Tiden är ur led – men inte för alltid

För många upplevs nog det ekonomiska läget som förvirrande. De som inte gör det har sannolikt inte konsumerat särskilt mycket medier eller information över huvud taget.

Det är krig i både närområdet och i Mellanöstern, och jordgubbarna kostar mer än någonsin. I Vita huset sitter en orange man som verkar vara lite ”random”, för att uttrycka sig som kidsen. Och mina aktier har inte alls slagit de där världsrekorden som det rapporteras om. Lite så tror jag att många resonerar.

Det är alls ingen skev bild.

En annan bild av samma verklighet är den som statistiken illustrerar. Den visar att världsekonomin tuffar på i maklig takt. Något vidare drag är det inte och de framåtblickande indikatorerna är dystra, men arbetslösheten är rekord-
”låg i både USA (4,2 procent) och i Europa (6,2 procent). Det är en förbluffande fin situation för de allra flesta, krasst ekonomiskt. Med fallande inflation, framför allt i Europa, är hushållens ekonomiska situation god. Dessutom är förmögenheterna på all-time-high när globala börser – och inte minst den tyska – slår nya rekord, samtidigt som huspriserna tar små steg i rätt riktning.

Nu spelar du huvudrollen, för nu handlar det om hur du konsumerar i butikerna. Den gängse prognosen är att det är osäkerheten och ångesten som vägleder, och att konsumtionen därför fortsätter att vara svag. Vi sparar och gnetar. Då blir det småtrist.

Ett annat scenario, långt mer positivt, är att vi kommer över osäkerheten och ganska snabbt ändrar beteende, från spara till slösa.

Det som gör ekonomiska bedömningar så fascinerande är att allt handlar om människors beteende. Känner vi hopp eller hopplöshet? Ser vi ljuset i tunneln eller upplever vi att det är tåget som kommer mot oss? Det avgör vårt agerande.

Parallellt möter jag aktieinvestesterare/sparare som har helt olika syn på världen.

En svensk vän är extremt ”bullish” och talar om en snar fred i Ukraina, att Donald Trump snart har fixat bra ”deals” med allt och alla som skingrar osäkerheten och att den expansiva tyska finanspolitiken gör att landet får vingar.

På midsommarafton träffar jag en sydafrikansk investerare som jobbar i London. Han är extremt ”bearish” och menar att skulderna i världen är gigantiska och att värderingarna av börsbolagen, framför allt i USA, är otroligt uppdrivna av privatpersoner som köpt allt för att de lever enligt devisen att ”buy the dip” alltid funkar. Att bitcoin sjönk så snabbt när börsen föll efter ”Liberation day” (eller snarare ”Inflation day”) den 2 april såg han som ett tecken på vad som komma skall inom kort när alla vill ut. Då blir det ragnarök.

”Aldrig har det varit svårare att göra prognoser” är en sliten klyscha som ekonomer överanvänder. Just i dag handlar allt om hur vi hanterar osäkerheten, hur privatpersoner reagerar och agerar på kombinationen av oro och en genuint bra finansiell position. Spara eller slösa? Juryn är ute.

Den enda poängen med ekonomiska bedömningar är att de får astrologin att framstå som respektabel. Så sade den välmeriterade ekonomen John Kenneth Galbraith. Han hade rätt. Man ska ta alla prognoser med en stor nypa salt.

Det enda man vet är att världen tenderar att växa, att fattigdomen reduceras över tid och att teknologiska framsteg skapar en bättre värld som vi lever längre i. ”This too shall pass” ska man tänka när dagens galenskap betraktas. För visst är tiden ur led. Men inte för alltid. Det räcker gott.