Heléne Mellquist: Specialister hör hemma i bolaget – inte i styrelsen

Heléne Mellquist har flera tunga roller bakom sig. I dag är hon vice vd på Latour och styrelseledamot i Atlas Copco. Tidigare har hon haft flera höga positioner på AB Volvo och även suttit i styrelsen för Alfa Laval.

Den operativa erfarenheten ser hon som avgörande för sitt styrelsearbete i dag.

– Med en bred bakgrund och ett bibliotek av verktyg från tidigare erfarenheter blir det mycket lättare att stötta en vd eller att arbeta i en ledningsgrupp. Då kan man ställa frågorna: Vad ska vi med bolagen i portföljen till? Vad skaver? Vad krävs för att nå tillväxt? Det ger trygghet och är dessutom väldigt roligt.

Hur tror du att vd:arna som du jobbar med beskriver dig?

– Åh, jösses! Krävande, säger hon och skrattar. Men också lyhörd.

Att dessutom ha en stark ägarfamilj i ryggen, som familjen Douglas för Latour, ser hon som enbart positivt.

– Det är bara fördelar för det är väldigt mycket tydligare än det anonyma ägandet. Jag har jobbat med det också, men då blir det mer otydligt vad man vill. Här är det affärer på lång sikt som gäller och det som lockade med Latour var just långsiktigheten.

– 70 procent av portföljen har vi ägt i över 20 år, vilket säger en del. Sedan styr vi genom styrelserna.

Hon beskriver hur styrelserum har förändrats genom åren och välkomnar att trenden med ”specialister” har ebbat ut.

– Man ska inte sätta ihop en styrelse på den nivån vi arbetar på med olika typer av specialister. Under en period trodde man att man behövde till exempel en ”hållbarhetsmänniska” eller en ”krismänniska” i styrelsen, men det fungerar inte. Den typen av kompetens ska finnas i bolaget. I styrelser är det betydligt viktigare att ha personer som själva har drivit verksamhet och som förstår hur man får en strategi att faktiskt fungera i praktiken.

Som styrelseförebilder nämner hon industriveteranen Anders Narvinger och Hans Stråberg som bland annat är styrelseordförande i Atlas Copco och SKF.

– Anders och Hans är nog de ordföranden som jag tycker är mest professionella. Det sättet som de hanterar ägarnas, styrelsens och ledningens roll för att få ut det bästa är väldigt imponerande.

Ensam kvinna i rummet

Heléne Mellquist beskriver den ideala styrelsen som Marveluniversumets Avengers, där Iron Man behöver fungera sida vid sida med både Captain America och Hulken.

– Jag gillar det här med innovation och nya teknologier ... Sedan hur de klarar av att arbeta tillsammans trots att de alla är väldigt starka individer. Det är komplexa karaktärer, vilket vi också är. Vi har både det positiva och superstarka, men alla av oss har också någon svart sak som vi måste kämpa med, som vi måste lära oss leva med.

Vilken är din svarta sak?

– Självförtroendet.

Heléne Mellquist sitter också som ordförande i Ruter Dam, ett chefs- och mentorsprogram som arbetar för att öka antalet kvinnor på höga positioner i svenskt näringsliv. Hon deltog själv i 1997 års Ruter Dam.

– Det finns en säkerhet i nätverket, livet faller på i alla fall. Det är skilsmässor, man får barn, man gifter sig, det dör någon ... Allting händer, för livet händer. Men det går att leverera på jobbet, det krävs inte att man är någon superkvinna för det. Den styrkan ger Ruter Dam på ett väldigt fint sätt tycker jag.

Vad har varit din ledstjärna i styrelserummet?

– Det är väldigt viktigt att du utgår från dig själv. Du måste alltid vara dig själv och våga vara dig själv. För det är då du är som bäst. Och det sade jag väldigt tidigt. Jag kan inte bli världens bästa man, men jag kan bli världens bästa affärskvinna, säger hon och fortsätter sedan:

– Jag har aldrig tittat runt och tänkt att det bara är män och att jag är ensam. För om man gör det då börjar det ju, då blir det ju någonting du börjar tänka på, varför är det så? Så jag kan inte göra det, då skulle jag bli paranoid. Jag vet att jag är en affärsperson som kan bidra positivt till framgång.