Hotellen ska hyllas och fyllas – jag älskar dem

Jag älskar hotell. Jag bor ofta i dem, kanske var tredje dag om jag verkligen räknar på det hela. 

Sångaren, poeten och låtskrivaren Leonard Cohen bodde nästan alltid på hotell. Visserligen hade han ett par så kallade bostäder, framför allt senare i livet, men det var inte där han spenderade merparten av sin tid. Han utropade ”I am a hotel” för att deklarera sin kärlek till denna boendeform.   

För mig är hotell något mer än en temporär säng. Hotell är en del av en global megatrend där vi delar grejor med varandra. Delningsekonomin är trenden. 

Ekonomi handlar om att hushålla med sina resurser, att använda dem så effektivt som möjligt. Det är precis vad hotell erbjuder oss. Här delas rum, service, wifi, AC, ytor – allt. Och när du som gäst inte är där så hyrs rummet ut till någon annan. Det kan inte bli mer ekonomiskt än så. Detta är hållbarhet på riktigt.

Airbnb ”disruptade” branschen när den gjorde det enkelt för privatpersoner att hyra ut sina bostäder, till gagn för alla utom för de existerande hotellen som fick konkurrens. För både uthyraren och för gästen har tjänsten blivit uppskattad. Nu nyttjas semesterlägenheterna på ett helt annat sätt. Det är både hållbart och produktivt. 

Outnyttjade resurser – som sällan använda hus – är bortkastade. Alla vinner på den nya trenden, utom de traditionella hotellen, men Airbnb får numera räknas in i hotellsegmentet, för företaget erbjuder samma tjänster, om än på ett lite annat sätt. 

Nu har hotellbranschen vaknat upp från Airbnb-chocken och accepterat läget. För det finns plats för flera aktörer som riktar sig till olika resenärer med olika preferenser. Så stark är medvinden. 

I veckan var jag med på det svenska hotell- och fastighetsbolaget Pandox hotellmarknadsdag i Stockholm och fick se bevis på att besöksnäringen är vid god vigör efter pandemieländet och ränteproblematiken. Externa rapporter presenterades från internationella konsulter om läget i branschen. Egentligen är det ganska enkelt: Resandet är tillbaka och antalet betalda hotellnätter slår nya rekord. Det gör även priserna per tillgängligt rum, så kallat RevPAR i branschspråk, alltså vad varje rum betingar för intäkt givet beläggningsgraden (1000 kronor per rum med 70 procents genomsnittlig beläggning ger ett RevPAR på 700 kronor). 

Kineserna är ännu inte tillbaka i Europa som under år 2019, men redan nästa år eller möjligen år 2026 slår de alla gamla besöksrekord. Och affärsresenärerna har redan gjort comeback, väl belagt av att den stora uppgången i just RevPAR är tisdagar och onsdagar i Europa, inte lördagar när de vanliga turisterna helst reser. Tänk så många som permanent dömde ut affärsresandet för bara ett par år sedan.

Nu är det sällsynt inne att vara skeptisk till Europa eftersom merparten av tillväxten äger rum på annan ort, men det gäller inte alla sektorer och framför allt inte besöksnäringen. USA har sina techbolag och Asien producerar grejorna, men det är till Europa man vill åka. Vi är världsbäst på turism, visar statistiken. Här är det både intressant och charmigt. Och turismen slår nya rekord. Låt oss därför bejaka hela denna näring som i många EU-länder utgör mer än en tiondel av landets ekonomi. I Sverige antas den motsvara långt mindre, men det beror på hur man räknar.

Man kan alltid ljuga med statistik och jag jag tror att vi underskattar kraften i besöken, att vi inte riktigt förstår dynamiken när hotellen och restaurangerna säkerställer att även lågutbildade människor får jobb – ett första insteg på arbetsmarknaden alternativt en lång karriär i denna tillväxtbransch. 

Med tanke på den svenska invandringen av en stor del mindre utbildade är detta viktigare för oss i Sverige än för till exempel Schweiz eller Kanada som företrädesvis har invandrare med akademiska meriter. 

Jag tror inte heller att vi förstår vilken roll hotellen spelar för tvätteriet, för snickaren, arkitekten, vitvaruhandlaren, IT-teknikern, städbolaget, livsmedelsbutiken, jägaren, fiskaren, vinbonden (här eller där), advokaten, revisorn, byggaren, möbelrestauratören, sömmerskan och reklamaren. Jag har säkert missat många andra yrkesgrupper som levererar till hotellen. Vi ekonomer tenderar alltid att underskatta ringarna på vattnet. 

Jag tror på delningsekonomins framtid, inte bara för att vi är så himla goda i vår strävan efter det hållbara, utan framför allt för att hotellen utgör ett effektivt sätt att leva och verka, på samma sätt som taxibranschen effektivt reducerar antalet bilar som ändå till 96 procent står parkerade till ingen som helst nytta. Bort med bilarna, in med taxi och hyrbilar! 

Det finns helt enkelt ekonomi i det hela, både för oss som gäster – konferensdeltagare eller boende – och för hotellen och deras anställda. 

Jag tror till och med att vi inom det kommande decenniet i hög utsträckning kommer att hoppa över det så kallade fritidshuset eller semesterlägenheten. Varför inte bara bo på hotell? Och om man ska testa gränserna – kan man inte alltid bo på hotell?

Många av EFN Finansmagasinets läsare har fritidslägenheter i både fjäll och sol. Räkna på det, är min uppmaning, och gör det nu på riktigt, med ekonomens alternativkostnad. Om den tänkta boräntan är 4 procent ska den multipliceras med hela köpbeloppet (eller dagens värde) för att man ska få fram den faktiska alternativkostnaden, även om just du har möjlighet att lägga in en kontantinsats. Till det ska du addera alla extra kostnader som el, fastighetsskatt, försäkringar, wifi, brandskydd, larm och kaffe. 

Om vi tänker att lägenheten eller huset kostar 3 miljoner så betyder det – med 4 procent ränta – att kostnaden är 120 000 kronor om året plus allt det där andra. Lura dig inte att räkna på annat sätt, för då ljuger du för dig själv. För denna totalsumma får man en hel del hotellrum. Och alla som har bott 30-40 nätter på ett och samma hotell vet att det då kommer nya fina fördelar. Givetvis kan man lämna en väska, och plötsligt blir frukosten gratis. 

Men självklart vill jag inte förstöra festen för alla som investerar känslomässigt, som ser ett större värde i att bygga ett andra hem. Det har jag full förståelse för, men då ska man vara medveten om att känslorna har ett pris som med tur kompenseras av prisuppgångar på de inköpta kåkarna.

Fler kommer att se fördelarna med att inte äga, slippa ta ansvar och bli servad av proffs som både kan städa och sköta en fastighet. Fördel hotellen. Och med den tänkta kontantinsatsen kan man med fördel köpa hotellaktier som med hög sannolikhet genererar en högre avkastning än räntekostnaden till banken. 

Under pandemin skrev Jan Wifstrand, känd medieprofil med bakgrund som chefredaktör för DN, om visitismen, ett egenuppfunnet begrepp för att beskriva rörelsen där fler vill besöka mer. Då tvekade många. För på den tiden var det tänkt att videomöten skulle ersätta affärsresandet och privatpersoner borde nöja sig med att surfa loss på Google earth. Belackarna hade fel. Jan Wifstrand fick rätt. Nya rekord slås. Detta är bara början.