är ett av många enorma ingrepp här där man fullständigt förstör hela Dalarö med all ny bebyggelse. Lyngsåsa är ett annat exempel på något som ser förjävligt ut och där man gjort en stadsbebyggelse i något som ska vara en by men den förändringen syns åtminstone inte från sjön på samma sätt. Det har fått exploatörerna att förstå att man kan bygga i en helt annan skala här ute.

Har du och Thomas Sandell försonats än?
– Försonats? Jag har försökt att skilja på sak och person men försonats är för mycket sagt. I stridens hetta skrev jag: förberedd dig för strid ditt jävla svin på Facebook men det var kanske en olycklig formulering. Men skadan som man gör på Dalarö nu går aldrig att reparera. Alla – utan undantag – är helt chockade och jag måste driva det här vidare så långt det bara går. 

Om man ska få rätt mot staten hur ska man opinionsbilda då? Högljutt med media eller tyst och med jurister?
– Jag tänker inte vara tyst om det som sker utan jag kommer fortsätta på alla möjliga sätt för det är jag skyldig mitt och min familjs arv. När man bygger på det här sättet är det enorma övergrepp som begås. Kyrkan och klockstapeln syns inte längre från sjön. Det här handlar om girighet. Enbart om girighet.

Kort replik från Thomas Sandell: Jag kan bara konstatera att folk alltid är ängsliga när det sker förändring i deras närmiljö.

Såldes nyligen för 63 miljoner

En annan brygga som det bräckta vattnet tidvis varit mycket ansträngande vid är en mytomspunnen fastighet som en gång tillhört författaren Hjalmar Bergman och sedermera Oscar Properties grundare Oscar Engelbert. Det vackra huset på Smådalarö ligger på en udde vid vattnet och får anses vara ett av Dalarös bästa lägen.

Engelbert fick ärva fastigheten av sin familj men den såldes nyligen för 63 miljoner. 

Köpare: Jonas Ramstedt, vd för fastighetsbolaget Landia.

Enligt Fastighetsvärlden gjordes även ett tilläggsförvärv av Ramstedt på tre obebyggda grannfastigheter som ägts direkt av Oscar Properties. Den prislappen landade på 68 miljoner kronor.

Vilken brygga Oscar Engelbert själv står på nuförtiden är svårt att svara på.

Thank you for your email. Please be advised that I no longer use this email address For any questions, please contact my assistant at [email protected]

Klart det blir vågskvalp.

Tystnadskultur? Det har både Mats Qviberg och Jan Söderqvist varit inne på.

Love Bonnier är sommarboende på Dalarö sedan generationer. Dessutom grundare av pr-firman Stockholm 500. Han vet hur vågorna med det bräckta vattnet kan slå upp ovanligt hårt mot bryggorna vid fjärden.

– Jag tror absolut att det kan leda till en mer riskaversiv inställning bland beslutsfattare i näringslivet. Kalkylen för att ställa upp på en ansvarsutkrävande intervju blir inte bättre när det ligger ett potentiellt fängelsestraff i vågskålen. Det finns ju ingen lag som säger att man måste ställa upp på intervjuer. Det ingår visserligen i jobbet om du representerar ett stort noterat bolag till exempel, men det kan absolut bli svårare att både få ställa frågor och dessutom få vettiga svar. 

Kan HD påverkas i någon riktning?
– Jag är inte jurist, men som generell princip brukar individer ha svårt att hålla sig helt isolerade från den allmänna diskursen. 

Vågorna med det bräckta vattnet fortsätter att slå upp mot bryggorna och vid varje brygga står en börsdirektör och skakar på huvudet åt eländet. Men ingen vågar ta ton. I alla fall inte nu. Men rätt är inte det som sker nu. Så säger de i princip unisont. Det nya tysta näringslivet?

– Det vi ser nu är en krock mellan logiken att vara politiker och att vara toppchef inom näringslivet. När tidigare politiker som Göran Persson, Jens Henriksson och Anders Sundström tog över ledningen på banken tog de med sig en ny tradition. I politiken kastar man fienden under bussen och man gör det utan att blinka. Så har inte vi i näringslivet gjort tidigare. Just nu befinner vi oss i ett vakuum för vi måste få utrett vad som gäller och varför?

Skriver om rättsövergrepp

Birgitte Bonnesens advokat Per E Samuelsson vill inte bli intervjuad. Men han har just släppt ytterligare en bok. Tidigare har Bombmannen Lars Tingström och fröken Florence Stephens på Huseby avhandlats. Gemensam för utgivningen är att det är flyhänt skrivna böcker om uppmärksammade rättsfall. Den här gången har han tillsammans med parhästen Lena Ebervall tagit sig an människoödet Johnny Bode.

Om boken skriver förlaget:

Mycket har skrivits om Johnny Bode. Men ingen har skrivit om de rättsövergrepp han utsattes för.

Förrän nu.

Prognos för Dalarö?  

Verkar kunna bli stökig sjö även framöver.