"Har staden gått vilse i jakten på en ny identitet?"

I seriens första del möter vi författaren Kristian Wedel. Han ger ett historiskt perspektiv på stadens utveckling under 1800-talet och berättar om industrialismens genombrott under 1900-talets början.

Andra delen leds av stadsarkitekten Björn Siesjö, som skildrar sin vision för framtidens Göteborg.

I del tre träder författaren Maja Larsson fram och nyanserar bilden av miljonprogrammets påverkan på staden – både då och nu.

I fjärde avsnittet tar vi tåget till Köpenhamn för att höra varför arkitekturkritikern Mark Isitt är skeptisk till Göteborgs utveckling – och vad han menar att staden kan lära av den danska huvudstaden.

Femte delen går på djupet med fenomenet höga hus. Här möter vi entreprenören Ola Serneke, som står bakom Karlatornet – Nordens högsta byggnad – samt forskaren Gabriella Olshammar, som i en ny bok ifrågasätter våra föreställningar om höga hus och stadsbyggnad.

– Stadsutveckling väcker känslor! Vi vill vrida och vända på olika perspektiv kring hur Göteborg har formats och vart staden är på väg. Vissa tittare kommer kanske tycka att serien är lika spretig som Göteborg självt, men vi vill snarare lyfta frågan: Har Göteborg gått vilse i jakten på en ny identitet? säger Anders Frick.

Del 1 Kristian Wedel, författare: ”Vitsarna är ett kompensationsfenomen”

– Det är inte för att vi är ytliga och larviga som vi göteborgare berättar vitsar, utan det är för att överleva i kylan, i blåsten, i råheten, säger Göteborgskännaren Kristian Wedel i det första inslaget av EFN:s serie om Göteborg stadsutveckling.

På Gustav Adolfs torg, mitt i Göteborgs hjärta, finns en karta i gatstenen. En karta som visar både det fysiska och det historiska Göteborg. Här kan man bokstavligen stå mitt i Stora Hamnkanalen – både i verkligheten och i stenens bild av staden. Det är en symbolisk plats att börja på när man ska ge sig ut på jakt efter stadens själ. Det säger författaren och GP-journalisten Kristian Wedel, som är inslagets ciceron.

Han förklarar att Göteborg är en stad byggd på handel och kanaler, men också på klasskillnader. Redan från början var staden delad: välbärgade holländska och skotska köpmän på ena sidan, och en stor, fattig soldatbefolkning på den andra. Under 1800-talet växte en ny elit fram – grosshandlarna. Stenrika män i rutiga kostymer och med majestätiska polisonger, som Oscar Dickson, dominerade staden ekonomiskt. Dicksonfamiljen var ett namn synonymt med både generositet och kontrovers. I Göteborg byggde man bostäder för arbetare. I Norrland anklagades man för att ha roffat åt sig skog i baggbölerianda.

Göteborgarna har aldrig varit kända för att sitta still i båten. När riksdagen dröjde med järnvägsbeslut finansierade staden själv sin egen stambana. Det blev konkurs – men också järnväg. Precis som efter it-kraschen 2000 fanns infrastrukturen kvar. Det banade väg för 1900-talets industriboom. Götaverken, SKF, Volvo – storheter som gav Göteborg självförtroende nog att viska om att en dag bli större än Stockholm.

Ändå är det inte bara historia, storslagna byggprojekt eller ekonomisk framsynthet som definierar Göteborg. Det är också vardagens vresighet, blåsten från Västerhavet och göteborgarnas egna överlevnadsstrategier. Vitsarna. De där skämten som inte handlar om ytlighet, utan om att hålla värmen. Om att skratta sig igenom den råa vinden. ”Fiskbilen har krockat – det blev en lackskada.” Sådant.

Göteborg är i dag en postindustriell stad, i ständig förändring. Men spåren finns kvar – i ljuskronor, i trapphus, i stenarna på Gustav Adolfs torg. Och i minnet av en stad som alltid vågat tro på sig själv.

Del 2 Björn Siesjö, stadsarkitekt: ”Landets bultande industriella hjärta”

– Göteborg är en hamnstad och en industristad i själ och hjärta. Det är lite brötigt, och inte så harmoniskt och vackert som i en del andra städer. Men det är härligt också. Göteborg är också fortsatt landets bultande industriella hjärta, säger Björn Siesjö, stadsarkitekt i Göteborg, i del 2 av EFN:s stadsutvecklingsserie.

Efter fyra mandatperioder som stadsarkitekt känner Björn Siesjö staden utan och innan. Göteborg är, menar han, en plats där det råder både oordning och charm – likt Marseille eller Manchester. Göteborg står också för framtidens innovationer – 40 procent av Sveriges forsknings- och utvecklingsmedel hamnar i Västsverige, främst i Göteborg. Men hur speglar stadsbilden denna själ?

Björn Siesjö menar att stadens karaktär tillåter mer höjd än andra – men höga hus måste stå rätt: ”De förstör när de tar över känsliga kulturmiljöer, som i Vasastan. Vi måste vara varsamma där”, säger han.

Björn Siesjös dröm? En blandstad. Boende, arbete, handel, service – allt nära. Han jämför med Brasilia, där man sorterat funktioner i skilda kvarter: ”Det är som att bygga stad som att sortera legobitar – men det får man göra hemma.”

Centralstationsområdet, med nya Västlänken, är ett nav där bebyggelse ska uppmuntra kollektivtrafik. Samtidigt erkänner han bilens roll – särskilt för familjer och yrkesgrupper som inte har alternativ. ”Vi kan inte driva ut barnfamiljer till kranskommunerna.”

Framtidens Göteborg, år 2040–2050? En stad med blandade legobitar, ja – men också träd, parker och grönska nära alla. ”Det är inte lyx. Det är nödvändigt i ett varmare klimat.”

Del 3 Maja Larsson, författare: ”Miljonprogrammet – en storslagen vision om livskvalitet för alla”

– Det är synd att miljonprogrammet blivit synonymt med förortsproblem och social utsatthet, när det i själva verket var en storslagen vision om livskvalitet för alla människor i Sverige, säger Maja Larsson, författare som tar med oss till förorten Gårdsten, i den tredje delen av EFN:s serie om Göteborgs stadsutveckling.

När Gårdsten i mitten av 1990-talet klassades som ett av Sveriges mest utsatta områden var det få som kunde föreställa sig den utveckling som stadsdelen har genomgått fram till i dag. Men genom ett målmedvetet och lokalt förankrat arbete har stadsdelen inte bara tagit sig bort från polisens lista över särskilt utsatta områden – den har också blivit ett exempel på hur investeringar i bostadsområden kan bära frukt både socialt och ekonomiskt.

Nyproduktionen i Gårdsten har tagit fart, med småhus och flerfamiljsbostäder som blandas med den äldre bebyggelsen. När människor med kapital väljer att investera här visar det att de tror på platsens framtid. Ekonomiskt är detta avgörande – både för området självt och för hela Göteborgsregionens långsiktiga tillväxt. Det menar Maja Larsson är ett tydligt tecken på att området vunnit marknadens förtroende.

Det kommunala bostadsbolag som enbart arbetade med Gårdsten och samarbetade tätt med andra samhällsaktörer lyfts fram som en nyckel till vändningen.

Gårdsten är också en viktig påminnelse om miljonprogrammets ekonomiska ambitioner. Trots dess ofta negativa stämpel byggdes det för att råda bot på en akut bostadsbrist i Sverige.

– Det var en vision om livskvalitet: moderna bostäder med hög standard som skulle hålla i generationer, säger Maja Larsson och poängterar att programmet innebar en massiv offentlig investering i framtiden.

Resultatet blev Europas största bostadssatsning, där inte bara låginkomsttagare fick tillgång till nya bostäder – utan hela befolkningen.

– Miljonprogrammet gav oss större ytor, moderna bekvämligheter – och en ny boendemiljö. Det var en viktig satsning som satt spår än i dag, säger hon.

Del 4 Mark Isitt, arkitekturkritiker: Där det bubblar av liv – där trivs jag

– Hur vi bygger och rör oss i staden påverkar hur vi möts – och om vi möts alls. I den fjärde och femte delen av EFN:s serie om Göteborgs stadsutveckling lyfter arkitekturkritikern Mark Isitt vikten av ett öppnare stadsliv inspirerat av Köpenhamn, medan entreprenören Ola Serneke menar att höghus som Karlatornet kan skapa en levande blandstad med puls i bottenvåningarna.

För arkitekturkritikern Mark Isitt handlar stadsplanering inte om regler, ritningar eller raka linjer. Det handlar om människor – och vad som får dem att vilja stanna kvar.

– Hur planerar man för det oväntade mötet? frågar han retoriskt. Svaret är inte självklart, men för Mark Isitt finns det ledtrådar att hämta i Köpenhamn, staden han valt att bo i.

Där, säger han, är man medveten om värdet av det vardagliga. Man bevarar de små byggnaderna, torghandeln, grönområdena – platser där människor möts utan att det är planerat. Och man ser inte alkoholen som ett problem, utan som ett verktyg.

Göteborg, staden han ofta återvänder till, har potential. Men saknar enligt honom ett tydligt stadsbyggnadsideal. ”Vad är Göteborgs motto?” frågar han. ”Jag tror inte Göteborg har något stadsbyggnadsmotto.”

Del 5 Ola Serneke, entreprenör och Gabriella Olshammar, forkningsassistent: Två visioner för framtidens stad: Högt eller hållbart?

O la Serneke blickar ut över Göteborg från toppen av Karlatornet, som har blivit symbolen för ett nytt kapitel i stadens utveckling. Målet? En levande stadsdel där människor bor, arbetar och umgås dygnet runt.

– Det optimala är att bagaren möter nattklubbsgästen. Då får du en trygg stad med liv hela tiden, säger Ola Serneke.

I hans ögon krävs det höjd för att skapa tillräckligt underlag för en levande bottenvåning.

– Fyravåningshus räcker inte. Då får du inga kaféer eller butiker. Det blir en död stadsdel, säger han.

Men det finns andra perspektiv. Gabriella Olshammar, forskningsrådgivare med stort intresse av stadsbyggnad, ifrågasätter idén att höjd är lösningen på stadens utmaningar. Hon lyfter i stället fram Barcelona som ett inspirerande alternativ: en stad byggd i mänsklig skala, med högst fem våningar.

– Det skapar ett gytter, ett myller, en stad att leva i. Det handlar inte bara om täthet utan om hur man bygger tätt, säger hon.