”I Norge fyller vi igen hålen med oljepengar”

Erna Solberg, högerledaren i Norge, har siktet inställt på statsministerposten efter Stortingsvalet i september. Opinionsundersökningarna tyder på ganska goda chanser, men Jens Stoltenbergs oväntade inhopp som finansminister i februari, efter den långa sejouren som Natochef, kan möjligen kullkasta oddsen.

Oslo visar sig från sin vackraste sida när EFN-fotografen Malin Lauterbach och jag träffar Erna Solberg utanför Stortinget.

Erna Solbergs alltiallo, Syver Hanken, även kallad rådgivare, är sällsynt lätt att kommunicera med via sms när oväntade saker händer, och det gör det ständigt för en partiledare som dessutom har lett sitt parti i alldeles oerhörda 21 år, varav åtta år som statsminister. Rådgivaren ”manegerar” tid och plats, och är dessutom medveten om tiden för skymning så att fotografen ska få till bilderna när det är någorlunda ljust. Erna Solberg verkar vara väl omhändertagen.

21 år som partiledare. Du slår snart Angela Merkels dryga 21 år. Hur är det möjligt? Men Viktor Orban klår dig med några år…

– Haha, ja, jag har haft mina duster med honom. Att få vara politiker och arbeta med nya frågor är en fantastisk möjlighet. Jag älskar att träffa människor, diskutera och lösa problem. Och jag har duktiga medarbetare runt mig. Kanske är en lång karriär också popularitetens förbannelse?

Själv är jag genuint oroad över den norska utvecklingen där människor, företag och kapital flyr från Norge. Det kan ni läsa om i krönikan på sidorna 4 och 5.

Hur orolig är Erna Solberg och hur oroligt är det norska folket? Hon är bekymrad och börjar i en annan ände:

– Om kostnaden för att fördela bättre är att du tappar välfärdsunderlag, inkomster och verksamheter, då blir slutsumman att du inte går vinnande ur det. Det är en klassisk höger-vänster-debatt.

Och hur är det då med det norska folkets krisinsikt? Det verkar vara lite si och så med den, att döma av Erna Solberg. Hon börjar svaret med en retorisk fråga:

– Är det viktigare att skapa mer, eller bara fördela bättre?

– Eftersom vi har oljeinkomster i Norge, så är kopplingen mellan värdeskapande, företagsutveckling och statsbudgeten svagare här än i andra europeiska länder. Vi kan nämligen fylla på med mer oljeinkomster. Och då hade vi egentligen inte behövt höja skatterna. Men regeringen har ändå höjt dem – mest som en symbolhandling för att tillfredsställa fackföreningarna och andra grupper på vänstersidan.

Men hur är det då med krisinsikten, undrar jag.

– Den är nog inte så stor eftersom det spelar mindre roll att värdeskapandet minskar när man hela tiden kan fylla på med oljepengar. Men till slut når man en punkt där oljepengarna är förbrukade utan att Norge fått något extra i jämförelse med våra grannländer. Ambitionen borde ju vara att vi, med våra oljeinkomster, skulle ha extra konkurrenskraft.

Vad ska man då göra?

– Vi borde kunna sänka skatterna för företag. Det handlar inte bara om skatter, men det handlar bland annat om att ta bort förmögenhetsskatten på arbetande kapital. Det var det första Sverige gjorde.

Men redo att ta bort hela förmögenhetsskatten är hon inte.

– Vi har valt att vara realistiska i vår politik och sagt att det är ett stort steg och det viktigaste för företagen att avskaffa skatten på arbetande kapital. Vi lovar inte att vi kan ta bort hela skatten direkt.

Hur allvarlig är situationen i Norge?

– Utmaningen är att vi, så länge vi har vår stora oljefond, kan använda inkomster därifrån för att upprätthålla våra välfärdsbudgetar. Men faran är att oljepengar bara används för att täcka brister i ekonomin, snarare än för att skapa ny aktivitet. Just nu köps många norska innovationer upp och placeras utomlands istället för att utvecklas här i landet. Men i Norge fyller vi igen hålen med oljepengar.

Helt enkelt att reformera landet är det tydligen inte.

Erna Solberg slår fast att det är mer ”ordning och reda” i Sverige. ”Vi är mer impulsstyrda.”

Norge är också betydligt rikare, på gott och ont.