Mix och Arnhögs konflikt på friskolan – blev proxykrig om Northvolt

Det börjar som en i det närmaste mytologisk berättelse. Nu tar den namnkunnige finansmannen sats och böjer sig över bordet vars utsikt vetter mot Riddarfjärden och frågar om jag vill veta hur det började?

Han andas häftigt när han fortsätter:

 ”Hur det började för Harald Mix.”

Nej, det är inte Harald Mix akademiska karriär eller det första sprinteråret på Booz Allen Hamilton han lockar med, men det är liksom tydligt av andemeningen.

 ”Alltså, hur han fick så många i näringslivet emot sig.”

Historien visar sig börja med en driven skolledare som bestämde sig för att Carlssons skola i centrala Stockholm kunde drivas på ett mer visionärt vis. Med idog flit, kraft och visioner tog hon sig an skolan som grundades redan 1871.

Förresten inte alls första gången som skolan reformerades om.

1948 införde till exempel de då nya ägarna, Lilly Jacobsson och Dagmar Söderström, det som kom att kallas för den ’nya pedagogiken’. 1971 tillträde sedan Ingrid Kjellin som rektor och stannade i över 20 år. Utöver en gedigen insats som skolledare är det också hon som lotsar ärevördiga Carlssons skola från privatskola till att platsa i den nyss sjösatta friskolereformen. 1993 börjar en ny modern era i lokalerna på Nybergsgatan 7 när den nyblivna rektor Pia Lindberg gör sin första dag på jobbet. Först 1995 går flytten till nuvarande Kommendörsgatan 31.

Det här är ingen text som ska handla om en friskola på Östermalm men den kräver sin illustration.

Varje förälder som upplevt en trygg och handlingskraftig skolledning vet betydelsen av densamma och att det också föder mycket känslor. Om dessutom skolans föräldrar i vissa fall är både tacksamma och kraftigt välbeställda finns det goda möjligheter att utveckla skolan än mer. Carlssons skola har en föräldrakår med en viss särprägel. Det är ingen överdrift att säga att skolans elever har vårdnadshavare där många har inflytelserika positioner i näringslivet.

Rektor Pia Lindberg blir inte en besvikelse för skolan.

Tvärtom nämns hennes namn i det närmaste alltid okritiskt.

"Det small rejält"

Tre tidigare ordföranden beskriver Lindberg, eller rektor Pias, som hon kallas i folkmun för, värv när hon slutar:

 “På knappa 20 år har Carlssons Skola på Östermalm i Stockholm förvandlats från en liten, sluten privatskola till en öppen friskola med resultat i världsklass. Bakom framgången finns ett systematiskt kvalitetstänkande och ett exceptionellt skolledarskap.”

Orden är från den numera avlidne före detta SAF-chefen Olof Ljunggren, styrelseproffset Hans Biörck och finansmannen Mats Arnhög.

Det är vid den här tidpunkten det enligt den grånande affärsmannen uppstår en konflikt mellan Harald Mix och Mats Arnhög. I november 2010 är de bägge ledamöter i rekryteringskommittén som ska utse en ny rektor efter Pia Lindberg. Arnhög är ordförande i skolans styrelse och Mix vice ordförande. En styrelseledamot är pr-firman Bellbirds grundare Anders Kempe som är trogen rådgivare till Mix. Rekryteringen till rektor Pias efterträdare blir inte som tänkt. Enligt källor uppstår friktion när en del föräldrar kontaktar Harald Mix för att få honom att runda Mats Arnhög.

”Det small rejält och det blev en mycket infekterad situation där det skar sig emellan dem. Mats lär knappast ha glömt bort det.”

Vidare finansiering av verksamheten? Hur och vem som ska ersätta rektorn? Hur skolan ska ta nästa viktiga kliv?

Är det här det börjar?

En rejäl spricka som uppstår?

Plötsligt uppblossande irritation som leder vidare till en fullt utvecklad konflikt i det svenska näringslivet med ingredienser som vi inte tidigare sett.

En skolgård är ändå alltid en skolgård.

Det menar den namnkunnige finansmannen mitt emot mig.  

”Då skar det sig mellan Harald Mix och Mats Arnhög. Då började konflikten.”

Kallades "Finansvärldens Carola"

Harald?

När blev han endast Harald med det svenska näringslivet?

Kanske är det just på förmiddagen den 1:a november 2023 när Dagens Industris Richard Bråse i en kommentar med rubriken ’Finansvärldens Carola radar upp krascher’ slår fast att det räcker att säga Harald.

 ’Alla är införstådda med att det handlar om riskkapitalbolaget Altors grundare och frontman. Och alla verkar vara så pass familjära med finansmannen att det skulle bli onödigt formellt att lägga till efternamnet Mix, när han kommer på tal.

Visst har några haft en liknande position? PG, så klart. SAS-Janne, Refaat (ingen jämförelse i övrigt), Antonia – vilka mer?

Inte Rutger, inte Micke, inte alla dessa Göran. Kanske möjligen Cristina. Möjligen.

Bråse, dokumenterat surmagad, hade säkert en poäng. Men det var något annat med texten och tidpunkten som slog an hos den kollektiva läsarkåren: vilken position Harald Mix verkligen hade.

Det var så mycket med honom som stämde. Kraften som låg bakom att han lämnade Industri Kapital och grundade Altor.

Samstämmigt: det är en hygglig karl. Jordnära, vänlig till och med underhållande. Driven, våghalsig och skicklig.

Tudelat: Otursförföljd? Klantig? För våghalsig?

”Danmark. Jag säger bara Danmark.”

Så säger en annan källa.

Klart alla som säger Harald utan att addera Mix vet vad som åsyftas med just Danmark. Det tog tio år men i somras tog faktiskt sviterna av OW Bunkers jättekonkurs efter endast åtta månader på Köpenhamnsbörsen slut. Bakom noteringen stod Altor.

”Norrland. Jag säger bara Norrland.”

Så säger en annan.

Blir det samma sak igen?

Till det kan läggas en professor på Handelshögskolan i Stockholm. Han heter Magnus Henrekson. När EFN når honom har han bråda dagar. Telefonen går i ett. Han är den som mer än någon annan lett kritiken mot den gröna omställningen i Norrland.

”Alla vill ju veta hur de ska tolka läget. I oktober 2017 började de sin verksamhet och då började jag att följa deras framfart. Nu har det gått sju år och det går att konstatera att de bara har kommit upp i en bråkdel av vad de utlovade. Northvolt har både en ledning och ägare som inte verkar veta vad de gör, inte hur de ska göra det och de ska absolut inte få mer pengar nu. Någon annan med industriell kompetens måste ta över.”

Men vem? Klart är att det inte blir Kina. Det är Henrekson övertygad om. Det vore att överge det mest affärskritiska löftet - att inte bli beroende av Kina. Samtidigt är det svårt att sia om någon annan. Finns det någon europeisk aktör som vet hur man bygger en batterifabrik med 3-4000 anställda?

Henrekson tror inte det. Blir det som när Spyker Cars skulle köpa Saab?

Vid sin sida har Magnus Henrekson kollegan Christian Sandström, författare till boken Gröna bubblor. Henrekson har med bistånd från tolv personer på cirka tre miljoner kronor finansierat en kritisk granskning av det fossilfria stålet.

Donatorerna är:

Marianne och Marcus Wallenbergs stiftelse

Ernst Wethjes fond

Axel och Margaret Ax:son Johnsons stiftelse för allmännyttiga ändamål 

Rune Andersson

Lars Backsell

Carl Bennet

Christer Gardell

Anders Lindström

Sven Salen 

Och Mats Arnhög.

Fem stycken donatorer har valt att vara anonyma.

Henrekson igen:

”Det är personer som driver och har byggt upp företag. Det skulle bli ett jäkla liv och kontroversiellt och besvärligt för dem om de visade att de tog ställning genom att donera medel till oss. Det är den tid vi lever er i. Plattformen för vår verksamhet är Skandinaviska Policyinstitutet.”

Från början var tanken att hitta en plattform för arbetet i Stockholm, men när det inte gick vägen riktades blickarna mot det nybildade SPI i Skåne. Kort beskriver de sig som:

’Policyinstitutet verkar för att kunskapen och kompetensen kommer till praktisk användning för beslutsfattande på alla politiska nivåer. Både nationellt och internationellt (såsom EU, staten, regioner, kommuner) samt även inom näringslivet.’

Själv har Magnus Henrekson full pension och beskriver det som att han jobbar på i bara farten. Förutom SPI leder han ett forskningsprojekt finansierat av familjen Kamprads stiftelse i hur man kan förbättra lokalt entreprenörskap samt är regeringens utredare om betygssystemet. Dagarna verkar gå runt.

”Initiativet kom från oss själv. Några av våra finansiärer är tidigare donatorer till Institutet för Näringslivsforskning som jag är knuten till. Vem som var första person att donera pengar? Nej, det vill jag inte svara på. Men jag kan säga att arbetet blev enklare när vi fick med stiftelserna.”

Var det en unik företeelse?

Startskottet för arbetet menar Henrekson blev en internationell bok om storslagna visioner och som bland annat granskade när Brasilien skulle bli världsledande på shipping och när USA skulle utrota all hemlöshet.

Är det här en unik företeelse i Sverige? Att näringslivet finansierar forskare för att granska och opinionsbilda på det sätt som ni gör?

”Det borde ske oftare och jag hoppas att det är en modell för framtiden. Universitetet, tankesmedjor och Svenskt Näringsliv är rädda för att ta ställning. Då måste man göra så här”.

Magnus Henrekson är bördig från Bjälbo beläget mellan Skänninge och Vadstena. Han gick på gymnasiet i Motala och har sett den svenska jantelagen i vitögat. Nyligen gick Motala Verkstad i konkurs, bolaget som benämns av ekonomiska historiker som den svenska industrins vagga.

”Känslan är att det är väldigt mycket fina familjer som inte kan någonting och bara ser dollartecken när de borde tänka på klimatet som ligger bakom det här. De tänker på snabba kapitalvärden utan något annat för ögonen. Det är helt enkelt inte klokt”.

Henrekson berättar att det lär finnas en blueprintavdelning på Nortvolth för att snabbt kopiera konceptet att starta fabriker. Han gissar att den avdelningen precis lagts ned.

”Altor har alltid tagit över företag eller produkter som behöver finansiella stöd. Det här är väldigt annorlunda och att starta något från scratch i en ny bransch har de inte kompetens för. De är ett utköpsbolag och inget annat”.

Sedan är det som med all annan mytologi starka symbolvärden. Northvolts vd Peter Carlsson får en förnimmelse om att göra världen till en bättre plats samtidigt som räddningstjänsten får i gång hjärtat på honom efter en lavinolycka. Han är då slutkörd som toppchef hos Elon Musk och verkar ha snappat upp hur en batterifabrik ska byggas.

Parhästen i Vargas Holding AB är egentligen bara på rätt plats vid rätt tillfälle, det vill säga utan jobb och med ett brett kontaktnät, när han slår sig ned med Harald Mix och börjar skissa på sin vision. Han heter Carl-Erik Lagercrantz.

Nu är de rätt bleka om nosen om alla tre. Men fega? Det säger ingen. Möjligen Danmark. Som en lätt antydan.

Låt säga att en professor i ekonomisk historia säg år 2060 lyfter på locket till hösten 2024 och ser följande:

En rosad riskkapitalist

Högtflygande industriella planer

Några av Sveriges mest namnkunniga stiftelser

Privatfinansierat opinionsarbete

En havererad affär

Norrland

"Tror mest det beror på att det är fasligt mycket pengar"

Det är för tidigt. Men ingredienserna finns där. Märkligt nog finns det två typer av människor som är beredda att tala med namn om krisen i Northvolt. De som vill att det ska lyckas och de som vill att det ska gå åt skogen. Då flyger de mest häpnadsväckande omdömen och adjektiv högt.  Tunga habila röster ber tacksamt om anonymitet.

”Klart att det här är exceptionellt och något vi aldrig tidigare sett. Mycket beror ju på utgången men det har flyttat fram vad som är möjligt att göra och hur det görs. Det är väldigt dramatiserat och det ligger ju i sakens natur. Northvolt är ju från början en saga och en saga måste ju ha rätt ingredienser för att vara lockande. Då måste motståndarna svara med samma mynt.”

Men det verkligt nya under solen är att agerandet, visionerna, tankarna men också kritiken och rapporteringen alltid är mycket personlig och mycket känslostyrd.

”Det är något helt nytt. Näringslivet uppvisar ett annat engagemang och en annan passion i hur frågan hanteras. Fast jag tror det mest beror på att det är så fasligt mycket pengar. ”

Det är som om alla aktörer med sina skilda uppfattningar, temperament och resurser sitter och arbetar i samma byggnad och plötsligt ringer skolklockan.

Och alla rusar ut på rast.

En bok om Pia Lindbergs tid som rektor för Carlssons skola släpps för övrigt i december i år. Mats Arnhög har sökts och inte återkommit.