Har svenskarna råd att låna mer?

Skuldkvoten är hög – men minskar – och frågan är hur relevant den är. Nationalekonomen och tidigare vice riksbankschef Lars E.O. Svensson vid Handelshögskolan i Stockholm menar att man inte bara kan titta på skulderna. Man måste se till hushållens hela balansräkningar och skuldbetalningsförmåga, alltså hushållens soliditet och likviditet.

– Det borde vara självklart, säger han. Men vid Finansutskottets senaste utfrågning fortsatte ändå riksbankschefen och chefen för Finansinspektionen att varna för höga skulder och bortse från hushållens ännu högre tillgångar.

I en nyligen publicerad uppsats skriver han att skulderna tvärtom varken är för höga eller ett hot mot den finansiella stabiliteten. Hushållens soliditet och likviditet är god, både sammantaget och i fördelningen över hushållen, särskilt när man ser på hela bolånestocken. Det är den som, enligt Lars E.O. Svensson, spelar störst roll för stabiliteten.

Lars E.O. Svenssons uppsats bygger på en rapport från SBAB:s chefsekonom Robert Boije och analys- och prognoschef Sten Hansen som publicerades förra året. De argumenterar för att de flesta hushåll med bolån har rimliga räntebetalningar – och att de skulle klara en långsiktig ränta om 4 procent.

Åtta av tio klarar ett fall på 30 procent

Robert Boije och Sten Hansen gör det som Lars E.O. Svensson efterfrågar, tittar på hushållens hela ekonomi. I en rapport som de publicerade förra året går de igenom snittskuldsättningen, belåningsgraderna och hushållens räntekostnader utifrån antagandet att bolåneräntorna på lång sikt ligger på 4 procent.

Rapporten visar att åtta av tio hushåll med bolån klarar ett fall på bostadspriserna med 30 procent utan att bolåneskulden blir större än värdet på bostaden. Bostadsägare i Sverige har i låg grad belånat sina bostäder för konsumtion av annat än boende och har ett internationellt sett mycket stort sparande.

I höstas kom en statlig utredning som rekommenderade lättnader i regelverket, så att fler skulle kunna låna mer. Enligt utredningen är det oklart om nuvarande reglering har någon positiv effekt på den finansiella stabiliteten. Samtidigt begränsar den hushållens val och medför välfärdsförluster.

Lars E.O. Svensson, som var en av utredningens experter, förklarar:

– De som inte har hög inkomst eller förmögenhet får en extra pålaga, ett tvångssparande i form av amorteringar, när de ska låna på en bostad. Då får de låna mindre och måste köpa en sämre bostad än de egentligen har råd med. Eller stängs de ute från marknaden för egenägda bostäder.

Forskningen pekar åt motsatt håll

Men nationalekonomen Karl Walentin vid Uppsala universitet håller inte med. I en debattartikel i Svenska Dagbladet kallar han Lars E.O. Svenssons argumentation för ett ”gammalt läroboksantagande” och varnar för ”nya inflationsvågor”. Han menar att det är extra sannolikt att en ny hög inflation drabbar Sverige på grund av vårt stora utlandsberoende i en geopolitiskt volatil värld.

– Utredarna har inte visat övertygande att deras antaganden stämmer, säger han.

Det som oroar Karl Walentin är att den höga skuldsättningen ska försvåra stabiliseringspolitiken i ett utsatt läge. Krig och höjda tullar medför allt högre inflation och högre räntor, samtidigt som ekonomin är svag. Då blir det mycket svårare för Riksbanken att göra den behövliga avvägningen mellan att stabilisera inflationen och att minska köpkraften för de hushåll som har lånat.

Karl Walentin efterlyser ett mer gediget underlag innan man ger sig på att lätta på regleringen av hushållens bostadslån. Han menar att utredningen vilar på för lös grund.

– Det finns gott om resultat och argument inom forskningen som pekar åt motsatt håll som förslagen i utredningen. Det vi behöver nu är bättre förståelse för hur och varför folk flyttar.

Ett argument på kort sikt för att lätta på lånereglerna är att ökad belåning och högre fastighetspriser ska leda till att fler av dem som inte värdesätter sina bostäder flyttar till billigare. Något som Karl Walentin menar teoretiskt skulle kunna vara sant, men eftersom ingen hittills visat att det är så, så går det inte heller att bygga en förändring av regelverket på detta.

Därför saknas mikrodata i Sverige

I ett svar på Karl Walentins debattartikel skriver utredarna Martin Andersson, Peter Englund och John Hassler i Svenska Dagbladet att syftet med utredningens förslag är att ”något jämna ut förutsättningarna att köpa en bostad mellan de med kapital och de som måste låna och att minska den alltför höga belastningen på kassaflödet hos hushåll som är i en situation i livet när denna är särskilt besvärande. Att våra förslag leder till en ökad efterfrågan är uppenbart.”

Utredarna skriver att brist på efterfrågan har hållit tillbaka bostadsbyggande och att det är missvisande att hävda att de positiva effekterna av utredningens förslag skulle bygga på att de ”får människor att sälja sina bostäder och flytta till billigare”.

Vad båda sidor i debatten dock är överens om är att det behövs mer mikrodata över hushållens tillgångar och skulder.

– Det är svårt när vi inte kan se hushållens skulder och tillgångar. När det skiter sig är det viktigt att rätt hushåll har den buffert som krävs, säger Karl Walentin.

Skälet till att mikrodata saknas är att Sverige tagit bort både förmögenhetsskatt och fastighetsskatt och därmed slutade staten att samla in detaljerad data över hushållens finansiella läge, framförallt vilka tillgångar de mest skuldsatta hushållen har. Förslag om att sådan data ska samlas in bromsas också politiskt eftersom den anses kunna vara en förberedelse för beskattning.

– I Danmark och Norge har man fantastiskt bra registerdata, säger Lars E.O. Svensson.

"Då skulle vi förstå läget bättre"

Det behövs även mikrodata över hur lånestocken ser ut, vilka förväntningar hushållen har på till exempel fastighetspriserna på lite längre sikt. Något som också Moa Langemark som är konsumentskyddsekonom på Finansinspektionen skulle vilja se.

– Med den typen av data skulle vi bättre förstå läget och vilken effekt olika åtgärder får.

Varken Finansinspektionen eller Riksbanken har ännu lämnat sina remissvar på utredningen. Riksbanken avböjer därför att kommentera. Finansinspektionen väljer att svara mer allmänt om läget. De följer hushållens finansiella situation noga och ser med tillförsikt framåt.

– Vi ser en långsam återhämtning men det finns en risk för bakslag. Läget är känsligt i ljuset av den osäkra ekonomiska och säkerhetspolitiska miljön, men just här och nu är vi inte jätteoroade, säger Moa Langemark.

Riksbanken har diskuterat hushållens bolån i sina penningpolitiska möten, med fokus på räntepolitik och riskhantering, i samband med den ekonomiska situationen.

I januari sänktes styrräntan till 2,25 procent. Styrräntan har direkt effekt på bolåneräntorna och därmed ekonomin för hushåll med höga bolån. Snart är det dags för ett nytt beslut. Riksbankens penningpolitiska möte hålls den 19 mars och beskedet kommuniceras dagen efter. Det återstår att se hur avvägningen landar när beslutet tillkännages på torsdag nästa vecka.