Hon ÄR public service – men inte som M och SD vill ha det
När Christina Björklund, styrelseordförande för SVT, på måndagen presenterade Sveriges Televisions nya vd gick det knappast ett sus i publiken. Att Anne Lagercrantz skulle ta över när Hanna Stjärne nu dansar vidare in bland Nobelstiftelsens kristallkronor var ungefär lika väntat som att Kamala Harris vinner i Kalifornien.
Den stolta styrelseordföranden presenterade en om möjligt ännu stoltare ny vd med att säga att Lagercrantz ”har de exceptionella kvalifikationer som krävs” för Sveriges kanske mest krävande och på många sätt viktigaste mediechefsjobb. Och Anne Lagercrantz är på många sätt en exceptionell person. Hon är omvittnat en ovanligt god ledare, hon har ett publicistiskt CV tjockare än budgetpropositionen och har framgångsrikt navigerat redaktioner både på SVT som i den kommersiella världen (TV4) och andra medieformer (Sveriges Radio). Hon är ordförande för branschorganisationen Utgivarna och har vid många tillfällen visat på en publicistisk klokskap som vunnit respekt i alla läger. Anne Lagercrantz är public service personifierad och för alla oss som vill ha en ledare för public service som vi känner det är hon ett utmärkt val. Men det är väl kanske just det som är problemet. Långt ifrån alla vill ha just det; ett Public Service som vi känner det.
VD:ar för SVT
Sam Nilsson 1981–1999
Maria Curman 2000–2001
Christina Jutterström 2001–2006
Eva Hamilton 2006–2014
Hanna Stjärne 2015–2024
Anne Lagercrantz 2024-
Omvärlden förändras snabbt, och då tänker jag inte bara på den teknologiska utvecklingen med AI (Anne Lagercrantz var bland mycket annat även övergripande ansvarig för AI på SVT) utan kanske mer på det förändrade konkurrensläget på mediemarknaden och mest på det förändrade politiska klimatet.
Som chef för SVT har du förstås att driva hela den enorma mediefabrik det är med runt 2100 anställda på 50 orter och ansvara för en årlig budget på i runda tal 5,5 miljarder. Men du har också ett uppdrag att uppfylla dina ägares direktiv och förstås även göra publiken nöjd (publik och ägare i slutändan är detsamma). Och här kommer det att krävas helt andra sidor än att bara vara en skicklig medieledare. Konstruktionen med att SVT och de andra public service-bolagen (Sveriges Radio och Utbildningsradion) ägs av en stiftelse är klok för att hålla politiken på armlängds avstånd, men det är helt uppenbart att stämningarna såväl inom politiken som hos publiken ändrat tonart snabbare än avslultningsversen i en mellolåt. Både Moderater och Sverigedemokrater driver nu öppet en politik som syftar till att minska spelutrymmet för Public Service och hos publiken syns också polariseringen tydligt. I den stora undersökningen ”Svenskarna och Internet 2024” (Internetstiftelsen, 2024) finns mycket av intresse för den som vill känna av temperaturen i (medie)-sverige. Rubriken ”Betydligt vanligare att följa SVT Nyheter och Sveriges Radio/Ekot (på sociala medier) bland personer som står klart till vänster” bör ge anledning till betydande oro om du är tillträdande SVT-vd och fungerar även utmärkt som bensin på debattbrasan och du vill begränsa Public Service.
Detta om något kommer att vara Anne Lagercrantz kanske viktigaste uppgift. Att dels hantera politikerna så att det nya sändningstillstånd som ska utarbetas för perioden 2026-33 landar där det ska och dels få SVT att återvinna förtroendet i de delar av folket som nu faktiskt har tappat det. Sverige håller på att, precis som USA, bli ett land där kön har blivit en signifikant faktor inom politiken (män höger, kvinnor vänster). Och Public Service har blivit politik (vänster för, höger mot).
Budget Public Service 2024: 9 269 400 000 kronor
Varav:
SVT: 5 456 800 000 kronor
SR: 3 331 800 000 kronor
UR: 481 800 000 kronor
Public Service-utredningen som presenterades i maj, som ska ligga till grund för den proposition som ska läggas fram våren 2025, får nog sägas vara oväntat gynnsam för Public Service, men det var uppenbart att det rådde stor politisk osämja bland utredarna och det är inte givet vad som till slut kommer med i propositionen och sedermera direktivet. Och detta samtidigt som konkurrenter talar om att Public Service stör marknaden (underminerar mediemarknaden för andra kommersiella aktörer) och en teknikrevolution utanpå det. För detta krävs en strateg, diplomat och politiker av rang och frågan är om en person som Anne Lagercrantz, som på många sätt personifierar det som Public Service-motståndarna siktat in sig på, klarar av även det. Är hon kanske f ö r exceptionell? I meningen för exceptionell i att symbolisera det Public service är i dag? Kommer hon att kunna navigera rätt även i vatten som ligger rätt långt bort från hennes hemmahamn? Hoppas innerligt det. Ett starkt och i de flesta led respekterat Public Service har sannolikt aldrig varit viktigare. Låt oss hoppas och tro att Anne Lagercrantz är rätt person för att ge oss just det.