Henrik Mitelman: Marknaden blir passiv på heltid

ETF:er, alltså börshandlade fonder eller korgar med aktier som man kan köpa lika enkelt som en enskild aktie, har gått från nisch till norm. De lockar med låga avgifter, enkel diversifiering och transparens. Det är svårt att inte älska dem, framför allt som konsument. Men när alltmer pengar flödar in i indexfonder och börshandlade produkter uppstår en ny sorts ekonomi där kapitalet rör sig av vana snarare än analys.

Egentligen föddes ETF:er ur en önskan att replikera marknaden. Nu driver de också marknaden. Det är en avgörande skillnad.

När stora indexfonder rebalanserar följer tusentals miljarder med. Flödena blir självgenererande: pengar in i ETF:er leder till köp av underliggande aktier, vilket höjer kurserna som i sin tur lockar ännu fler investerare, vilket ytterligare förstärker alla trender. Gårdagens vinnare blir också morgondagens vinnare, inte för att dessa bolag överraskar positivt, utan helt enkelt för att fler köper ETF:en. Omvänt krävs det ännu mer än tidigare för aktier som historiskt har gått risigt att finna aggressiva köpare.

En inte alltför långdragen slutsats är att alla dessa passiva flöden förstärker både uppgångar och nedgångar, som en tyst maktförskjutning, från analys till automatisering. I vår podd Börssurr resonerade vi i det senaste avsnittet om detta är en förklaring till att all geopolitisk oro numera ignoreras av marknaden. Kanske är det så. För någon drama queen är ju inte längre börsen. Alla tidigare så analytiska drama queens tystas av algoritmen.

ETF:er fyller ett fantastiskt behov för alla som just vill få en bred börsexponering och som insett att det där med ”stock picking” är svårt. Under de senaste 100 åren har 4 procent av alla börsbolag stått för nästan all nettoavkastning på amerikanska börser jämfört med statsskuldväxlar (källa: Hendrik Bessembinder). De allra flesta börsbolag går alltså betydligt sämre än index. Chansen att man lyckas finna guldkornen är därför begränsad. Inte är det bättre med så kallade aktivt förvaltade fonder. 80−90 procent av dem underpresterar mot index över lite längre tid, vilket även det gör att den där ETF:en är ganska fantastisk.

De största fansen av ETF:er säger också att de har demokratiserat sparandet, pressat avgifter och gjort global diversifiering tillgänglig för alla. Det är en enorm vinst för den enskilda spararen och för samhällsekonomin.

Nu äger ETF:er cirka 20 procent av de flesta börser och indexförvaltade fonder står för ytterligare 20−30 procent, även om en del av dessa fonder marknadsför sig som aktivt förvaltade. Det är så långt man kan komma från det annars så omhuldade ägandet av kött och blod. Vi har fortfarande riktiga personer som dominerande ägare av vissa bolag (som H&M) och fina investmentbolag, som Investor, Industrivärden och Latour, som tar stort ansvar i både valberedningar och styrelser (och vid nyemissioner), men de är i minoritet.

Med lite tur ökar deras möjlighet att påverka när ETF-bolagen ofta lyser med sin frånvaro på bolagsstämmor, men de möter också problem när galna amerikanska ETF-företag plötsligt skickar någon lakej (ofta en svensk advokat) för att driva en enskild fråga och rösta nej till ansvarsfrihet för att bolaget inte har lyckats med någon detalj som är på modet i USA just i dag. Förhoppningsvis kommer ansvarsfulla ägare att få mer makt när fler investerare genom sina ETF:er avhänder sig sin.

På marknaden gäller det att navigera rätt när ETF:erna tar över. Trenderna förstärks, men kanske lurar nya möjligheter runt hörnen när man enkelt kan omallokera mellan sektorer som har gått alltför bra/dåligt eller med mer exponering mot större bolag relativt mindre.

Två saker är säkra. För det första är ETF:erna här för att stanna. Det är bara att acceptera och laga efter läge. För det andra, trenden är inte längre bara en kompis utan din allra bästa vän, fram till dess att den inte är det.