Här slutar jakten på skogens konung

Nu måste han ta tag i det där med synen. Glasögon som immar igen är inget att vänja sig vid utan nu är det dags för operation. Dessutom säger läkarna att hans synfel lämpar sig perfekt för att opereras även om det klart är lite business över det där omdömet. Karln har en rejäl näve, en sådan som utvecklas i takt med att en pojke går från hockey till skogsvård och sedan stannar ute i marken för jämnan och är så rapp i benen att han avverkar en Maraton på 2 timmar och 25 minuter i sin ungdom.

Tävlingsmänniska?
Jo, det får man nog lov att säga. Ulf Larsson har varselkläder, arbetsskor med hätta, jeans och udda kavaj. En uppdaterad version av Sven Wollters gestaltning av Axel Flogfält i Änglagård. Vilket då självklart inkluderar ett eget skogsinnehav på fina 1000 hektar i Jämtland.

Fabriksområdet badar i motljus och Sundsvall har just presenterat 10 minusgrader när Sofia Burström tar täten som vår guide genom området. Nu är det kö med lastbilar som vill få det här klart innan helgen tar vid. Jag hinner se Ulf Larsson pilla bort lappen ”besökare” på hjälmen innan vi går mot timmeravlastningen. Betänk att det är dygnet runt som gäller här året runt. Björk och gran kan numera blandas i den nya massan.

Doften av sulfat lägger sig över SCA.
Då gör han det.
Jag har längtat efter att det här ska ske.
– Känner ni, frågar han?
Kort tystnad.
– Det doftar.
Kort tystnad igen.
– Det doftar pengar.
Sen garvar han.

Patron? Nix!

Här sitter mannen som basar som Europas största privata skogsägare där 70% av värdet är relaterat till skogen och övriga till industrin och förädlingsprocesser.

Men det där att vara skogspatron känns han inte vid. Nog för att han visst trivs bäst i markerna, det är inte alls det. Men patron, det är något annat.
– Patron är gamla tidens epitet för något som inte var så salongsfähigt och från en tid då folk här upp i Norrland lurades av sin skog av patronerna. Men med det sagt är sanningen att om inte skogstillgångar hade samlats i någon form av kritisk massa med kapital att investera i industrier, då hade skogen varit värdelös och det är samma sak med industrierna utan skogen. Men bilden av en skogspatron handlar nog om tycke och smak men för mig låter det inget vidare.

Han såg dagens ljus i byn Vuollerim utanför Jokkmokk. Trakter som helt präglats av basindustrin och antingen så gick man till skogen eller till vattenkraften eller till gruvorna och malmen. Far gick bort tidigt och mor fick MS så Ulf Larsson hade ett ansvar som gjorde att han inte kunde ta sig an en internationell karriär. Faktum är att han därför aldrig bott söder om Sundsvall. För honom stod det tidigt klart att han hade att välja mellan skogen och någon ingenjörsutbildning.
Han blev jägmästare.
– Jag hade kunnat välja att helt låta bli att studera och det hade inte setts som konstigt. Det fanns mycket jobb med fina villkor på vattenkraftverket och många av mina kamrater levde gott på det. Men vi jobbade alltid i skogen på somrar och lov och röjde och planterade från 13-års ålder så då blev skogen naturligt för mig.

Ser ni honom framför er? Tidig tonåring i trakterna kring Jokkmokk och med små plantor i händerna som han ordentligt placerar ned i jorden. Nästan något existentiellt över kretsloppet han plötsligt är en del av.
– Skogen är centrum för SCA och det är centrum för mig. Jag är född och uppvuxen där och numera har jag ju köpt på mig skog privat och det är inte bara för att det är en bra penningplacering utan för att jag vill kunna jobba i skogen själv och äga marken i anslutning till min gård. Jag röjer, planterar och jagar och dit går nästan all min lediga tid.

Det finns tre nya jämthundar i familjen och årets jakt med dem har gått hyfsat. Det är inte längre lusten att fälla en till älg som är drivkraften, utan samspelet mellan hund och människa i naturen som lockar.
– Jag har en svensk-finsk dubbelchampion på både jakt och utställning och sedan har jag en tik på tolv månader som ska meriteras nästa år. En av grabbarna har en tik som fungerar väldigt bra också så just nu har vi en bra besättning. Men det kan gå fort och helt plötsligt står man utan hundar.

Läkare hade det bättre förr

Sundsvall är burget. Sådant märks direkt. Den ombyggda hamnen innefattar en ny sjöstad med lägenhetskomplex som lutar sig ut över vattnet med inglasade balkonger och stora fönster som kan släppa in mycket ljus och göra människorna därinne lyckliga. Med sina fastighetsbestånd i sten som påminner om det hemska som kan hända en stad byggd i trä men som nu kan erbjuda unika boenden i hus med namn som Dahlman-Nodlingska huset (efter grosshandlarna), Hirschska huset (efter grosshandlaren), Wikströmska huset (efter byggherren) eller Elfströmska huset (efter läkaren, och observera att det var på den tiden läkare kunde bygga privata stenpalats åt sig själva efter Edvard Bernhards skiss). Villorna på höjden som har magisk utsikt över viken. I fonden SCAs enorma anläggning som en slutgiltig garant för att systemet Sundsvall säkras. Säg mycket i Sundsvall men inget om fabriken. Här är den vacker. Om kvällen är det en värmande fylla i luften på värdshuset där julbordsentusiasterna strax slår sig ned. På morgonen står det rök ur allas munnar och Stockholmarna i tunna jackor och dansskorna på får skämmas när de halkar kring statyn av Kai Gullmar, kan du inte sjunga så vissla åtminstone. Visst, kanske det värmer lite nu.

– Vad händer med Sundsvall utan SCA?
Expediten gör bara en kroknande min. Frågan lämnar hon kvar på disken. Nog fattar jag. Hit flyttade Ulf Larsson tillbaka huvudkontoret från Stockholm när Essity avknoppades. Om Sundsvall glömmer det?
Nej.
– Det var inget svårt beslut utan det var helt självklart. Vårt skogsinnehav är här och ledningen ska vara nära industrin och vi ska vara nära de människorna som gör jobbet. Efter spliten var det ingen som tyckte det var konstigt. På OMX 30-listan finns inget bolag norr om Stockholm, säger Ulf Larsson.

Inget bolag utom SCA.

”Det är en ägarfråga”

2017 splitades SCA och Essity såg dagens ljus. En förhärdad analytiker sammanfattade det enligt följande: Kvar blev SCA som det tråkiga träbolaget Essity blev det häftiga hygienbolaget. Larsson håller inte med.
– Jag tycker man kan titta på värdeutvecklingen på börsen sedan delningen och utgå från det när man fäller sin kommentar. Skogen var kraftigt undervärderad i sin gamla kontext.

Han säger det med ett visst mått av säkerhet i rösten.

Så det var rätt att dela bolaget?
– Jag var inte med i den processen men delningen har medfört att vi har kunnat fokusera på skogen och det har varit bra värdeutveckling för våra ägare.

Borde man slå ihop bolagen igen?
– Det är en ägarfråga så det har jag ingen uppfattning om. Jag tycker generellt inte att man ska dela och slå sönder fungerande värdekedjor men just i det här fallet har det varit positivt.

Skillnaden på ledarskap och statsmannaskap

Hur är Ulf Larsson?
Blygsam, framhäver sig inte alls, står där rätt upp och ned och vevar med handskarna till en förare som åker förbi, slår sig i slang med killarna i ett kontrollrum om hockeyn. Träffar du honom får du anstränga dig för att förstå att han är vd för ett stort börsbolag.

Hur tar Stockholm emot honom när han tar tåget ned? Trygg, effektiv och lågmäld. Han har mycket kontakter med politiker och ägare som han måste träffa. Inte fan sätter de sig på honom i sakfrågorna.
Sedan kan man skilja på folk och folk på börsen med en enkel regel.
Ledarskap är det som vanligt folk som bara vill tjäna mycket pengar ägnar sig åt för att lyckas. Sedan finns den en annan typ, låt oss gå nivån över ledarskap och kalla det statsmannaskap.
Det är något helt annat.
Hur man identifierar det?
En statsman på börsen hänvisar gärna till Aktiebolaget Sverige.
Och det gör Ulf Larsson två gånger under vårt samtal.

Medietränad? Jo, tack!

Det märks direkt hur obekväm han är i intervjusituationen. När vi hamnar bakom ett konferensbord och han plötsligt börjar lajva fritt från alla de QaA-dokument som hans aldrig så effektiva pressavdelning har pumpat upp honom med.
– Jag tycker nog politikerna gör sitt bästa för att ...
I foajén mellan skål och vägg.
– Det är väl klart som faen att regeringen måste ...
Sammanfattningsvis en diplomatisk sats.
– En högre grad av politisk förutsägbarhet skulle gynna branschen och investeringsviljan och det vore i sin tur bra för Aktiebolaget Sverige.
Försiktighetsgeneral till trots miljöpartist är han inte.
– Det som skedde under sju år med Miljöpartiet som ansvarig för klimatfrågorna var en katastrof för svensk basindustri. Jag är intresserad av miljöfrågorna men jag tror att sättet Miljöpartiet agerar på är kontraproduktivt.

Har Miljöpartiet kidnappat miljöfrågorna?
– Ja, så är det. Det har blivit en maktfråga nu där de inte deklarerar hur deras politik ska finansieras eftersom den är tillväxthämmande. Jag har respekt för att de tycker som de gör men de måste också säga hur det ska gå till att genomföra sin politik annars är man direkt ohederlig.

Jämför med en annan tung skogsägare. Holmens vd Henrik Sjölund som i oktober i år harklade sig och tog till orda:
– Regeringen? De har startat bra utredningar och vi gillar det de gör och det de säger men frågan är om det blir någon verkstad av allt detta när det nu är halvtid i mandatperioden?

Då blev Larsson förbannad

Han kan nog ta mycket skit. Strunta i konventioner och ger nog fan i statusprylar. Skyltar inte med makt, pengar eller annat. Lågmäld in i märgen.
Vad är det finaste det går att säga om en människa på 20-talet?
Autentisk.
Där har du honom.
Men en sak kan få Ulf Larsson att reagera kraftfullt. Det är att få sin heder ifrågasatt. Att kallas lögnare och just det blev han kallad vid Viceroys blankningsräd i januari där de menade att det fanns en nedsida i SCA:s aktie med över 50 procent.
– Jag är ju bara människa. Adrenalinet drog till lite grann och jag blev förbannad även om jag kunde kontrollera mig. Det som gjorde ondast under blankningsattacken var att bli ifrågasatt om jag talade sanning och att min heder blev ifrågasatt. Det värsta som man kan göra mot mig är att anklaga mig för att ljuga. Det här var en attack på hur vi redovisar våra tillgångar och ytterst ett ifrågasättande av hur jag leder SCA och då blev det personligt.

Förbannad men inte ledsen. Därtill har han varit med för länge. Nu utvärderar han insatsen efter Viceroys attack som kom dagen innan SCAs rapport och då aktien snabbt dök 10 miljarder. Efter den tysta perioden gick Ulf Larsson direkt i svaromål.
– Hade jag inte varit jävligt säker på hur det här låg till då hade vi inte kunnat vara lika snabba. Vi fick direkt möjlighet att kommentera de fyra anklagelser som vi beskylldes för. De första tre var så klantigt framlagda och dåligt underbyggda att det inte var särskilt svårt att bemöta. Den första var att vi bara hade inkompetent personal på SCA, där kände jag mig trygg att så inte var fallet. Nästa var att vi skulle ha mycket mindre skog på våra marker än vad vi redovisar per kvartal men den var också enkel att bemöta eftersom vi i Sverige har en nationell skogsstatistik sedan 50-talet och den vidimerade att vi snarare hade mer skog på våra marker än vad vi själva sa. Det tredje var att vi avverkade mer än tillväxten och det kunde vi också vidimera med skogsstatistik att det inte stämde.

Så långt kände sig Ulf Larsson säker när han första gången tog del av rapporten från Viceroy.
Men det ville sig inte bättre än att det fanns en fjärde fråga att besvara.
– Övervärderar vi vår skog? Det är en relevant fråga tycker jag och det enda vi kan göra är att redovisa det sätt som vi faktiskt värderar skogen. Väldigt enkelt uttryckt tittar vi på de transaktioner som sker i de områden där vi har vår skog och hur mycket som betalats per kubikmeter och sedan viktar vi det så det ska spegla vårt skogsinnehav och multiplicerar sedan med den volymstående skog som vi har. Den modellen gav upphov till om de här transaktionerna modellen baseras på verkligen räcker för att värdera ett så stort skogsinnehav som vi har. Ja, vi tycker det men här går det att tycka annorlunda. Vi tar snittpriset de senaste tre åren, men man skulle kunna ta ett specifikt år i stället. Kan man garantera att det här alltid kommer gå upp? Nej, det kan man inte göra. Det här är som fastighetspriser som ibland går upp och ned. Men det viktiga är att det är tydligt och klart hur vi gör och hur vi tänker.
Aktien repade sig efter rapporten.
– Viceroy gav sig på fel bolag. Jag tror inte att det här händer igen.

Nu är det match

Blankattacken är glömd. Ulf Larsson befinner sig på en annan plats. Stora fabriksinvesteringar som slukat kassaflöden är klara nu. Full produktionskapacitet ska uppnås kommande år.
– Sedan 2017 har SCA haft en väldigt kraftig investeringstakt och investerat fyra miljarder kronor årligen vilket är nästan 20% av vår omsättning. Det har gått till vår kärnverksamhet som skogen, i ökad massakapacitet, förpackningspapperskapacitet och i sågverkskapacitet. Vi har avvecklat hela tryckpappersverksamheten och sedan 2012 har vi gått från att leverera 2 miljoner ton tryckpapper till inget tryckpapper alls för att vi inte längre ser den affären i takt med ökad digitalisering. Nu är vi fokuserade på riktiga tillväxtområden.

Ulf Larsson och hans SCA är på en bra plats i bemärkelsen att stora fabriksinvesteringar som slukat kassaflöden är nu avklarade. Full produktionskapacitet ska uppnås kommande år. Den av honom framtagna strategin är implementerad. Kassaflöden har nyttjats för framtida investeringar och kassaflödeskapaciteten har fördubblats.
EFN:s Daniel McPhee kunde tidigare i höstas konstatera följande:
Den nya massafabriken i Östrand stod klar 2018 och förra året färdigställdes pappersbruket i Obbola. Investeringarna har kostat SCA över 15 miljarder kronor under en tioårsperiod och står nu klara. Kommande två år ska investeringarna ge full kapacitet, vilket kommer innebära ökade volymer och kassaflöden.
Köp av skogspartier i Baltikum, vindkraftsparker i Sverige och investeringar i sågverk är andra större investeringar som gjorts på senare år – allt för att öka den långsiktiga intjäningsförmågan.
Ökad skuldsättningsgrad har också bekymrat analytiker.

– Den ökade skuldsättningsgraden är en del för att finansiera strategin och därför är det så viktigt att vi snabbt får utväxling på de investeringar som vi har gjort, säger Ulf Larsson.

– Vi har en nettolåneskuld idag på ungefär 12 miljarder och leverage på 1,6–1,7 miljarder. Den situation som den samlade industrin står inför nu är att hoppas på det bästa men planera för det värsta. Vad kommer hända med Trump? Jag tror inte heller skogen och skogsprodukterna står främst i hans skottlinje och skulle de göra det så slår det ganska hårt mot USA också. Tyska ekonomin är en annan utmaning som påverkar våra affärer mycket, särskilt där man har valt att vara beroende av rysk olja och gas. Det måste de ur på något sätt men förutsättningarna verkar finnas där.

Nu gäller det att leverera.
– Det stämmer att vi har varit väldigt fokuserade på att säkerställa att vi får effekt på det arbete som vi har gjort snarare än att vi kommer initiera några nya stora projekt. I sådana här bolag går man i olika faser och sedan 2017 har vi varit i en fas av tunga investeringar och den fas vi går in i nu handlar om att få full effekt av de investeringarna på de beslut som vi har tagit. Om något år kommer vi komma in i en fas där vi med starkare kassaflödesgenerering måste fråga ägarna om vi ska fortsätta och göra nya investeringar eller ska vi ta högre utdelning. Jag är 62 år och pigg och frisk känner ett stort jätteansvar för att leverera på alla de stora projekt som vi har satt i i gång på SCA och att det här blir riktigt bra nu. Det här är personligt för mig.

Ulf Larsson pratar hur hans strategi blivit taktik i projekttrappor.
– Vi har ändrat värderingsmodell för skogen, vi har jobbat med vindkraften och vi har en redovisning som är transparent och tydlig och vi är det enda bolag som särredovisar skog, massa, trävaror och förnybar energi. Vi gör det för jag tycker att det är viktigt att känna blåslampan i nacken och att våra krav på prestation blir tydlig. För mig är det viktigt att tävla varje dag. Våra ägare har varit tydliga att vi ska växa på hemmaplan, vi ska inte ta för mycket risk och vi ska göra de här tunga investeringarna.