”Jag är ståthållare – men Fredrik är kung”

Visst, ville Ulf Kristersson gärna ses. För honom är det självklart att vara ute och träffa företrädare för näringslivet. Kanske att den tunga skogsindustrin ligger honom extra nära om hjärtat eftersom han själv är jägare och har ett nytt fritidsboende i hustruns vängård i Sörmland. 

Källhagen är dessutom en utmärkt plats för informella samtal mellan regeringen och näringslivet. Särskilt så här på sensommaren när solen ligger på och får vattnet vid Djurgårdsbrunnsviken att glittra så vackert. En lite bortglömd oas för Stockholmarna som med sin postmodernistiska uppsyn förtjänar ett bättre öde. Just öde var det i alla fall i lokalerna och därför var platsen i sin neutralitet perfekt för Skogsindustrierna att möta statsministern på. Hade läget varit det omvända, att Kristersson själv varit värd hade han kanske kunnat föreslå närbelägna Villa Bonnier bara ett stenkast därifrån. En vacker byggnad i Diplomatstaden som efter ett generöst arv till staten fungerar som representationshus för talman och regering. 

Henrik Sjölund visste vad han ville framföra. Som Holmens vd hade han sin agenda klar. I hans ögon är det för lite ”verkstad” i Rosenbad.

Henrik Sjölund fick i alla fall möjligheten att ställa ett par frågor till Kristersson där i mötesrummet på Källhagen och framförde några konkreta önskemål som han önskade att statsministern tittade närmare på. Ett av förslagen var att Naturvårdsverket borde börja rapportera ”tillståndet i svenska skogar ” till EU på samma sätt som övriga länder gör. Enligt Sjölund rapporterar alla andra av EUs medlemsländer status nu jämfört med hur det såg ut när de gick med i EU medan Sverige i sin rapportering utgår från läget idag jämfört med förindustriell tid. 

Kristersson, van att kuta milen faktiskt just utanför terrassen på Källhagen, fick den där minen som han ofta har vid olika framträdanden. Han ser lika delar fundersam som beklämd ut. Som om samtalspartnern inte riktigt förstår hur samhället i fråga är uppbyggt. 

De stod där och språkade en stund. Statsminister Ulf Kristerssons svar till Henrik Sjölund och övriga i rummet blev:

– Ni måste förstå en sak, att styra ett land och styra myndigheter är oerhört komplicerat.

Sjölund är börs-vd, 60-talist och därtill väluppfostrad. 

Han teg. 

Inombords upplevde han både uppgivenhet och frustration. Men i stället för att visa det sa han:

– Ni har startat bra utredningar och vi gillar det ni gör och det ni säger men frågan är om det blir någon verkstad av allt detta när det nu är halvtid i mandatperioden?

Ni vet hur det är på möten mellan näringslivet och regeringen. Alla ska få möjlighet att tala direkt med statsministern och slot-tiderna är korta och plötsligt är det någon annan som pockar på ministerns uppmärksamhet. 

Kvar stod Henrik Sjölund med en tanke:

Kan Ulf Kristersson styra våra myndigheter så att Sverige fungerar så att vi tar oss från en utredning och ett beslut till att det faktiskt sker en förändring i verkligheten? 

I det här fallet borde det ju inte vara så svårt:

Se till att ändra så att Naturvårdsverket lämnar in data på samma sätt som övriga länder, för annars förlorar Sverige i konkurrenskraft. 

Punkt. 

Att Naturvårdsverket skulle justera sin rapportering till samma som övriga EU-länder låter inte så komplicerat. 

Men det är det. 

Och det är bara ett exempel.

”Holmen är ett Sverige i miniatyr”

Henrik Sjölund slår armarna bakom huvudet. Kanske har han Stockholms finaste kontor med adress Strandvägen 1 och utsikt både över Nybroviken och hela vägen bort mot Djurgården och sedan efter det kommer Nacka. Där, i hörnet på Blasieholmen där Wallenbergarna ville bygga Nobelcentret skymtar faktiskt hans chefs, Fredrik Lundbergs kontor, internt kallad Stor-Fredrik eftersom det finns en annan Fredrik i koncernledningen, Fredrik Nordqvist som affärsområdeschef i Holmen Energi. Vi ska återkomma till honom. 

– Kom ihåg att Holmen är som ett Sverige i miniatyr. Vi äger mycket mark och som stor markägare har vi också ett stort ansvar för hur landet utvecklas. Dessutom är vi industrialister och ovan på det är vi en av Sveriges största el-konsumenter och även en betydande elproducent. Vi är också en stor arbetsgivare utanför storstäderna. Därför känner vi också ett ansvar för att se till att samhället fungerar bra. Jag kan känna mig frustrerad om det inte finns förståelse hos landets ledande politiker för vad som krävs för att bedriva vår verksamhet och därigenom bidra till Sveriges utveckling. Min oro är att vi som land bakbinder oss själva och inte utnyttjar vår fulla potential. All vår verksamhet är beroende av någon form av tillstånd och det går i dagsläget för sakta och tillståndsprocesserna är för oförutsägbara.

Mötet med Ulf Kristersson är inte första gången Henrik Sjölund blir nedslagen av en politikers besked. När den tidigare miljökommissionären Virginijus Sinkevičius besökte Sverige inbjudna av dåvarande regeringen fann sig plötsligt Henrik Sjölund ståendes ute i skogen som deltagare i en delegation för att visa letten hur svensk skogsvård fungerar. De gick på stigen bredvid varandra och språkade och Henrik Sjölund kände att han fick ett bra grepp om samtalet och att fonden av en perfekt skött skog var det allra bästa för syftet.

– Nu när du fått se hur vi i Sverige hanterar skogen och vilka insatser som vi gör för att främja biologisk mångfald, vad vi lämnar och vad vi tar hänsyn till och vad vi tar tillvara på, hoppas jag att du både ser och förstår att vi i Sverige särskiljer oss positivt från skogsägare i till exempel södra delarna av Europa.

Henrik Sjölund beskriver hur Virginijus Sinkevičius stannar upp innan han svarar honom.

– Henrik, det må vara hur det vill med det men jag åt lunch med statsminister Stefan Löfven och han var väldigt tydlig med att skogen är en svensk angelägenhet. Men jag åt också frukost med Miljöpartiet som tyckte något helt annat, så att sammantaget verkar det vara så att ni i Sverige inte riktigt vet vad det är ni vill och då är det bättre att vi i Bryssel bestämmer det åt er i stället.

Han suckar djupt. Säger att det blev så dålig stämning att det nästan blev komiskt och att de till slut kunde skratta åt hur långt ifrån de stod varandra i frågan där de stod där mitt i skogen.

Henrik Sjölund berättar att Virginijus Sinkevičius ringde honom en tid senare.

– Han sa, hörru Henrik, fattar du inte hur allt hänger ihop? Det är ju mitt Excel-ark som måste gå ihop. Jordbruket i Kontinentaleuropa läcker koldioxid. Då måste ni binda mer. Ska det vara så svårt att förstå?

Holmen straffas för att bönderna i exempelvis Spanien och Portugal inte lägger om sitt miljöarbete?

– Ja, så är det ju. Det är svårt att ta ner utsläppen från jordbruket och det är nog lite för lätt att lägga över bördan på skogen.

Henrik Sjölunds frustration går i det närmaste att ta på.

– Nä, jag hoppas det blir annat med Jessika.

Som om det vore girl next door. Moderaten Jessika Roswall är nästa kommissionär för miljöfrågor.

– Det är viktigt att hon i sin nya roll är mycket tidigare på bollen och att Sverige får en tydlig röst i Bryssel. Jag upplever att många andra länder i EU har en mycket starkare samsyn på sin europeiska politik och då får de också större inflytande. Sverige har tidigare uppfattats spretigt, otydligt och långsamt och då får vi sämre effekt i Bryssel. Förutsättningarna med Jessika Roswall är mycket bättre och jag tror på henne, det är väldigt positivt att en svensk kommissionär får ansvar för det vi anser vara de viktigaste frågorna. Det är enorma värden som står på spel för både Sverige och Holmen.

Vad vill du konkret att de ska förstå?

– Det politikerna i Bryssel inte förstår är hur Holmen och övriga svenska skogsägare bidrar genom att vi aktivt sköter vår skog men givetvis med hänsyn till den biologiska mångfalden. Världen behöver ha ett aktivt skogsbruk där skogen inte blir ett museum utan där den får växa, göra nytta och planteras om. Den stora boven är egentligen betong och stål och det är mellan de olika sätten att bygga som slaget står. Betongen är den största utsläpparen som finns på jordklotet. Vårt markinnehav är på 1,3 miljoner hektar och basen i vår affär och där vi odlar träd med perspektivet 80-100 år för att kunna skörda, fullvuxna träd som kan bli byggnader och ersätta fossila material som betong. Det vi inte gör plankor av, flis från sågverket och det vi gallrar går in i massaproduktion och blir papper och kartong.

Men det är mer än ett omtag på Naturvårdsverkets rapportering som Henrik Sjölund vill att Ulf Kristersson ska ta till sig.

– Sedan skulle jag önska att våra svenska politiker implementerar lagstiftning från Bryssel på ett klokt sätt, t ex den aktuella avskogningsförordningen (reds anm EUDR). Just nu är våra kritiker rädda för att vi inte har en bra nivå av biodiversitet i svenska skogar. Det är en helt relevant oro om man ser till genomsnittet i Europa, men vi är på en helt annan nivå i Sverige. Internationell forskning pekar på att statusen i svenska skogar är god. Det skulle vara önskvärt att politikerna i Bryssel tar hänsyn till olika medlemsländers förutsättningar och status, det blir för mycket ”one size fits all”.

Hur mycket pengar uppskattar du att ni förlorar på det här?

– Vi förlorar inte pengar, som det är nu klarar vi oss bra. Men vi riskerar att inte kunna nyttja den fulla potentialen svensk skogsnäring kan bidra med när det gäller både välstånd och klimatnytta. En annan målkonflikt rör skogsbruk och rennäring, den är väldigt svår. Staten vill att det finns mycket träd som växer tätare, för klimatets och Sveriges bästa. Men det går emot samernas önskan om glesare skogar som ger renarna tillgång till mer mat. Här behöver politiken prioritera och tydliggöra.

Tycker du att det är svårt att föra den här debatten i Sverige?

– Ja, det är beröringsskräck när det gäller rennäring och ursprungsbefolkning och jag upplever sällan att media är den neutrala röst som vi skulle behöva för att belysa målkonflikterna. Och uppenbarligen är det svårt för våra politiker att reda ut frågorna. Ska vi prioritera klimat? Jobben? Det måste finnas rimliga förutsättningar för bägge parter och då kan man inte vara rädd för att ta beslut, tala klartext eller vara rädd för att verkställa saker.

Skogsägare – men inte skogsmulle

Henrik Sjölund är lika uppfriskande tydlig som forna dagars skogspatroner. Men att han skulle vara en riktigt skogsman av den gamla sorten förnekar han. Nej, rak och uppriktig är Henrik Sjölund men knappast någon romantiker. 

– Nej, någon skogsmulle är jag verkligen inte…alltså, jag tänker ju och pratar om skog varje dag men jag är inte alls som de gamla träpatronerna. Jag trivs bra i skogen men bäst på tennisbanan. Jag är en hygglig spelare och hinner med ett par pass i veckan.

Och jakten?

Tystnad.

– Det är kul men det tar för mycket tid. Kanske att jag hinner med fyra jakter om året.

Tycker du att vi har för mycket älg i Sverige?

– Vi har ett mål i Sverige, och där är jag helt överens med regeringen, och det är att efter fem år ska max tre av tio träd vara uppätna, betesskadade eller sönderätna av älg eller annat vilt. Vi når inte vårt mål och vi har betydligt mer omfattande betesskador än så idag.

Hur många älgar har du själv skjutit?

– Det är inte relevant.

Du har aldrig skjutit en älg?

– Tre eller om det är fyra stycken har jag skjutit.

Tre alltså?

– Ibland skjuter man ju två gånger på samma älg?

Låt oss tolka det som att det borde skjutas fler älgar. Möjligen inte av Sjölund själv. 

Och det är samma sak med papper.

– Även jag läser tidningen på en padda nuförtiden. Det är väl lite nostalgi att hålla i en papperstidning men det är inte längre på liv och död för oss med papperstidningsutveckling längre.

Jessika Roswall tror han däremot på. Senaste under Almedalsveckan i somras förde de samtal som han beskriver som ’jättebra’. 

– Vi måste ju se till Sveriges intressen och förstå när vi gör någonting bra som EU kan lära sig av oss.

Och sist säger han, som en avslutning: Jag skulle önskar att Ulf Kristersson förstod just detta.

– Och gjorde någonting av det.

Relationen till Fredrik Lundberg

Henrik Sjölund är kanske den börs-vd som varit längst på sin arbetsplats. Läs noga – alltså arbetsplats och inte position. Han är 58 år fyllda och har aldrig bytt arbetsgivare. Någonsin. Hans pappa var även han på Holmen och skickade i väg sonen till någon form av uppfostringstid i Tyskland efter gymnasiet.

Var han skulle jobba?

En ligninfabrik i Karlsruhe.

Vad han helst gjorde?

Spelade tennis.

Sedan kom han hem och mönstrade på Holmen. Kvicktänkt, driven och med nya idéer – sådan som mellancheferna nickade gillande åt. Fick pröva sina vingar med ett första chefsjobb, sedan ett till och plötsligt var han divisionschef. I skrivande stund har han varit koncernchef i tio år. 

Om Holmen är ett Sverige i miniatyr – är du statsminister och Fredrik Lundberg kung då?

– Jag är väl i så fall ”ståthållare” men Fredrik är kung. Vi har en bra relation och jag upplever att vi förstår varandra väl. Vi är från Norrköping bägge två och vi förstår Holmen fullt ut. Vi talas vid om allt möjligt och har ett förtroendefullt samarbete som jag uppskattar.

Stor-Fredrik. 

Vad Henrik Sjölund och hans CFO Anders Jernhall kallas för?

Filip och Fredrik. 

Lika frimodiga som komikerduon det anspelar på är de nu inte. Tillexempel ger Holmen inga prognoser.

– Nej, varför skulle vi? Det gör livet bara jobbigare och de blir sällan rätt ändå. De tenderar att försköna bilden och det vill inte jag att vi gör med Holmen för vi behöver inte det. Vi arbetar och levererar. Hur svårt ska det vara?

Dessutom tycker Henrik Sjölund att Fredrik Wikingsson och Filip Hammars humor är alldeles för hånfull för hans smak. 

Bland säljarna på den populära andrahandshallen norr om Stockholm slänger personalen sig gärna med egna uttryck kring de begagnade förmånsbilar som just för tillfället är på jakt efter en ny ägare. 

Slår du dig ned med en pappmugg varm dryck i hallen kan du höra uttryck som fräsch långmilare, lågmilare med nytt chassi, delvis krockskadad, ny-recondad och så vidare.

Egentligen ingenting unikt annat än att det är en interiör som bjuder på ett eget språkbruk och jargong. 

Det är en vetenskap om någonting att välja ny bil. En del bävar för det. För andra är det nästan som själva meningen med livet. 

Henrik Sjölund är 58 år gammal. Har gjort 30 år i Holmen. Tio år som vd. 

Han reagerar långsamt på liknelsen. 

– Ok, jag fattar. Klart bilar, båtar och motorer är en av mina passioner. Och om jag blir tvingad att göra en jämförelse?

Han tvekar. 

– Då skulle jag vilja vara en grymt bra bil och den bästa bil som vi har haft i vår familj är en BMW X5 så därför skulle jag välja att vara en sådan. De är skitbra för de går aldrig sönder, är väldigt pålitliga, funkar jämt och går hyfsat snabbt och är väldigt bekväm. Bekväm? Vänta lite. Bekväm var fel för jag drar mig inte för obekväma situationer… Jag skulle aldrig i mitt liv köpa en Ford eller en Opel eller en Mazda eller en Toyota. Det skulle aldrig hända.

Image?

– Nej, nej, det är bara känslan, bara känslan.

Vilken är din drömbil?

– Jag behöver ingen bättre bil än den som jag har nu och det är en Porsche Cayenne även om den för stunden är på verkstad för att motorn skurit.

– Men jag köper aldrig någon ny bil. Aldrig. Jag kollar runt och gör bra bilaffärer på andrahandsmarknaden. Jag började faktiskt med det redan under studietiden att importera bilar för Tyskland och mot ett påslag sälja dem vidare. Jag har alltid gillat bilar och ville tidigt ha en egen men hade inte råd. Det blev mitt sätt att tjäna ihop till en.

Sen då?

Du har ju varit väldigt länge på Holmen och statistiskt sett suttit länge som vd för ett börsbolag. Vad blir du sen? Politiker i Norrköping?

– Nej, inte chans att jag skulle stå ut med det. Inte en chans. Jag träffade ett antal ur sosse-gänget efter valförlusten och jag har nog sällan träffat ett så trött och desillusionerat gäng. Det måste vara helt bedrövligt att vara i opposition och ska man vara politiker är det ju någonting som man måste vara beredd på att hantera - och det skulle inte passa mig, jag har nog inte tålamodet. Fast sossarna i Norrköping tycker jag är bra. Olle Vikmång till exempel.

9 000 mil på vägarna varje år

Några dagar senare är det snart dags för tennis. Formen efter sommaren är kanske inte den bästa. Dessutom är motståndaren Pehr Dunger tio år yngre än Henrik Sjölund och därtill eventuellt en skickligare spelare. 

Men Sjölund är mer än hemma på banan. Helst spelar han dubbel och hemma i Norrköping i gubbseriens division 1. 

Nej, kanske var Henrik Sjölund för hård mot Ulf Kristersson senast vi sågs. Helt nattsvart är nu allt inte och det har till och med visat sig att det är lite action på regeringsfronten. Svenska Kraftnät ska få en ny generaldirektör. Det tycker han är goda nyheter. En kaffe och macka hinns med på förmiddagen. Det är viktigt att han får i sig lite energi innan tennisen. Vi går igenom lokalerna på Strandvägen 1 som är nyrenoverade. Eller nyrenoverade? Det visar sig vara sex år sedan men de är ljusa och fina och fyllda med trämöbler. Allt gjordes om utom styrelserummet för det fick inte röras. Stor-Fredrik ville inte det. Nu drar Henrik Sjölund handen över det gigantiska bordet i styrelserummet och konstaterar att lite sandpapper inte skulle göra någon skada. 

– Bordet har sett bättre dagar.

Då ringer telefonen.

Det är ett dolt nummer. I Henrik Sjölunds värld innebär det bara en sak.

Stor-Fredrik. 

Sjölund går ut. Kommer strax tillbaka.

– Valberedningstider. Nej, det kan vi inte prata om.

Bilen tar oss från Strandvägen 1 till den exklusiva tennisanläggningen i Danderyd och är lite av Henrik Sjölunds andra hem. Bakom ratten sitter Holmens huschaufför och tillsammans avverkar de uppskattningsvis 9 000 mil om året. Lejonparten av dessa mil läggs till handlingarna på E4:an mellan Stockholm och Norrköping. 

– Regeringen börjar få till verkstad, chefsbytet på Svenska kraftnät är ett exempel, men regeringen behöver nog generellt se över chefsgarnityret i myndighets-Sverige och hur direktiven är utformade så att de får ännu mer gjort. De myndigheter som påverkar Holmen mest är Naturvårdsverket, Skogsstyrelsen och Länsstyrelserna.

Börsens starkaste balansräkning hojtar en analytiker till, när Holmen kommer på tal några dagar innan bilen med Henrik Sjölund i plöjer genom Östermalms gator på väg mot Norra länken.

– Den är stark i alla fall men jag kan inte svara på om det är börsens starkaste. Tar vi för lite risk? Nej, jag tycker inte det men man får tänka på att vi har mycket skog i vår balansräkning.

Det finns en annan förklaring. 2019 när Billerud sålde all skog till AMF valde både Holmen och SCA att värdera sin skog till marknadspris. Det gav ett betydligt högre bokfört värde på skogen och slog även igenom på Holmens börsvärde, men är inte kassaflödespåverkande. Därför är kassaflödet avgörande att titta på när det gäller skog och fastigheter. 

– Vi tyckte att skogen var undervärderad och att det verkliga värdet inte kom fram, och vi värderar nu skogen utifrån vad privatmarknaden betalar. Men så finns det även en bolagsmarknad där bolag äger skog och enligt lag så får inte vi som bolag köpa privatägd skog om vi inte samtidigt säljer av någon annanstans. Vi får inte öka innehavet av privatägd skog. Däremot får vi köpa bolagsskog. Men bolagsskog handlas normalt alltid till premium. Kanske ungefär 20% upp mot privat ägd skog.

”Saknar politiker som vågar göra något”

Under Henrik Sjölunds tid som vd för Holmen har kursen gått från cirka 107 kronor till cirka 425 kronor.

Han lyckas säga det och ändå faktiskt låta ödmjuk. 

Om man ska vara aktieägare i ett bolag som är beroende av priserna på trävaror, energi, papper och kartong. Är inte det tufft?

– Glöm inte att vi äger skog som ger ett bra kassaflöde. Dessutom är det en styrka att ha bra kontroll över råvaran genom egen skog när vi förädlar det som kommer ut ur skogen i våra industrier. Energisidan är också en bra tillgång till vatten- och vindkraft, det både ger bra kassaflöde och fungerar som en hedge för vår industri.

Virkespriserna har ökat med 50 procent sedan 2021, vilket gett bra skjuts till avkastningen på skogstillgångarna – vad händer om virkespriserna normaliseras än mer – vad är nya normala?

– Det är utbudsbrist långsiktigt, i alla fall på timmer, skulle jag tro. Det är tufft i Kanada, i kontinentaleuropa med barkborrar. Här uppe, med både lagstiftning och hänsyn gör det att vi inte kan skörda hur mycket som helst.

Ni har 6% i belåning i relation till eget kapital. Är det för lågt?

– Nej, det är en sund nivå. Du får också sätta belåningen i förhållande till kassaflöden. Skogen är ju en lågavkastande tillgång. Skogen har visserligen ökat i värde men det är virkespriserna som styr kassaflödet.

– Det blev ju en enorm uppvärdering av skogen när vi bytte redovisningssätt och då fick ju även aktiekursen sig en rejäl skjuts uppåt. Vi skulle gärna äga mer skog men vi har som sagt begränsade möjligheter. Vi landar oftast i att, ’Nej, det är nog bättre för våra aktieägare att vi köper tillbaka lite aktier för då får vi mer skog per aktie’. Det är ju ett sätt att sända en signal. Men det är aktiemarknaden som bestämmer, inte jag.

I samma stund som Henrik Sjölund byter om inför kommande tennismatch kämpar Northvolts vd Peter Karlsson för att behålla sitt jobb. Den gröna omställningen är viktig för Holmen. 

– Holmen är i mångt och mycket ett ’bet’ på den gröna omställningen. Det är jättetydligt att hela gröna omställningen har fått en snyting. De nya bolagen orkar inte riktigt. Det går inte så fort som det gjorde från början och som de skulle önska. Det syns inte minst hur man uttrycker sig. Det är inte no carbon längre utan det är low carbon.

 Henrik Sjölund håller inga brandtal för nya kärnkraftverk men utesluter inte att det faktiskt kommer behövas.

– Jag var i Österrike för en vecka sedan och då fattar man att det är trögt med förändring. Det är ju enorma områden där du bara ser gaspannor överallt och det blir uppenbart att de inte kommer att stängas ner hur som helst. Gas ska nog snarast ses som en ’transition fuel’ som ersättare till olja och kol. Det är väl det som händer i det första steget. I sådana här tider kan jag faktisk sakna de gamla Socialdemokraterna, på den tiden när sossarna inte kunde förlora ett val. Visserligen försökte de skatta ihjäl oss men de fick saker gjorda också. Kärnkraften kom från deras tid, vattenkraften kom från deras tid, det hade vi aldrig fått till annars.

Saknar du den typen av samhällsbygge?

– Lite kan jag sakna politiker som vågar göra något. Nu är ju politiker så himla rädda för att göra något som gör att de tappar röster eftersom ingen sida kan presentera en långsiktig lösning på egen majoritet. Det är det här med rädslan för ministerstyret så fort de försöker styra det allra minsta.

Om det finns någon ny mötestid inbokad med Ulf Kristersson? Nej, det gör det inte. Regeringen har delat ansvaret för de frågor som är viktigast för Holmen mellan tre olika statsråd. Det är näringsminister Ebba Busch (KD), landsbygdsminister Peter Kullgren (KD) och miljöminister Romina Pourmokhtari (L). Överlag är Henrik Sjölund nöjd med lösningen och med statsråden. 

Hur matchen gick?

Sjölund brukar få stryk mot Pehr Dunger men där blev det lika.